2000-talet ser ut att bli krisernas århundrade. Hittills har vi upplevt klimatkrisen, finanskrisen, migrationskrisen, covidkrisen, energikrisen, Ukrainakrisen och vad som ser ut att bli nativitetskrisen. Enligt en ny dokumentär med titeln ”No farmers No food” och undertiteln ”Will you eat the bugs?” ligger den värsta krisen framför oss: ”Matkrisen”. 

Journalisten Roman Balmakov tar oss med på en resa till Nederländerna. Där intervjuar han små och medelstora bönder, som genom regeringsbeslut tvingats minska sin matproduktion med sådär 50 procent. Allt för att rädda ”klimatet”. Ytterligare ett argument myndigheterna använder är att kvävedioxid från kospillning kan skada naturligt förekommande biotoper som ljunghedar. Kort sagt: kobajs utmålas som något ”onaturligt”. Tusentals bönder riskerar konkurs, trots att nederländskt jordbruk anses vara det mest välskötta och produktiva i Europa. Marken går heller inte att sälja, eftersom miljölagstiftningen gör det näst intill omöjligt att bruka den med profit. Enligt en av de intervjuade har sex bönder i hans närområde begått självmord. 

Resan går vidare till Kalifornien, där delstatsregeringen påbörjat ett spektakulärt projekt att riva fyra kraftverksdammar i Klamath River. Detta för att återställa tidigare vattenvägar och möjliggöra migration av en laxart, trots att den på intet sätt är utrotningshotad utan förekommer naturligt närmare kusten. Som bieffekt berövas bönderna i Scott Valley sina bevattningsmöjligheter och jordbruken måste lägga ner.      

Nästa tur går till Sri Lanka. För bara några år sen producerade ön ett överskott livsmedel och risskördarna per hektar var bland de högsta i världen. Plötsligt över en natt deklarerade presidenten att landets jordbruk skulle bli organiskt, vilket innebar att konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel inte längre fick användas. Sri Lanka skulle bli ett föregångsland på miljöområdet.    

Föga överraskande halverades skördarna, svält utbröt, landets ekonomi raserades och priserna på bland annat bensin mångdubblades. Samtidigt utbröt en epidemi av självmord bland småbönder. Det hela slutade med att en ursinnig folkmassa ockuperade presidentpalatset och tvingade presidenten i landsflykt. 

Idag håller Sri Lankas jordbruk långsamt på att återhämta sig. 

Men hur gick det till? Hur kunde detta vansinnesprojekt drivas igenom? Frågan ställdes till ordföranden för ”Presidential Committee on National Food Security” och hans svar verkar fullständigt uppriktigt: 

It’s a good question. Some NGOs… some are crazy for the natural environment. They have convinced the President, You can do 100 procent organic. And apparently he believed it. 

En fråga jag ställer mig själv är: Hur kunde miljörörelsen, som i min ungdom representerades av en handfull naturromantiker, få sånt genomslag att presidenter och statschefer går i dess ledband?   

Filmen finner en del av svaret i boken ”The first global revolution”, utgiven av Romklubben 1991 (Patrik Engellau gör en liknande observation här). USA stod som nybliven segrare i Kalla kriget. Den gemensamma fienden som svetsat samman västvärlden i decennier, hade plötsligt eliminerats. Boken konstaterar:  

The Common Enemy of Humanity Is Man 

In searching for a new enemy to unite us, we came up with the idea that pollution, the threat of global warming, water shortages, famine and the like would fit the bill… The real enemy, then, is humanity itself. 

Några katastrofscenarion och knyckta idéer från miljörörelsen blev embryot till Agenda 21, som senare kom att utvecklas till Agenda 2030. De båda agendorna kanske inte lyckas sammansvetsa västvärlden, men de svetsade samman FN med World Economic Forum, Romklubben, olika NGO:s och kapitalstarka ”Stake holders”. Tillsammans åstadkom de en heltäckande plan för mänskligheten. 

På ytan ser det ut som en fantastisk plan. Att redan till år 2030 utrota fattigdom, hunger, ohälsa och alla typer av ojämlikhet låter nästan för bra för att vara sant. Men det finns en hake. För att ha en chans att uppnå målen måste politikerna och deras samarbetspartners inte bara ha makt. De måste ha total kontroll över samhället och dess medborgare. Självägande bönder passar liksom inte in i modellen. Bönder producerar inte bara mat, de producerar också en kultur av autonoma självständiga individer som inte är beroende av centralmakten för sin försörjning. 

Konspirationsteori eller inte. Över hela världen tycks miljömedvetna regeringar föra krig mot självägande bönder, särskilt om de ägnar sig åt köttproduktion. Samtidigt börjar nya livsmedel dyka upp på marknaden, entusiastiskt uppbackade av FAO, där proteininnehållet kommer från mjölmaskar och gräshoppor. Enligt tillverkarna själva kan industriellt odlade insekter smaka som ”kyckling” och processas till syntetiskt kött, hamburgare eller korv. De används redan nu i pasta, chips, bröd och smoothies, oftast utan att konsumenterna vet om det. Visserligen finns dom som påstår att insekter inte är tjänlig människoföda, och att det finns goda skäl till varför vi inte ätit det tidigare. Men entreprenörerna som intervjuas i filmen ser ändå ljust på framtiden. 

Agenda 2030 handlar inte bara om att förvandla jordbruksmark till naturreservat och lära oss äta maskar. Det är ett långt mer genomgripande projekt, som om det genomförs enligt planen saknar motstycke i historien. Möjligen kan man jämföra med ”Det stora språnget” i Kina – ett utvecklingsprogram som genomdrevs av Mao Zedong under åren 1959 – 1961. Den gången gick det inte så bra. Trots goda intentioner och mängder av volontärer blev genomförandet ett fiasko, som kan ha kostat tiotals miljoner människor livet. Att flera av topparna inom Agenda 2030, såsom Al Gore och Klaus Schwab, hyllar Kina för deras handlingskraft på miljöområdet borde inte göra oss lugnare.   

Filmen ”No farmers No food” finns på Epoch TV och kan streamas för ynka fyra dollar.