Brottsförebyggande rådet har just publicerat rapporten Politikernas trygghetsundersökning av vilken det framgår att 28,2 procent av de folkvalda under 2022 ”känt oro” för att de själva eller någon anhörig skulle utsättas för brott eller ”liknande obehagliga händelser”. Kvinnliga förtroendevalda är några procentenheter mer oroliga än manliga.

En som är särskilt bekymrad över detta tillstånd är Susanne Nyström, ledarskribent på Dagens Nyheter (pol. korr.) 29 procent av de förtroendevalda får utstå ”vidrigheter” säger Nyström. Vad vidrigheterna består av framgår varken av hennes artikel eller av Brås rapport. Men hur vidrigheterna påverkar de berörda politikerna och journalisterna framgår rätt tydligt. 20 till 30 av politikerna, beroende på könstillhörighet, låter sin politiska gärning och övertygelse påverkas av vidrigheterna ”genom att de undviker specifika frågor, som invandring, rasism och klimat”. Många förtroendevalda håller en ”allmänt låg profil” eftersom de vill skydda sig själva ty utsattheten växer med ”ökad exponering i” medierna.

Smaka på den. En statlig myndighet, Brå, som får sin finansiering från politikerna, som i sin tur hämtar pengarna i din plånbok, och därför ganska tydligt står i politikernas sold påminner sig tydligen en gång om året att den offentligt bör ömka sina uppdragsgivare och framföra budskapet, ungefär, att ”det är synd om politikerna, framför allt de kvinnliga, och att alla ni populister som menar något annat har fel”.

Nyström visar sig ha varit fullt medveten om det korrupta upplägget. En statlig myndighet, Brå, får i uppdrag att fastställa att landets ledarskikt utsätts för vidrigheter av sina uppdragsgivare som gör att ledarskiktet måste ha särskilt skydd mot uppdragsgivarna. Låter det inte korrupt att ledarna måste ha särskild skyddsbevakning mot medborgarna och att om de inte får det så kommer de inte att avslöja vilken politik de avser att följa?

En fridlyst art är en art som inte kan klara sig på egen hand utan måste ha statens beskydd. Utan detta beskydd kommer de ospecificerade vidrigheterna att täppa igen munnen på politikerna, särskilt de kvinnliga. Det betyder att vi, som förväntas rösta på de här politikerna, inte kan lita på vad de säger. Kan man tänka sig något mer fjärran från den idealbild av demokratin som vi håller oss med? Minns du uttrycket ”förtroendevald”? Hur kan du som väljare ha förtroende för en representant som inte ens törs framföra sin mening i samtidens hetaste frågor som just invandring, rasism och klimat? Kandidaterna måste kunna uppamma ett minimum av civilkurage. Annars kan man begripa att väljarna tillvitar dem vidrigheter. Väljarna vill, tror jag, ha seriösa samtal med sina anlitade representanter, ungefär som man har med sin tandläkare och sin advokat. Vill du ge ansvaret för ditt land till politiker som inte törs redovisa sina uppfattningar och avsikter?

I nätupplagan av DN, som kom några timmar senare, har Nyström ändrat rubriken, kanske för att slippa påhopp som mina. Nu heter artikeln Snart kan de unga kvinnliga miljöpartisterna vara borta. Tidningen hann inte med att göra följdändringar inne i artikeln så den ursprungliga formuleringen finns kvar.

Håller du med om att de politiskt korrekta skribenterna här avslöjar sina verkliga uppdragsgivare, nämligen de unga, gröna kvinnorna som helst skulle vilja blir fridlysta för att slippa redovisa sina politiska uppfattningar?

Bilden är den som Dagens Nyheter valt som illustration till artikeln. Den säger en del, den också. Eller är jag bara överkänslig?