När man ser på hur samhället utvecklats de senaste decennierna står det rätt klart att väldigt många områden har feminiserats. Traditionellt kvinnliga värden råder där vi istället borde ha behållit den maskulina linjen – speciellt märkbart blir det förstås i synen på brott och straff. Staten har blivit en öm moder, som förlåter precis allt och som knappt ens kräver ånger för att göra det, vilket varit och är förödande för samhället. Men det pågår också en maskulinisering, om än på helt andra områden.

Jag pratar naturligtvis om maskuliniseringen av det genuint kvinnliga. De så kallade transkvinnorna kräver allt större utrymme på de stora plattformarna och i det postmoderna samhället tas denna nya ”kvinnlighet” emot med öppen famn. Det räcker inte med tolerans, att ”leva och låta leva”, utan vi ska alla applådera och hänfört tala om ”mod” och ”kärlek”. Omvandlingen från man till kvinna ska inte problematiseras överhuvudtaget. Den som dristar sig att göra det kan råka väldigt illa ut.

Det är något som den brittiska författaren J. K. Rowling, Harry Potters ”mamma”, fått erfara, efter att hon vågat ifrågasätta denna maskulinisering av det kvinnliga.

Det började med att hon 2019 tog ställning för Maya Forstater, som var konsult åt en tankesmedja men som blev av med sitt jobb efter att hon vägrat beskriva transkvinnor som kvinnor eftersom hon menar att det biologiska könet är det verkliga könet.

”Klä dig som du vill. Kalla dig själv vad du vill. Ligg med vilken samtyckande vuxen du vill. Lev ditt bästa liv, fredligt och säkert. Men ska du tvinga bort kvinnor från deras jobb för att de poängterar att kön finns på riktigt?” skrev Rowling på dåvarande Twitter, numera X.

Vid ett annat tillfälle hade hon mage att påstå att endast kvinnor kan få mens, vilket gjorde mängder av Harry Potterfans – och en hel drös av skådespelarna i filmerna – skvatt galna av grötmyndig kränkthet. Idag kan människor alltså bli parior för att de hävdar något som barnen får lära sig redan i småskolan.

Fast det kanske de inte får längre, vad vet jag. Numera kanske skolbarnen får lära sig att mens är något som alla personer kan få, fast det är vanligare bland kvinnor än män.

Transkvinnor får, som sagt, inte problematiseras. Men att det inte är helt oproblematiskt när män väljer att bli kvinnor visar exemplet med skotten Isla Bryson, tidigare Adam Graham, som dömts för två våldtäkter och under rättegången plötsligt insåg att han egentligen var en kvinna i fel kropp. I alla fall över midjan. Familjejuvelerna valde han nämligen att behålla.

Trots det – och trots att han alltså begått grova våldtäkter mot kvinnor – flyttades han till ett kvinnofängelse. Enligt en lag som antogs 2014 har dömda brottslingar i Skottland nämligen rätt att avtjäna sitt straff på ett fängelse som motsvarar det kön de identifierar sig med, främst eftersom män som opererat om sig till kvinnor (om än bara till hälften) anses löpa en risk för övergrepp i ett fängelse för män.

Till sist flyttades Bryson ändå tillbaka till ett fängelse som motsvarade hans biologiska kön (och det han fortfarande har under midjan) eftersom myndigheterna insåg det motbjudande i att en dömd våldtäktsman sitter i kvinnofängelse.

Vi har ett exempel även i Sverige. 2013 mördade och styckade Kristoffer Johansson sitt ex Vatchareeya Bangsuan i Boden. Några år senare kom han på att han skulle byta kön och kalla sig Kim Marie. Självklart tillgodosåg mamma staten hans krav och han flyttades till Hinseberg, där han levde rövare som få andra. Det kan så vara att kvinnorna som sitter på Hinsan är grovt kriminella, men ska de verkligen tvingas leva med en kvinnomördare i sin vardag?

Kristoffer Johansson är, tack och lov, ett undantag men transvurmen medför också andra problem. Påfallande många av de transkvinnor som visar upp sig i det offentliga rummet med jättebröst, anknäbbar och hårdporrmundering visar upp en skev och förljugen bild av kvinnlighet – en bild som snarare verkar härröra från deras egen maskulina syn på det kvinnliga könet än av en önskan att verkligen vara kvinna. Birgitta Sparf skrev mycket bra om det här på DGS för en tid sedan:

”Vad dessa män som klär ut sig till kvinnor gör är att framställa kvinnor så vulgärt som det bara går. Allt handlar om ett uttalat pornografiskt innehåll, ju mer vulgärt desto bättre. Jag ser aldrig någon Drag Queen som gestaltar Britt-Marie, 45, som jobbar som kontorist på Swedbank.”

Den här maskuliniseringen är precis lika snedvriden och skev som feminiseringen. Medan kvinnorna rycker fram på positioner där de med all önskvärd tydlighet inte passar (tänk von Essen på Säpo, Carin Göthblad på polisen…) rycker männen fram i sammanhang där de tillåts sprida en sjuk bild av kvinnlighet, som de uppenbarligen fått sig till livs genom att ha kollat för mycket på porr.

Foto: Adam Graham/Isla Bryson, dömd våldtäktsman (Skärmdump, BBC)