Ett kulturprogram i P1 har den stolta titeln Fosterlandet och leds av kulturskribenten Po Tidholm. Tidholm anger redan i inledningen av det avsnitt som handlar om Skansen programmets inriktning:

– Fosterland, där fädrens kummel stå. Fosterland, vår längtans bygd, vårt hem på jorden. Det är nåt nästan löjligt storvulet över ordet fosterland! Det här programmet handlar inte om Sverige, utan om föreställningen om Sverige som växte fram runt förra sekelskiftet.

Bra, då vet vi. Föreställningen om Sverige, alltså.

Förväntar man sig en hyllning, eller åtminstone lite respekt för Artur Hazelius som skapade Skansens hembygdsmuseum på Djurgården invigt 1891, blir man garanterat besviken. Han skapade för övrigt även Nordiska Museet som ligger lite längre ner från Skansenberget sett.

Är man däremot sugen på att höra hur några från den kulturella eliten försöker överträffa varandra i att förringa både Skansen och det egna kulturarvet får man full pott.

Jag gillar den här typen av program. Det roar mig att höra dem fåna sig och kokettera med sin akademiska lärdom och vishet. De slår fullkomlig intellektuell knut på sig själva i sin iver att förklara att det historiska Sverige har egentligen aldrig funnits. Vi har enbart en föreställning om Sverige, i form av en vag och osann berättelse. Allt vi har är en falsk Sverigebild.

Tidholms gäster i programmet, som ska ”hjälpa oss att förstå bilden av oss själva i dessa nationalistiska tider”, som Tidholm uttrycker det, är Christina Mattsson, folklivsforskare och tidigare chef på Nordiska Museet, Maja Hagerman, journalist som skrivit om arkeologi, historia och rasbiologi och idéhistorikern Sverker Sörlin.

Tidholm har en angelägen fråga som han ställer till alla tre:

– Vilar det ett mörker över Skansen?

Frågan är retorisk. Det är fullkomligt självklart att det vilar ett mörker över Skansen. Ett museum som vill skildra historisk bonde- och byggnadskultur runt om i Sverige har ju något suspekt och förljuget över sig redan i upplägget.

De tre gästerna och programledaren är ivriga att förklara för oss okunniga hur felaktig bild av Sverige som Skansen ger. Deras högtravande intellektuella resonemang om saken är rent löjeväckande. Jag ger er ett axplock av citat:

– Tanken om en skandinavisk gemenskap blomstrade när Hazelius studerade i Uppsala. Han var intresserad av folkkulturen och drogs med i den här driven som fanns då, alltså. Genom skapandet av Skansen frös Hazelius ner historien genom att påstå att ”Så här ska det se ut! Så här ser folkdräkten ut, så här ser Morastugan ut!” och vi ska känna vördnad inför det här svenska, som han har ”räddat” åt oss.

Tidholm undrar filosofiskt:

– Ger Skansen en representativ bild av Sverige, eller är det snarare en konstruktion? Ett monument över en historiesyn i ett visst givet ögonblick? Och är det just den bilden av Sverige som kommer att bli vårt nationalistiska narrativ? Traditioner som vi kan längta tillbaka till, och kanske även ska fungera som villkor för ett svenskt medborgarskap?

– Den bild man får av Sverige när man vistas på Skansen är det präktiga Bondesverige, som till stor del fanns i diktverken. Men många var inte stolta gårdsägare, många var egendomslösa. Som samer, resande och romer. Bilden av det här präktiga Bondesverige är ju väldigt exkluderande! Det har lämnat otroligt smärtsamma minnen hos finsktalande, meänkielitalande och samisktalande!

– Man ville ge bilden av att Sverige var världens mest homogena land. Det var ju inte så! Det finns ett mörker över Skansen. Det mörkret finns ju överallt! Vi måste bara skrubba lite på skiten!

– Jag tror att många skulle förneka att Skansen skulle handla om nationalism. Men det där är ju alldeles fel! Skansen är ett utmärkt exempel på ett nationellt projekt, nästan i karikatyrisk skala!

Jag slutar med mina citat här. Jag tror det räcker så.

Jag kan bara beklaga min förfäder, som levt på sina gårdar i Dalarna sedan åtminstone tidigt 1700-tal. De har egentligen aldrig funnits, mer än i föreställningens och diktarnas värld.

Deras hårda slit i dåtidens Bondesverige, till ättlingars fromma, räknas inte eftersom de inte var tillräckligt inkluderande mot minoriteter. De var inte alls så homogena som de trodde.

Deras hårda och strävsamma liv var bara en konstruktion, ett falskt och nationalistiskt narrativ, en kulturell lögn från början till slut. Nu felaktigt infrusen på Skansen.

Ja, tänk så det kan gå. Det vilar ett mörker över Skansen! Och även över Sveriges Radio som envetet och ihärdigt försöker beröva oss vår sanna, folkliga och enda historia!