Idag avser jag att underhålla dig med ett antal observationer, som eventuellt är missuppfattningar, om den så kallade debatten i det svenska samhället. Närmare bestämt ska jag uttala mig om etablissemangsmedias debattsidor.

Med etablissemangsmedia avser jag de gamla fina papperstidningarna, till exempel Göteborgsposten och Dagens Industri. Med debattsidor menar jag den sida i varje tidning som utsetts till insändarsida för landets eliter. (Ja, det finns ofta en insändarsida eller insändarspalt för vanliga medborgare där dessa kan beredas utrymme att uttala sig om turtätheten i kollektivtrafiken eller om oskicket att en ung poliskvinna setts vid Stortorgets korvmoj med neonblått hår. En sådan plats lämpar sig emellertid inte för en universitetsprofessor som räknat ut att landstingsregionen behöver en budgetförstärkning på fem miljarder kronor. För sådana ändamål finns en särskild debattsida med särskild logga och förstaklassplacering lite längre fram i tidningen. Där hålls samhällets honoratiores.)

Dessa sociala konventioner hade jag inte tänkt på förrän häromdagen. Bakgrunden är följande. Hem till mig levereras nästan varje dag på året två av de fina tidningarna, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet i det här fallet, inte så mycket för att de har något att säga mig som för att jag vill veta hur snacket går i mitt land. När jag läst färdigt lägger jag tidningarna i en stor korg för senare transport till en stor grön kommunal metallbehållare för vad som mig anbelangar kan betraktas som slutförvaring. Den aktuella dagen hade emellertid en stark vindpust från fönstret blåst in en femhundralapp bland de fladdrande tidningssidorna så jag svor och började leta efter sedeln sida efter sida i tidningshögen. På det sättet fick jag veckovis med debattartiklar överskådligt presenterade för mig så att jag kunde ana det samhälleliga spel som låg bakom.

Det vi kallar samhällsdebatt, slog det mig då, handlar egentligen inte om hur det står till inom sjukvården, skolan, centerpartiet och den artificiella intelligensen (vilket debatten låtsas handla om). I stället är debattsidorna ett slags cat walk där bemärkta elitpersoner får presentera uppfattningar – helst med någon sorts klädsamma vetenskapliga anspråk – vars yttersta syfte är att skapa inflytande och inkomster åt det intresse som de bemärkta elitpersonerna representerar, allt enligt formeln ”du har problemet, jag är lösningen”. Det kunde lika gärna handla om Alvedon som en ny läroplan. Inte ens på debattsidorna upphör intresset att ljuga. Syftet är för det mesta att det välfärdsindustriella komplexet ska kunna expandera.

Här följer ett axplock.

Fyra universitetsanknutna barnpedagoger vill att självklarheter som ”rätten till motorisk aktivitet”, det vill säga att barn ska ha tillåtelse att röra sig i rummet, ska läggas under offentlig kontroll så att exempelvis ”styrdokument och arbetsmanualer poängterar rörelse i förskolan”. Politikerna ska kunna upptäcka om lågstadieeleverna glömmer att röra på sig.

En forskare har räknat ut att gamla tiders återbruk av läsk- och ölflaskor var bättre för naturen än dagens engångsmaterial så här behövs ett totalt systemskifte vilket kommer att bli dyrt. Befolkningens mentalitet behöver skruvas tillbaka till sextiotalet. Ett nog så vidlyftigt projekt!

Tjugo universitetslärare har via forskning kommit fram till att svenska ingenjörer inte ”håller måttet” och att universiteten måste ha mer pengar, mycket mer pengar, åtminstone fram till 2030.

En pappa i Luleå har mördat sin åttaårige son och då räcker det inte med skärpta lagar och barnadvokater. Det krävs ”kompetenshöjande åtgärder för socialtjänsthandläggare samt psykiatrisk expertis”. Det finns över 40 000 socialsekreterare. Hur många nya universitet som behövs för att erbjuda dessa kompetenshöjande åtgärder framgår inte.

Sex professorer och andra experter på barnhälsovård har upptäckt att staten bara dokumenterar barns fysiska utveckling upp till fem års ålder. Därefter lämnas de vind för våg. Därför måste ett elevhälsoregister skapas direkt: ”Så, vad väntar vi på?”

Sjutton professorer och andra slags lärare i filosofi från sju universitet anser att filosofin skyddar eleverna från desinformation och att utbildning i filosofi därför bör bli obligatorisk. Sådant ”utgör ett viktigt skydd mot vetenskapstvivel som exempelvis klimatförnekelse”.

Åtta landskapsarkitekter och trädgårdsaktivister har i sin forskning konstaterat att traditionell trädgårdsvård skapar förödelse med utrotning och miljoner försvunna arter per decennium. ”Humlornas surr, fåglarnas kvitter, en bris av blomdoft och strilande sol genom trädkronorna”. Det verkar inte ens kosta något.

Så där håller det på. Nästan varje dag året runt.