Från Dagens Nyheter 13 maj 2023:

”Ali ligger sömnlös varje natt av oro för sin son. Maryam önskar att hon hade åkt ner och hämtat hem sin bror när han åkte till Syrien för att ansluta till IS.”

Vidare från DN:

”Trots uppmaningar från kurderna, FN och USA står Sverige fast vid att männen som hålls fängslade i det kurdiska självstyret inte ska hämtas hem”.

Och så lite ”fakta” från DN:

”Ungefär 300 svenskar tros ha rest till Syrien, en tredjedel från Västsverige. En del har dött och en del har återvänt till Sverige på egen hand, men hur många som hålls frihetsberövade i området är oklart. Enligt presstjänsten för det kurdiska självstyret i norra Syrien kan det röra sig om ett 40-tal svenskar – män, kvinnor och barn – men siffrorna är osäkra.”

Här vill jag hävda att uppgifterna om att 300-talet svenskar anslutit sig till IS samt att ett 40-tal av dem nu hålls fängslade i norra Syrien inte bara är osäkra – det är Fakenews från DN:s sida, rakt av. Ingen av dem är svensk. Inte ens den numera dödade Mikael Skråmo var svensk, han var en norrman boende i Göteborg.

FN är, föga överraskande, mer inne på de fruktansvärda, avskyvärda och ofattbart grymma IS-terroristernas mänskliga rättigheter i de överfulla fängelserna, där vidriga förhållanden råder:

”– Enligt de siffror vi jobbar med kan det finnas uppemot 56 000 frihetsberövade i området. Från ett säkerhetsperspektiv klarar inte det kurdiska självstyret av att hantera så många människor på obegränsad tid, säger Fionnuala Ní Aoláin, FN:s särskilda rapportör vid rådet för mänskliga rättigheter till DN.”

För en gångs skull verkar Sverige uppvisa ett litet uns av självbevarelsedrift. Visserligen har vi ”hämtat hem” mängder av kvinnliga minst lika vidriga IS-terrorister och deras små söta barn, men männen tycks få stå sitt kast. UD har inga som helst planer på att undsätta dem:

”‘Sverige inte har för avsikt att hämta hem vuxna män som har rest till Syrien för att strida för IS”.

I ett mejl till DN skriver departementet vidare att ”UD har sedan 2011 haft den starkaste formen av avrådan för resor till Syrien, inklusive en uppmaning att lämna landet. Ett stort eget ansvar faller givetvis på de vuxna individer som trots detta valt att resa till Syrien”.

Släktingar till dessa vidriga avskum, som Ali och Maryam, befinner sig här i Sverige och deras lidanden är utdragna, plågsamma och hemska. De gråter oupphörligt, de oroar sig dygnet runt, de kan inte sova mer än två timmar per natt och de tänker ständigt på sina fina och värdefulla söner och bröder som nu far illa i norra Syrien.

Lite hjälper det att fara ut i anklagelser, både mot sig själv, som Maryam, men främst mot den svenska staten. Maryam kan inte tänka sig att hennes bror anslöt sig till IS för att kallblodigt mörda andra människor. Hon är muslim, och vill försöka få oss att tro att hon inte ens vet vad IS står för eller vilka mål och metoder de har för att upp målet, som är ett nytt världsomspännande kalifat.

Ali är enbart upprörd på den svenska staten. Om Ali:

”Sedan sonen tillfångatogs har Ali försökt få svar från Utrikesdepartementet om Sverige kommer att ta hem honom, men säger att han mötts av tystnad.

– Han är svensk medborgare men det är ingen som bryr sig om det. När de skulle åka iväg släppte de iväg dem och nu håller man dörren till Sverige stängd, säger han.”

Ali anser alltså att det var UD som släppte iväg sonen från Sverige till Syrien. Inte han själv som är ansvarig far.

Tyvärr kan jag till viss del förstå Alis inställning och upprördhet. Han blev inbjuden av våra politiker att flytta hit, från en muslimsk och våldsam stat i Afrika eller Mellanöstern.

Sverige försäkrade Ali att han här kunde fortsätta bygga upp och förstärka sin muslimska tro och tillika totalitära politiska övertygelse. Han skulle till och med få betalt för det från den svenska staten genom allsköns islamistiska skattefinansierade föreningar.

Sverige lovade även att ta fullt ansvar för alla illgärningar som Ali själv eller hans söner kunde tänkas begå i sitt nya hemland. Eftersom det svenska samhället i så fall har begått en mängd fel, underlåtelser och misstag. För vilka Ali eller sönerna inte äger något som helst eget ansvar.

Frågan som DN anser angelägen är hur man sörjer ett ”barn” som gått med i Terrorsekten IS. Mitt svar är att jag har ingen som helst aning. Samt att absolut ingenting kunde bry mig mindre!