När man som jag redovisar en uppfattning om dagen och för det mesta skrytsamt tror sig ha rätt är det inte bara klädsamt utan närapå obligatoriskt att skamset – svans mellan benen och blick under lugg – öppet erkänna grova missbedömningar, särskilt när felsluten, som i det aktuella fallet, är resultatet inte av råa tankefel utan av fördomar eller, vilket ofta är samma sak, önsketänkande.

Att jag tar upp saken beror inte på att jag gillar att offentligt autoflagellera. Men jag tycker att jag förtjänar ett lagom piskrapp för dåligt omdöme. Jag hade låtit mina känslor ta överhanden och givit dem rätten att tränga ut det sunda förnuftet.

Det handlar om det stora illdådet den 26 september förra året då gasledningen Nordstream 2 sprängdes i närheten av Bornholm i vad som närmast liknar ett terrordåd. Ingen vet vem som är skyldig men världen har sedan dess ägnat sig åt oändliga spekulationer. Frågan är som gjord för konspirationsteorier och skruvade resonemang om gärningsmännens ursprung och avsikter men ingen har egentligen presenterat någon hundraprocentigt trovärdig teori.

Jag har emellertid slötittat på ett tillräckligt antal spretande YouTube-program i frågan för att till slut kunna nominera vad som känns som de mest stabila hypoteserna. Se det här fyrtiotreminutersprogrammet från Unherd där Freddie Sayers intervjuar Jeffrey Sachs. Båda två är proffs och båda kan framföra långa, sammanhängande resonemang på god engelska utan att staka sig.Sachs är ekonomiprofessor på Columbia University och har tunga erfarenheter från internationella uppdrag (plus 42 hedersdoktorat – och jag som inte har ett enda!). Man anar att han vet vad han talar om.

Han säger att det inte råder någon som helst tvekan om vem som utfört dådet. Bara ett litet antal länder, i första hand USA och Ryssland, har erfarenheten och beslutsamheten att genomföra sprängningen. Det handlar ändå om att på flera ställen i relativt trafikerade vatten spränga ett rör med en och en halv meters diameter och utan att världens tills vidare dominerande härskarmakt – USA – inte blir tagen på sängen och startar den största bovjakten sedan man letade upp Saddam Hussein. Det kan bara finnas en förklaring till att USA inte blev taget på sängen säger Jeffrey Sachs och det är att USA själv hade gjort hela jobbet (med lite hjälp av svensk och norsk militär som därefter hade blivit så skrämda att hålla tyst av USA att de inte ens vågade berätta för tyskarna vad USA gjort med den tyska infrastrukturen).

Sachs lassar på indicium efter indicium på USA:s skuld. De tyngsta handlar om att USA, som aldrig gillat Nordstream eftersom man hellre ville sälja amerikansk naturgas till den tyska industrin än att låta tyskarna hämta sin energi i Ryssland, hela tiden öppet förklarat sin fientlighet mot projektet. En annan förklaring till USA:s inställning, säger Sachs, är att USA genom sina ukrainska ombud hoppas övervinna Ryssland och ta de ryska mineralrikedomarna och på så vis hindra att de faller i kinesernas händer – något som nu eventuellt ligger i farans riktning.

Biden blev påkommen med att i livesändning på teve lova att stoppa Nordstream om Ryssland anföll Ukraina och framstående amerikanska tjänstemän orkade inte ens låtsas sig vara upprörda över att terrorhandlingen mot Nordstream begåtts (sexton minuter in i programmet).

Den största behållningen av programmet, bortsett från att man, jag i alla, så småningom blivit övertygad om USA:s skuld, får ta del av Sachs berättelser om sina erfarenheter som medhjälpare i den amerikanska statens säkerhetsorgan, till exempel CIA. ”Det är klart att de gör terrordåd”, säger Sachs och skrattar, ”det är ju sådant de är till för”.

Så kommer vi till mitt sorgliga fall. Långt innan jag garvats i Unherdprogrammets sträva eklut och blivit övertygad om USA:s skuld hade jag avskrivit denna möjlighet. Jag hade resonerat som Freddie Sayers tre minuter in i programmet: ”USA gör inte sådant, USA är ett hederligt, hyggligt och ärbart land!”. Årtionden av proamerikanskt idégods ligger tryggt lagrat i mitt sinnes gömmor i form av proamerikanska fördomar som kan mobiliseras med en sekunds varsel. Undermedvetet hittade jag på någon teori som här blev publicerad om att ryssarna var skyldiga till sprängningen.

Det känns nyttigt, ovanligt och plågsamt att upptäcka sig själv felbar.