En av vår tids dominerande föreställningar – eller kanske snarare fördomar – är att människans kunskaper avancerar med sådan kraft att alla nya idéer med automatik är bättre än äldre. Jag har svårt att helt anamma den tankegången. På många områden är det heltvisst så. Till exempel vill jag hellre bli behandlad i munnen av en modern tandläkare än en gammaldags som cykeltrampade borret.
Men när det gäller många grundläggande frågor lurar man sig själv om man tillämpar det synsättet. För åtta år sedan skrev jag en bok om Gud (som kanske inte finns, vad vet jag?) där jag attribuerade vissa ambitioner till honom, till exempel en stark lust att förmå människan, trögskallen, att återvinna den Edens lustgård där Han ursprungligen hade placerat henne.
I det sammanhanget fick jag tillfälle att fundera över de vanligaste skapelseberättelserna, Bibelns samt Big Bang. Jag upptäckte att folk drog på munnen när jag föreslog att man på allvar och på lika villkor kunde jämföra dessa förklaringsvarianter. Här kommer min redovisning. Jag kanske inte tror på Bibeln men det betyder inte att jag blir så mycket mer övertygad av vetenskapen representerad av Big Bang-teorin.
- Det finns ett annat argument emot Gud än det teodicéproblem som behandlas rätt utförligt i följande text (alltså frågan hur Gud, som antas vara god och allsmäktig, kan tillåta lidandet), nämligen att Bibelns skapelseberättelse, till skillnad från den vetenskapliga Big Bang-teorin, skulle vara en otidsenlig förolämpning mot förnuftet och dessutom, likaledes till skillnad från Big Bang, kräva blind tro av sina anhängare. Vi kan fundera lite på det.
Enligt Big Bang fanns före start Ingenting. Ingenting är ganska svårt. Det betyder inte tomrum eller att klockorna har stannat, för tomrum och tid är Någonting, och Någonting fanns inte. I datavärlden kallas Ingenting för ”null”, det värde som objekt och variabler har innan de initieras, alltså skapas. I datavärlden kan språnget från null till Någonting tas ganska lätt, för det finns en medveten skapare, alltså programmeraren. Men enligt Big Bang fanns ingen skapare, utan Ingenting blev Någonting alldeles av sig självt. Bara det är en utmaning för förståndet. (Den andra skapelseberättelsens utgångspunkt är att det fanns en programmerare, Gud.)
Ur Ingenting uppstår plötsligt Allting, nämligen i själva Big Bang-ögonblicket. Det är onekligen stort. Låt mig bara lyfta fram två svåra prövningar för förnuftet som här presenterar sig.
Den första prövningen är att Allting skapas ur Ingenting på Nolltid. Det är inte så att Något Litet först skapas ur Ingenting och att Något Litet sedan gradvis tillförs Lite Mer ur Ingenting. Nej, Allting kommer genast. Tiden och Allting initieras på en gång. (Gud tog sju dagar på sig att skapa världen, definitivt en hård nöt för tanken, men ändå lite mer lättsmält än Big Bang.)
Den andra prövningen är att Allting i startögonblicket får plats i en rymd som inte har någon volym. I jämförelse med denna rymd är en kubiknanomillimeter som ett världsallt och ett knappnålshuvud som ett universum vid tidens slut när det expanderat färdigt. Det frestar på att föreställa sig detta.
I jämförelse med denna skapelseberättelse är resten av naturhistorien ganska lättillgänglig och intuitivt begriplig, åtminstone om man underlåter att försöka begripa det hela lite mer på djupet: arterna kliver upp ur havet och förädlar sig själva med hjälp av det naturliga urvalet alltmedan universum expanderar.
Sannolikt är hela Big Bang-teorin ett reductio ad initium, enklaste formen av trendåterföring till en påhittad startpunkt, utifrån observationen att universum expanderar. Om man retropolerar trenden bakåt i tiden kommer man oundvikligen till ett stadium där Allting finns i en punkt utan rymd. Tar man resonemanget ytterligare ett steg bakåt uppstår tanken på Ingenting liksom av sig själv. Det finns emellertid inga bevis för att det i verkligheten skulle ha gått till på det sättet.
Att en skapelseberättelse som är resultatet av en trendutdragning och som saknar empirisk stöttning kan anses slutgiltigt bevisad känns inte riktigt stabilt. Big Bang-teorin är en trossats, en användbar trossats, men likafullt en trossats.
- Med detta är inte sagt att Bibeln och religionen har alla svar eftersom den Store Programmeraren själv måste ha uppstått på något vis, och om hur detta gick till finns ingen uppgift. Här lämnar scripturan och även religionen i övrigt människan i sticket; Gud bara finns.
- I avsaknad av en slutgiltig skapelseberättelse som är fullständigt tillgänglig för förnuftet är det kanske säkrast att sätta sin lit till båda dem som finns, vardera för sitt syfte.[1] Eller möjligen totalvägra.[2]
[1] ”Då insåg jag”, säger Predikaren i 8:17, ”att det är så med alla Guds verk, att människan icke förmår fatta, vad som händer under solen; ty huru mycket en människa än mödar sig för att utforska det, fattar hon det ändå icke. Och om någon vis man tänker, att han skall kunna förstå det, så kommer han ändå icke att kunna fatta det.” Trist, men troligen sant.
[2] Eller möjligen tolka Bibeln som kyrkofadern Augustinus, som i sina Bekännelser år 397 presenterar en fascinerande läsning av Genesis. Han är helt enig med Big Bang om att allt skapades i samma ögonblick (”inget del av skapelsen uppstod före någon annan del”, 11.12.14) och att det före skapelsen inte fanns någon tid (”ingen tid existerade före himlen och jorden”, 11.13.15). Men hur stämmer det med att Gud höll på i sju dagar? Första Moseboks första ord lyder ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom…” Ordet ’öde’ är sannolikt en dålig översättning. På andra språk brukar det stå något om ’formlös’, exempelvis har den vanligaste portugisiska bibeln ”jorden var från början ett kaos och som en formlös massa”. Augustinus hävdar i varje fall, om jag fattat rätt, att denna amorfa, i det ursprungliga skicket oanvändbara jord innehöll allt det råmaterial som Gud behövde för den fortsatta skapelsen. Allt fanns, han behövde bara inrätta ordning. Rätt likt Big Bang. Augustinus menar att eftersom Bibeln är sann går den alltid att tolka på ett sätt som gör den förenlig med sanningar som uppdagas först efter dess tillkomst.
DET GODA SAMHÄLLET 