De svenska myndigheternas omsorg om grovt kriminella och direkt livsfarliga individer utgör en allvarlig fara för alla oss som bor och lever i Sverige.

Vi minns de sex islamistiska imamerna som 2019 samtliga klassades av Säpo som så allvarliga säkerhetshot att de dömdes till utvisning. Men utvisningarna gick inte att verkställa eftersom de bedömdes som livsfarliga – för imamerna. Så imamerna är kvar här, i ett för dem tryggt Sverige.

Nu pratar alla om den Kurdiske räven, som styr sitt narkotika- och brottssyndikat i bland annat Sverige från Turkiet.

Han utvisades inte från Sverige, däremot tilläts han lämna landet, med polisens goda minne. Trots att han stod under övervakning av Kriminalvården och trots att han under sin tidigare villkorliga frigivning hade begått nya grova brott. Ett år senare påstods han ha byggt upp ett knarkimperium, enligt uppgifter i Expressen 23 augusti 2023. Vidare från Expressen:

”Efter en eskalerande hotbild sommaren 2018 lämnade 36-åringen Sverige – vilket tilläts av Kriminalvården, trots att mannen var villkorligt frigiven med ett år kvar av strafftiden. I normala fall ska den som står under övervakning av Kriminalvården förbli i Sverige.

– Det är normalt sett inget vi tillåter. Det är alltid polis som gör bedömningen att hotbilden är så pass stor att det är olämpligt att den här personen stannar i Sverige. Men långt ifrån alla som har en hotbild mot sig tillåts åka utomlands, säger Henrik Svärd, frivårdschef på Kriminalvården.”

Nu är Räven, som den svenska polisen ville skydda från hotbilden riktad mot honom, häktad i sin frånvaro. Men han kan inte utlämnas av Turkiet eftersom han för sina knarkmiljoner köpt sig ett turkiskt medborgarskap. Ja, tänk så det kan gå!

Samtidigt misshandlas 13-14-åriga killar grovt, skjuts i skallen och dumpas i skogen av 15-16-åriga kontraktsmördare här i Sverige. Samtliga involverade i de kriminella gängen runt den Kurdiske räven. Det är mer än svampfynd man kan göra i skogarna runt Stockholm denna höst.

Igår morgon klockan 06:00, meddelade Ekot:

”Sent under fredagskvällen larmades polisen i Norrköping om skottlossning i stadsdelen Eneby. Flera skott har avlossats mot ett lägenhetsfönster men inga personer ska ha kommit till skada. Under natten har också misstänkta explosioner rapporterats i Upplands Bro norr om Stockholm, i centrala Halmstad och i Mölndal. Där är uppgifterna i skrivande stund knapphändiga.”

Gör allt detta som nu händer oss avtrubbade, vilket vi av vissa skribenter anklagas för? Naturligtvis, menar jag. Det skjuts och dödas, bomber och granater detonerar lite var som helst runtomkring oss. Nu är det ”Rädde sig, den som kan!” som gäller.

Jag kan bara tala för mig själv. Jag blir inte bara avtrubbad, jag blir även uppgiven, rasande och heligt förbannad. Blir jag upprörd över att ”barn skjuts till döds”? Nej, det blir jag absolut inte. Eftersom de berörda inte motsvarar min definition av vad ett barn är.

Och befinns en 15-åring skyldig till tortyr och mord får han några år på ett SiS-hem. Där han obehindrat kan upprätthålla kontakterna med sina uppdragsgivare, samtidigt som han gör nya spännande bekantskaper från andra kriminella gäng. Samtidigt som de kvinnliga SiS-hemscheferna ojar sig över att de inte ”kan skydda barnen” i tillräckligt stor omfattning.

Polisens våldsmonopol har till stora delar redan tagits över av de kriminella gängen. Det är ett faktum. Rättsstaten tycks ha kapitulerat. Vi har en lagstiftning som inte var effektiv ens på 70-talet, när vård istället för straff introducerades som samhällets reaktion på grova våldsbrott.

Det är enligt polisen och övriga myndigheter en bedömningsfråga vilka som ska skyddas. Och insikten om att jag, mina barn och barnbarn, och alla ni andra, inte är lika skyddsvärda som barnsoldater med utländskt ursprung, muslimska imamer som utgör allvarliga hot mot rikets säkerhet eller invandrade grovt gängkriminella är smärtsam!