Just nu rapporterar medierna ivrigt om extremvärmen i södra Europa, med braskande rubriker i stil med Dödliga monsterhettan: ”Jorden har feber” . I samband med detta skrev en TV4-journalist en uppmaning i Facebookgruppen Välkomna till Italien:

”Hej! Jag jobbar på TV4:s Nyhetsmorgon och söker någon som är på plats i värmeböljans Italien för en medverkan på länk i morgondagens sändning. Hur har ni det? Vad säger de ni träffar?”

Men han får inte riktigt de svar han sannolikt önskar. De flesta i gruppen har inte märkt någon skillnad mellan sommarvärmen i år och tidigare.

”Du behöver inte besvära dig. Gör hellre ett sanningsenligt inslag om att allt är som vanligt här, om än något svalare, just nu +28 på stranden i Sottomarina.” skriver en medlem i gruppen och en annan skriver: ”Har många vänner i Italien och de säger det är vanlig sommarhetta.”

En kvinna berättar att hon bott på Sicilien i 30 år och att det har varit svalare i år än hon kan minnas:

”Vi har haft svalaste maj och juni jag minns på dessa år. Höskörden regnade bort. Vi har extremt lite bränder för det är fortfarande grönt i i gräset under, såg hur någon försökte anlägga gräsbrand och det tog sig inte ens. Det är sommarvarmt , lika som de andra åren.”

Flera påpekar alltså att det är ungefär samma värme som det alltid brukar vara vid den här tiden på året och är förvånade över uppståndelsen.

”Ja, det är varningar för höga temperaturer nu. Nej, det är inte unikt. Ja, det kan lokalt bli nästan 40 grader på vissa platser, men det är snarare 30-35, i alla fall just nu. (Och visst ”realfeel” är då närmare 40 om det är runt 35 i skuggan. Och när det är 35 eller till och med lite över så ägnar man sig inte åt några större aktiviteter. Så stadsturistande är inte rekommenderat i dessa temperaturer, men det har det aldrig varit? Är det över 30 och du går omkring i en stad kommer du svettas rejält om du är en nordbo som annars tycker 20+ är varmt.” skriver en man och fortsätter:

”Försöker man till exempel knata 400+ trappsteg i domen i Florens i 37 graders värme är det inte konstigt att någon av alla besökare inte pallar och blir hämtad med ambulans.”

En annan berättar att det i ett av de områden, som utpekas som extremhett, är 6-7 grader svalare än vid samma tid förra året:

”Även om 34 grader är i varmaste laget för mig så verkar det vara en högst normal sommar hittills. Dessutom grönt och fint överallt så någon svårare torka verkar det inte vara!”

Det är just den här typen av vittnesbörd – som inte är tillrättalagda av medierna – som får mig att stundom tvivla på klimatnödläget och på mediernas vilja att förmedla en rättvisande bild av det. De är ute efter domedagsrubriker och i sin strävan glömmer de att de ständiga överdrifterna har gjort att allt fler rycker på axlarna åt pratet om klimatet. Oavsett klimatförändringarnas vara eller icke vara så finns det fortfarande något som heter väder, men det glöms ofta bort i ivern att skapa undergångsstämning.

Sedan tillkommer också det faktum att det finns så oerhört många företag, organisationer och privatpersoner som faktiskt tjänar på att skapa klimatpanik. Exemplen är många – allt från de miljardbidrag som betalas ut till företag som ska ”ställa om” och bli mer hållbara till nya begrepp som följer i klimatpanikens spår, till exempel ”klimatångest” som i sig blir en lukrativ födkrok för diverse psykologer och terapeuter.

Självaste SVT har till och med en ”klimatkorrespondent” som flyger kors och tvärs över världen för att rapportera om hur haven kokar och människor dör, inte minst för att det finns en massa människor som inte är lika viktiga och betydelsefulla som hon själv som stundom flyger.

Då är det förstås lite jobbigt när människor, som faktiskt lever mitt i den glödande och dödande extremvärmen, påstår att det är ungefär som vanligt.

Tur då att det finns folk som main stream-medierna kan lita på i alla väder. En sådan är Alexandra Pascalidou som, under sin semester i Aten, tar sig tid att meddela SVT om hur katastrofalt klimatläget är:

”Massor av desperata människor har redan lämnat staden. Den är ett kokande kärl.” berättar hon om Aten.

Alexandra Pascalidou har nu lämnat Aten för att söka svalka på ön Patmos och det var på håret att hon hann ut, om man får tro henne själv:

”Betongen brann, det var helt galet!” utbrister hon med eftertryck.

Ja nog är det galet, alltid. Men frågan är vad som är mest galet – klimatläget eller journalistiken.