Nu ska jag verkligen ge mig ut på djupt vatten ty varför länder går i krig och varför fred ofta råder är saker som jag varken tänkt på eller studerat särskilt ingående. Det enda jag tror mig ha förstått är att man ska förbereda sig för krig om man vill ha fred – ”si vis pacem para bellum” – samt att erfarenheten påstås lära att demokratiska länder aldrig försöker erövra varandra.

Att jag just nu börjat intressera mig för frågan – och det förvånar mig att inte fler gör det – beror på att vårt land just nu faktiskt befinner sig i krig med Ryssland. Krig definieras som en konflikt där det dör mer än tusen personer om året och nog har de mer än tio miljarder kronor i ammunition och avancerade vapensystem som Sverige skänkt Ukraina räckt till att ta livet av mer än tusen ryssar.

Det kan hända att vår sida med hjälp av ytterligare militärt stöd från USA och det övriga Nato vinner kriget mot Putin men en sådan seger känns långtifrån säker nog för att vi ska slippa oroa oss för att motsatsen inträffar, till exempel att amerikanerna, som tillsammans med ukrainarna själva drar det tyngsta lasset, tröttnar på en konflikt de kanske aldrig vinner och långsamt drar sig ur.

(Möjligt tecken i tiden: Florida-guvernören Ron DeSantis, kanske ny president efter valet 2024, förringade häromdagen kriget genom att kalla det för en ”territoriell dispyt”. Han sa att det inte ingick i USA:s ”avgörande nationella intresse” att stödja Ukraina. Kyiv skickade genast en inbjudan till allvarssamtal om framtiden. USA ska under det senaste året ha skickat Ukraina runt tusen miljarder kronor i militärt stöd, runt en femtedel av Sveriges BNP.)

I serien ”tankar om det otänkbara” förefaller det mig rimligt att ta sig en funderare på vad Putin kommer att ta sig för om han klarar sig mer helskinnad ur sin knipa än vi kanske har anledning att förmoda. I första hand bekymrar jag mig förstås över hans avsikter med Sverige. Tänker han kasta sig över Sverige när han väl ordnat förhållandena som han vill i Ukraina?

Vilka länder som själva anser sig ligga sämst till när björnen hämndlystet vaknar framgår av bilden ovan. Den visar hur stor andel av respektive lands BNP som de tio mest generösa länderna ger Ukraina. (Sverige med två promille ligger strax under Tjeckien.) Om man kan mäta krigsoro på detta sätt ligger de baltiska länderna och det alltid rysshatande Polen högst och i en klass för sig. De oroar sig antagligen inte i onödan eftersom de, till skillnad från oss svenskar, som inte haft närkontakt med ryssen på tvåhundra år, antagligen vet precis vad de kan förvänta sig av en hämndgirig Putin. Det här är ändå länder som Ryssland betraktar som sina enligt samma geopolitiska logik som Ukraina anses vara en del av Moder Ryssland. Men Sverige, vad vill Putin ha av oss sedan han väl tagit ett antal kvadratkilometer av Gotland för att bygga militär infrastruktur, flygplatser, ubåtshamnar, kommunikationsanläggningar, vodkabarer och annat som är bra för den ryska krigsmakten att ha? Vad mer kan han behöva?

Förr i tiden var alla krig en sorts rövartåg. Vinnaren tog helt enkelt attraktiva saker som fienden inte lyckades försvara, till exempel boskap, guld, kvinnor, jordbruksmark och livegna bönder. Så sent som vid första världskriget handlade freden om att vinnarna stal förlorarnas tillgångar och tvingade till sig plågsamt hårda skadestånd. Men sedan demokratin (och marknadsekonomin, skulle jag tillägga) slog igenom låter starka länder svaga länders fårahjordar vara ifred. Det blir enligt den demokratiska fredsteorin inte ens krig mellan dem. Hur kan det komma sig?

Jag tror att skälet till att Sverige inte erövrar Danmark och tar all deras bacon är att det blir billigare att köpa fläsket än att stjäla det. Det är ansträngande att plundra ett annat land ty charkuteristerna kommer att försvara sitt kött även om de förlorat ett krig. Men bara för att det ligger till på det viset om demokratiska länder kommer i delo med varandra – och därför undviker konflikter – så säger det inte så mycket om Putins eventuella planer med Sverige sedan han lagt under sig Baltikum. Vad kan han vilja ha från oss?

Om han varit en vanlig oligark skulle han kanske bestjäla Sverige som han och polarna bestulit Ryssland men i verkligheten vore detta knappast, vilket Putin måste inse, någon lyckad lösning eftersom sådant rofferi bara efterlämnar fattigdom och elände. Motsvarande gäller andra slags gammaldags tjuvnad som historiska segrar brukade leda till.

Jag kan kort sagt inte komma på något byte som skulle kunna locka Putin att erövra Sverige. Oligarktaktiken skulle få samma resultat i Sverige som i Ryssland. Skolverket och Migrationsverket vill han säkert inte ha. De nätverk av halvfärdiga vindkraftverk vi nu bygger vore troligen bara till besvär.

Eftersom så många oroar sig för vad Putin skulle ställa till med i Sverige om han efter ett avslutat ukrainakrig fick friare händer i norra Europa så är det självklart bara min bristande klarsyn som förhindrar djupare insikter från min sida.