Wannseekonferensen (som avhölls i villan på bilden utanför Berlin) handlade om att planera den slutliga lösningen, dvs förintandet av judarna i de av Tyskland besatta områden. (Har ni VPN kan ni se denna tyska tv-film, grundad på protokollet från konferensen). 

Deltagarna förstod att konferensen också var av avgörande betydelse för dem själva. Det stämde för flera av dem. De band sig vid ett livsavgörande kontrakt: Nazi-Tyskland måste segra – om inte skulle de gå under med riket. 

Putin har inte, vad jag vet, suttit ordförande vid någon sådan konferens. Han är ändå nu lika bunden till en rysk seger som en gång nazisterna vid en tysk, för att själv överleva. Det vet han.  

Varför är han det? Därför att han tillåtit, kanske gett order, om ryska grymheter, ryska krigsbrott. Han skulle inte överleva ett ryskt nederlag. Sannolikt skulle han inte heller överleva ett försök till förhandlingar – han skulle röjas ur vägen av sina medbrottslingar, också de rädda om sitt eget skinn. 

Denna bakgrund måste man ha klart för sig när man överväger möjliga lösningar av kriget i Ukraina. 

Det diskuterar inte Patrik i sin text ”Kissinger har nog rätt”. Patrik avslutar med  

”Vore det inte bättre att följa Henry Kissingers rekommendationer – som överensstämde med mina (men självklart inte med Kievs) och presenterades några månader efter min midsommarartikel – att lägga allt tryck på de stridande att komma överens i stället för att båda ska göra sitt yttersta för att kompromisslöst utlova den andres totala förintelse.” 

(Ukraina har inte som mål att förinta ryssarna. De vill bara bli av med dem- och ryssarna vill väl främst ta makten i Ukraina). 

Det går inte att följa Kissingers rekommendationer, därför att Putin – av anförda skäl – inte har den möjligheten. Han kan däremot – om så vore lämpligt – flagga med förhandlingsvilja. Det skulle antagligen minska stödet från Väst. 

Även om Putin inte kan avsluta kriget annat än med seger kan andra göra det, efter en statskupp. Det är ändå osannolikt. Ingen kupp mot Hitler lyckades. Antagligen är Putin lika skyddad av sina säkerhetsorgan – och av de olika hållhakar av ekonomiskt och annat slag som han har på sin omgivning.  

Man får väl hoppas att han liksom Hitler slutar som ett förkolnat lik.  

(Pragmatism kan bli gränslös, särskilt om det gäller andra nationer och deras medborgares liv: 

”Kissinger remains a controversial and polarizing figure in U.S. politics, both venerated by some as a highly effective U.S. Secretary of State  and condemned by others for allegedly tolerating or supporting war crimes committed by allied nation states during his tenure.”)