I förrgår var det Rapport som stod för den bisarra kvällsunderhållningen. Annars brukar det vara Aktuellt.

Det handlar som vanligt om gamla skjutningar, nya skjutningar och kommande skjutningar bland de gängkriminella. Rapport fångade, helt ovetande och oavsiktligt, exakt den anda av fullkomlig handfallenhet, ren idioti och maniskt upprepande av gamla sociala mantran som dominerar inom ”vården” av 14-15-åriga kontraktsmördare utrustade med maskingevär.

En storögd och parant kvinnlig socialtjänstchef för Sveriges kommuner och regioner förklarar vad som gäller vid vården av dessa råa och helt gränslösa våldsverkare, eller ”barn” som de kallas inom den sociala vårdsvängen:

– På HVB så har man ju inga inga låsta dörrar eller fönster. Man kan inte ta datorer eller telefoner. Man kan inte gå in och titta i garderober om det finns vapen eller narkotika. Om man skulle vilja så kan man bara gå därifrån. Och det går inte att stoppa handgripligen om någon kommer och hämtar dom. Så man behöver, även på dom här ställena, ha begränsningsåtgärder.

Okej? Vi förstår, nästan. Men trots allt som socialtjänstchefen precis berättat frågar den kvinnliga reportern:

– Anser du att ni gör tillräckligt när det gäller den här gruppen barn?

– Jag tror att dom här barnen är dom svåraste barnen vi har. Och då behöver man tänka på att det finns en utbildningsnivå som också kan möta dom här barnen!

Här förstår jag ingenting. Vad är det människan står och säger? Men reportern pratar tydligen samma språk som socialtjänstchefen, för hon hakar på:

– Det krävs en kompetenshöjning?

– Ja, det gör det.

Bra. Tack! Då har jag fått med mig två ord för vad som behövs för att komma tillrätta med de 14-åriga kontraktsmördarna som är beredda att döda vem som helst, när som helst och var som helst: ”Begränsningsåtgärder” och ”Kompetenshöjning” bland personalen.

Toppen. Fint. Då känner jag mig lugn. Det kommer nog att bli bra, det här. Som det brukar bli, när kvinnor får styra!