Man kan tycka vad man vill om folk som ”partyknarkar”, för att använda Magdalena Anderssons vokabulär, men att hålla dem ansvariga för att gängkriminaliteten är naturligtvis bara ytterligare ett sätt för Socialdemokraterna att undandra sig sitt eget ansvar för kriminalitetens utbredning. Detta skrev jag om redan 2021 och nu har Björn Johnson, professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet yttrat sig om samma sak. Det här är, säger han, ”en enormt märklig omvändning” från den vedertagna uppfattningen att det är narkotikalangarna som utgör det stora problemet:

”Att langarna är offer för konsumenterna. Det är nästan en unik inramning.”

Det har han naturligtvis alldeles rätt i – men det finns en mycket enkel förklaring till denna ohederliga fokusförflyttning.

Förklaringen ligger i att narkotikahandeln numera styrs av människor som, av de styrande (och därmed också av de medier, myndigheter och andra som lydigt nickar bifall när den politiska överheten pekar med hela handen) utsetts till ”utsatta” och att de i mycket hög grad utgörs av invandrare eller andra generationens invandrare. Dessa människor kan naturligtvis inte vara gärningsmän, alltså är det de som köper deras varor som utses till de största skurkarna i sammanhanget. Det pratas inte längre om sådant som narkotikaberoende, istället får man intrycket att det är de stackars langarna som på något sätt står i beroendeställning. De är utsatta invandrare som utnyttjas av rika, privilegierade svenskar.

Så här skrev jag 2021:

Innan Sverige översvämmades av kriminella ”grupperingar” med utländsk härkomst fanns inte på kartan att skylla narkotikahandeln på köparna. Vem skulle någonsin ha sagt att Kenta och Stoffe eller deras knarkande vänner gödde den grova kriminaliteten? Ingen. De var missbrukare, fast i ett beroende, offer för giriga narkotikahandlare.

Så är det alltså inte nu. Nu är det tvärtom narkotikalangarna som är offer för ”partyknarkarna” eftersom dessa privilegierade människor tvingar utsatta pojkar från förorten att förse dem med knark. Som om den som ”partyknarkar” kan snorta koks och röka cannabis när de partajar utan att utveckla något beroende.

Och även om det nu vore så att ”partyknarkare” inte blir beroende, hur skulle det ”knäcka gängen” att sätta åt just dem? Hur stora mängder narkotika köper de, jämfört med de missbrukare som köper droger dagligen?

Enligt en undersökning som Björn Johnson tagit del av står dessa köpare för en mycket liten andel av den illegala drogmarknaden. ”Även om andelen narkotika­konsumenter är ganska jämnt fördelad i befolkningen är nämligen mängden narkotika som konsumeras extremt sned­fördelad” skriver han och fortsätter:

Från analyser av alkohol­marknaden vet vi att mer än hälften av den alkohol som säljs i Sverige dricks av den tiondel som dricker mest. Av internationella studier framgår att cannabis­konsumtion är ännu mer sned­fördelad. En studie från Australien visade till exempel att de 16 procent som var daglig­rökare stod för upp till 85 procent av den totala mängd som konsumerades. De två tredje­delar som använde mer sällan än varje vecka stod för mindre än 3 procent av efterfrågan. Att det skulle vara party­knarkarna som driver gäng­brottsligheten är alltså en ren myt.

Trots att detta är information som Magdalena Andersson mycket lätt skulle kunna ta reda på fortsätter hon att skylla på köparna istället för att lägga skulden på dem som tillhandahåller drogerna.

Det innebär att hon (och andra som anammat samma mytskapande) antingen är totalt okunnig eller helt ointresserad av att få bukt med kriminaliteten. Det betyder också att hon dessutom försöker ta poäng just i de grupper där kriminaliteten frodas som mest. Det är riktigt, riktigt oroväckande.

Foto: Skärmdump, Magdalena Anderssons Instagramkonto