Om invandringen fortsätter på nuvarande nivå kommer följande att inträffa i slutet av detta århundrade: 

• Den svenska ursprungsbefolkningen har blivit en minoritet i Sverige  
• Den västerländska befolkningen håller på att bli en minoritet 

• 32 % av befolkningen utgörs av muslimer 
• Genomsnittlig IQ kommer att vara 91 

År 2060 kommer den årliga kostnaden för de offentliga finanserna för personer med utländsk bakgrund att uppgå till 520 miljarder kronor, ungefär tio BNP-procent, i dagens penningvärde. 

Utgångspunkter för prognoserna 

Denna artikel uppdaterar tidigare prognoser (DGS 2020, DGS 2021, DGS 2022). Under covidåren 2020 och 2021 begränsades invandringen men ökade sedan åter 2022, så i prognoserna antas att invandringen (som exkluderar ukrainska flyktingar) från början av 2023 kommer att fortsätta på genomsnittet för 2020–2022. Icke-muslimsk fertilitet antas fortsätta på 2022 års nivåer.  

Följande värden har därför använts för Sverige i prognoser: nettomigrationen från utlandet 45 500, västerlänningars andel av nettomigrationen från utlandet 30 %, Muslimernas andel av nettomigrationen från utlandet 39 %, födelsetal (barn per kvinna) icke-muslimer 1,52, Muslimskt födelsetal 2,8, sjunker till 2,1 år 2100. Flyktingar från Ukraina behandlas separat. 

Nettomigrationen på 45 500 personer tar hänsyn till att den svenska regeringen har beslutat att minska antalet kvotflyktingar med 4100 från och med 2023. Den svenska regeringen kommer också att höja minimilönen för arbetskraft från länder utanför EU. Enligt Migrationsverkets uppskattning skulle en höjning av minimilönen innebära en minskning av nettomigrationen med 1500–3000 personer. Figur 1 visar den demografiska utvecklingen i de fyra nordiska länderna mot bakgrund av aktuella data. 

Figur 1: Ursprungsbefolkningens andel av hela befolkningen i de nordiska länderna. 

Den nederländska migrationsstudien (2023) drar slutsatsen att europeiska länder endast har ett begränsat inflytande på invandringen, eftersom EU:s bestämmelser om invandring av flyktingar och anhöriga är avgörande. Därför bör invandringspolitiken enligt dessa forskare överföras från EU till de enskilda medlemsstaterna. 

Innan dess bör de nordiska länderna genomföra den så kallade Rwanda-planen (även kallad partnerskap för migration och ekonomisk utveckling), som har utarbetats av Storbritannien och Danmark och som stöds av bl.a. Österrike. Idén lades fram redan 1998. Enligt Rwanda-planen skulle en asylsökande flykting som kommer till Europa överföras till Rwanda, där ansökan skulle behandlas. Om ansökan godkänns stannar flyktingen kvar i Rwanda med hjälp av det europeiska landet. Där tar den rwandiska staten redan hand om många av flyktingarna, som därmed genererar inkomster. Även andra länder än Rwanda har övervägts som möjliga platser för flyktingar. 

Genomförandet av Rwanda-planen skulle underlätta den demografiska situationen och minska kostnaderna för invandringen. Enligt en undersökning kostar en asylsökande som anländer till Sverige statskassan i genomsnitt omkring 74 000 kronor (notera: i Rwanda är det effektiva värdet på en krona cirka tio gånger högre).  

EU:s invandringskommissionär Ylva Johansson och president Ursula von der Leyen har informerats om den demografiska utvecklingen i figur 1, som innebär de nordiska nationalstaternas undergång. Men de har inte reagerat eller bara låtit sina medhjälpare upprepa EU:s regler. 

Därför måste de nordiska länderna tillsammans verka för en förändring av EU, så att invandringspolitiken flyttas över till medlemsstaterna. De nordiska länderna är också bundna av Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning, men det är lätt att dra sig ur den genom ett parlamentariskt beslut. De nordiska länderna hjälper gärna flyktingar på andra sätt än det nuvarande, som löser upp den europeiska kulturen i våra länder. 

Figur 2 visar prognoserna för den västerländska befolkningen, som inkluderar ursprungsbefolkningen och invandrare med västligt ursprung. 

Figur 2. Den västerländska befolkningens andel av hela befolkningen. 

Figurerna 1 och 2 visar att i början av nästa sekel kommer den svenska befolkningen att vara i minoritet och den icke-västerländska befolkningen att vara i majoritet.  Ett sådant Sverige kommer inte längre att vara ett Sverige i ordets ursprungliga mening. 

Figur 3. Prognos för den muslimska befolkningen. 

I Sverige kommer den muslimska och den inhemska befolkningen att vara lika stora år 2105 om invandringen fortsätter i nuvarande takt. 

Prognos för genomsnittlig IQ 

Delbefolkningars genomsnittliga IQ kan fastställas på grundval av storleken på deras bakgrundsländer och bakgrundsländernas genomsnittliga IQ (Lynn & Becker, 2019). Det finns mycket stora skillnader i medel-IQ mellan olika befolkningsgrupper i Sverige (jämför: i USA är IQ-skillnaden mellan vita och svarta 15 poäng):   

• ursprungsbefolkningen 100 
• västerländsk befolkning av utländskt ursprung 97  
• muslimer 79  
• övriga, dvs. icke-västerländska icke-muslimer 87  

IQ-klyftan återspeglas omedelbart i allvarliga skolproblem på grund av skillnader i elevernas nivåer. För att minska skillnaderna i elevnivåer har det skett en segregering av skolor och bostadsområden, med utgångspunkt i kulturella, religiösa och etniska skillnader. Eftersom segregationen till stor del tycks vara baserad på etnicitet har Sverige börjat beskrivas som ett etniskt klassamhälle − trots att en av grundorsakerna till segregationen är IQ-skillnader. 

Med hänsyn till de demografiska trenderna för delpopulationerna (figur 1–3) och deras genomsnittliga IQ-poäng får vi prognoserna för utvecklingen av IQ som visas i figur 4 (detaljer redovisas på www.kyostitarvainen.fi ). 

Figur 4: Framskrivning av intelligenskvoten till 2100. 

Om invandringen fortsätter på nuvarande nivå kommer Sveriges genomsnittliga IQ att sjunka till under 90 poäng i början av nästa århundrade. Enligt en studie av Tatu Vanhanen (2009) finns det tecken på att länder med lägre IQ än 90 har svårigheter att upprätthålla demokratin. 

Invandringens kostnader för de offentliga finanserna 

År 2021 publicerade det danska ekonomiministeriet en stor studie som i huvudsak tittade på samma delpopulationer som ovan. För varje befolkningsgrupp fastställdes den genomsnittliga nettobidragen till de offentliga finanserna för en 0-, 1-, 2-, …, 90-åring. Genom att kombinera dessa ekonomiska data med prognoser för delpopulationer får man Figur 5 (detaljer på www.kyostitarvainen.fi). Observera att nettointäkterna är negativa och år 2060 uppgår till en årlig förlust på 520 miljarder svenska kronor. 

Figur 5: Årliga nettointäkter till de offentliga finanserna från befolkningen med utländskt ursprung, 2015–2060. 

Baserat på professor Ekbergs forskning, verkar det som om resultaten i figur 5 något underskattar de offentliga finansernas förluster i Sverige. 

BILD:  Vårby skola 1910-tal. Skärholmen.

Kyösti Tarvainen har avlagt en diplomingenjörsexamen i teknisk fysik från Helsingfors Tekniska Högskolan och en doktorsexamen i system- och styrteknik i USA. Han har specialiserat sig på matematisk modellering och har undervisat vid Helsingfors Tekniska Högskola och Helsingfors universitet som docent. 2009 märkte han den stora demografiska effekten av invandringen och började forska i ämnet.