”Den invandringskritiska högern verkar tro att den är en förtryckt underdog. Kanske var det därför den var ute och skällde när Bengt Westerberg försökte bredda ‘åsiktskorridoren’.”

Så inleder DN en ledartext den 15 april. DN, som påstår sig vara sanningssägaren och ljuset i lögnernas och mörkrets tid, publicerar med andra ord tidernas lögn. Det finns nämligen ingen specifik ”invandringskritisk höger” – och en mycket stor del av de medborgare som är kritiska till invandringspolitiken är just underdogs.

Allt handlar förstås om vilka man ser som underdogs. I DN:s värld är det de invandrade familjerna i de så kallade ”utsatta områdena” som tillhör den kategorin. Föräldrar som kritiserar samhället, för att de inte klarat av att hålla ordning på sina barn. De kriminella ungdomarna som fnyser åt att jobba för att de tjänar så mycket mer på att langa narkotika. Att vanliga svenskar skulle kunna vara underdogs faller dem inte in, eftersom de är så verklighetsfrånvända att de tror att alla svenskfödda har det lika gott och tryggt som de själva.

Så är det naturligtvis inte och har inte varit på mycket länge. I själva verket är det de vanliga skattebetalande svenskarna som är samhällets verkliga underdogs. Det är dessa människor som i åratal har nonchalerats och ignorerats, som har lyfts fram som problem, och som har tystats ner med hotfulla anklagelser om rasism och främlingsfientlighet så fort de uttryckt oro för samhällsutvecklingen. Det är den nettoskattebetalande medelklassen som drabbas hårdast av skenande elpriser, höga drivmedelspriser och inflation. De som lever på bidrag – vilket många gör i de så kallade ”utsatta områdena” – behöver inte oroa sig särskilt mycket för vare sig höga hyreshöjningar eller elpriser eftersom de ändå tas om hand via välfärdssystemen.

Nu ser vi en liten förändring i samhällsklimatet. Det går att prata mer öppet om de problem som uppstått på grund av invandringen, och det finns – i alla fall hos vissa politiker – en ambition att på allvar försöka göra något åt det. Eftersom DN har varit, och är fortfarande, bland de mest pådrivande i dreven mot kritiker av invandringspolitiken, och i mångt och mycket baserat sina publiceringar på lögner och halvsanningar, måste detta tillnyktrande te sig rejält skrämmande. Än mer skrämmande är det förstås att så många människor nu ser igenom de lögner och halvsanningar som denna ljusets publikation serverat i så många år. DN har helt enkelt förlorat korståget mot sanningen och bitterheten lyser igenom i ledartexten:

”Som om invandringskritikerna i Sverige 2023 skulle vara någon sorts förtryckta underdogs. När de tvärtom har vunnit både det som brukar kallas för problemformuleringsprivilegiet – de sätter dagordningen och deras åsikter är utgångspunkt i den offentliga diskussionen – samt striden om vilken politik som ska föras i riksdagen. Migrationen är i dag kraftigt minskad och regeringen har till och med lovat att stimulera ”återvandring” av människor som har rätt att vara här.”

Hur har de mage, liksom? Det är ju fina DN som ska sätta dagordningen, inga vanliga tölpaktiga svenssons!

DN tänker dock inte ge upp utan strid. Eftersom det inte finns på kartan att de kan uppbringa ens ett minimalt mått av hederlighet, och ge medborgarna rätt i kritiken av invandringspolitiken, tar de sig för att kategorisera alla kritiker av invandringspolitiken som ”den invandringskritiska högern”. Förhoppningen är förstås att detta ska skrämma kritikerna till tystnad, på samma sätt som brunstämplandet gjorde fram tills för några år sedan.

Det är naturligtvis en barnslig liten dröm. Pandoras ask är inte längre hermetiskt tillsluten, och det finns ingen återvändo. Hur mycket av det svenska samhället som fortfarande går att rädda kan man förstås diskutera, men den tiden är förbi när DN äger dagordningen. Och det svider.

Bild: Skärmdump, DN