När statsministern höll sitt tal till nationen blev det mycket prat om ”barn”. Det blir det för övrigt hela tiden när det offentliga Sverige pratar om gängkriminaliteten. Men tonåringar som mördar är inte jämförbara med normala barn. De har ett våldskapital som vida överträffar det hos de allra flesta vuxna och kan därför inte hanteras så som man hanterar barn som hamnat lite snett.

Rent juridiskt är man förstås barn tills den dag man fyller 18. Men de tonåringar som skjuter och spränger, som mördar varandra och andra, de är inga barn även om åldern antyder det. Därför ska de heller inte dömas som barn. Därför bör vi återinföra ungdomsfängelser istället för att låta tonårsmördare vila upp sig på Sis-hem där de åtnjuter i stort sett samma friheter som vanliga tonåringar.

Så länge de styrande inte inser detta (eller, i de fall de har insett det, vågar prata öppet om det) kommer det inte att hända ett dugg mer med de kriminella ungdomarna än att de fortsätter begå brott. De kommer dessutom att bli fler eftersom de vill ha snabba cash och söker sig till gängen som flugor till en sockerbit.

Man kan naturligtvis, om man vill fortsätta göda myten om de kriminellas utsatthet, hävda att det är de socioekonomiska omständigheterna som har skapat deras girighet efter pengar. Men då måste man också förklara varför fattigpensionärer inte går man ur huse och rånar, skjuter och mördar människor för egen vinnings skull eller, för den delen, varför den här sortens kriminalitet inte frodades i det forna Sverige, bland statare, backstusittare och fattiga torpare.

Det kan man inte, helt enkelt eftersom den kriminalitet som faktiskt kan kopplas till fattigdom är av ett helt annat slag än den brottslighet som de kriminella gängen ägnar sig åt.

Det är alltså dags att göra upp med myten om att de kriminella har levt sina liv i fattigdom och utsatthet. Det är klart att socialbidraget, eller försörjningsstödet som det kallas numera, inte är någon jättesumma men till det kommer ju barnbidrag och bostadsbidrag plus det faktum att en familj där en eller båda föräldrarna är hemma hela dagarna har helt andra möjligheter att leta efter extrapriser, laga billig mat från grunden och på så vis få ner kostnaderna. Man kan faktiskt kan ge sina barn en trygg uppväxt även i ett hem där det står en grötgryta på spisen om mornarna, och där det vankas linssoppa de flesta av veckans dagar.

När jag hade det knackigt ekonomiskt en period då sonen var i skolåldern lagade jag havregrynsgröt och linssoppa mest varenda dag och inte har min son lidit av det. Det är faktiskt precis tvärtom för idag är han en hejare på att kunna laga goda middagar för nästan inga pengar alls.

Vad det handlar om är i grund och botten föräldraansvar. Ingen förälder är perfekt, och ingen behöver heller vara det, men alla föräldrar (som inte är sjuka) bör kunna gå upp ur sängen och laga frukost till barnen innan de går till skolan och alla föräldrar bör kunna åstadkomma en tallrik soppa till middag. I synnerhet de föräldrar som går hemma hela dagarna.

I de fall där föräldraansvaret brister blir barnen vuxna i förtid och det är just det de kriminella tonåringarna är. Att behandla dem som barn kommer därför inte att lösa problemen vi står inför. Det tåget har redan gått. De här tonåringarna måste behandlas som vuxna, för de begår handlingar som bara de mest störda och empatilösa vuxna begår.

Foto: Statsminister Kristersson håller tal till nationen (Skärmdump Youtube)