LENNART BENGTSSON: Vad händer när den politiska övertygelsen tar kommandot över naturvetenskapen?  

Trots alla naturvetenskapliga framsteg är den vetenskapliga friheten under 2020-talet under attack. En attack som också hotar det öppna samhället. Idag är det tillräckligt för att bli cancellerad i tal och skrift och på annat sätt (jag har själv personlig erfarenhet därav) genom att träffa ”fel” personer eller att uttala sig i ”felaktiga media”. Som en av mina kollegor krasst sammanfattade: ”Du får skylla Dig själv”.  

Och jag är ingalunda den ende. Bara bland meteorologiska kollegor världen över återfinns åtskilliga högst framstående forskare som drabbats långt värre än jag. Liknade återfinns på andra vetenskapliga områden. 

Långsamt börjar dock en proteströrelse växa fram. Boken ”Skör Demokrati” (Fri Tanke ISBN 978-91-8952-670-9) ger en bra sammanfattning av situationen. 

 
Problemet med klimatfrågan är dess väldiga naturvetenskapliga komplexitet, som endast ett fåtal har satt sig in i, men dessvärre knappast de som självsäkert uttalar sig i frågan. Samtidigt också potentiella konsekvenser för det globala samhället på lång sikt, som kanske rymmer ett ännu större mått av komplexitet. 

Svenska politiker och myndigheter har valt att närma sig frågan ungefär som kristendomen tog sig an världsproblemen från medeltiden och framåt. Inga avvikande uppfattningar får finnas och vissa individer vill t o m pausa demokratin. Vetenskapen kanske tvekar men det får inte politiken göra, menar man! Där skall i stället absolut skyndsamhet råda. 

De som avviker från den enkla politiska ”sanningen” skall stämplas som kättare.  Vill man gå fri så köper man avlatsbrev eller på vårt moderna språk hållbarhetsstämplar. Sköter man sig sålunda och följer ritualer och katekes finns det inga problem. Om inte så drabbar bannbulla och deplattformering. Man kan knappast undvika att jämföra med lysenkoismen i Sovjetunionen. 

Det är förstås klart att allt blir så mycket enklare om alla besvärliga kritiska och avvikande röster tystas.  De riskerar ju hota sådana djärva projekt som Hybrit och liknande och därmed ifrågasätta landets framtida ställning som ledande fossilfri industrination. En allt igenom hotande klimatuppvärmning med våldsamma oväder och översvämmade kuster passar ju utmärkt in för att de nya projekten skall komma till stånd och därmed bidra till att rädda världen. Alternativt, om de banbrytande projekten växer landet över huvudet, vilket inte heller kan uteslutas, är det faktiskt värdefullt om kritiska röster kan släppas fram i tid. Detta tycks vara lika oöverstigligt idag som under den tid då kyrkan hade den absoluta överheten. Och ännu mer så om vädret inte bli så extremt som de mediala rösterna propagerar. Ännu saknar de flesta extrema väderhändelser empiriska belägg och det är bland annat därför som naturvetenskapen är tveksam. 

Lennart Bengtsson