En av nationens ledande PK-ister, kulturchefen Björn Wiman på Dagens Nyheter, har klassificerat oss som har synpunkter på klimatdebatten i två kategorier: ”engagerade klimataktivister” och ”cyniska vetenskapsförnekare”. Jag tillhör den andra gruppen, dock inte för att jag skulle förneka vetenskapen, utan för att jag är cynisk.

Jag kom ut som cyniker redan för fyra år sedan. Tja, jag hade nog varit cyniskt lagd långt tidigare men inte vågat avancera längre än till vanlig garderobscyniker.

Det som fick mig att öppet deklarera min läggning var de engagerade klimataktivisternas – och giriga flygbolags – uppslutning kring vår tids motsvarighet till den medeltida katolska avlatshandeln som uppstod när påven Leo X kommit på att han kunde sälja förbokade platser i himlen till de troende och därmed ordna finansieringen av Peterskyrkan. En känd samtida reklamslogan var: ”Så snart penningen i kistan klingar, själen sig ur skärselden svingar”.

Så här skrev jag:

Hela idén med klimatkompensation – tror jag, allt som följer ska tas med en nypa salt ty systemet är diffust och svårtillgängligt och jag kan ha missförstått – uppstod ur Kyoto-protokollet och lever vidare i Parisavtalet. Tanken är enligt sjätte artikeln i Parisavtalet att det företag eller den individ som vill minska sin skuld för utsläppta växthusgaser, till exempel på grund av en flygresa, ska kunna betala för att någon annan, troligen i ett annat land, ska minska sina utsläpp av växthusgaser eller suga upp dem och gömma dem (det senare kallas ”negativa utsläpp”).

Här anade jag ugglor i mossen. Hur skulle jag som flygresenär kunna veta att någon verkligen planterat det där klimatkompenserande trädet i Mexico varmed jag mot en avgift skulle avlyftas min klimatskuld? Jag snokade upp ett tyskt forskningsorgan som hette Öko-institutet och hade undersökt 7 418 klimatkompensationsprojekt (träd, till exempel) och presenterat en vetenskaplig rapport enligt vilken 85 procent av fallen fick underkänt, två fick godkänt medan de återstående bedömdes ha ”tvivelaktigt värde”.

Det var väl en utvärdering som måste ha känts i fejset på hela klimatkompensationsbranschen, tänkte jag, särskilt som den vetenskapliga rapporten publicerats på EU-kommissionens hemsida. Såklart att EU måste ha tagit itu med oskicket.

Döm om min förvåning – jag menar cyniska hånskratt – när jag den 27 augusti läser i Svenska Dagbladet att en ny forskningsrapport som publicerats i tidningen Science kommit fram till samma sak som Öko-institutet avslöjade för fyra år sedan. SvD sammanfattar de färska rönen:

Slutsatsen som dras är att de flesta projekt som undersökts inte nämnvärt har lett till minskad avskogning. De få som gjorde det minskade avskogningen i mindre utsträckning än vad som utlovats.

Ska vi slå vad om det blir någon sanering av branschen? Förresten har EU-kommissionen tagit bort Öko-rapporten från sin hemsida.