De tre största nyhetsområdena idag är tvivelsutan för det första kriget i Ukraina. För det andra är det hur staten i USA, via FBI, NHS och andra organ satt press på Twitter och andra medieföretag som Facebook och Google, så att dessa, för det mesta villigt, undertrycker eller stoppar rapportering som den politiska vänstern inte vill se. 

För det tredje är det hur ”Main Stream Media” (MSM) eller ”corporate media”, på svenska kanske bäst översatt som storföretagsmedia låter bli att ens nämna det som Elon Musks Twitter nu har avslöjat. 

Storföretagsmedia är här entiteter som New York Times, Washington Post, NBC, CBS, MSNBC, CNN, BBC, The Guardian, Dagens Nyheter, SvT, SR. Vi ser i dessa media i princip inte ett ord om skandalen om hur staten går in och sätter tryck på internetjättarna och hur dessa dessutom villigt går Leviatans ärenden. Staten och kapitalet, dom sitter i samma båt. 

Men hur fick vi då till att börja med ett internet som staten kunde gå in och försöka kontrollera? Tyvärr nästan enbart därför att västländerna, och i synnerhet Europa, hade på området okunniga politiker. 

Låt oss gå tillbaka i tiden. Diverse stater har reglerat boktryckandet, censurerat tidningar, lagt skatt på tidningar, på reklam, på papper och på platser där tidningar kunde läsas i syfte att minska deras spridning. Sverige hade från 1911 till 2011 filmcensur. Sedan 2011 måste den som vill offentligt visa film avsedd för personer under 15 års ålder få den granskad av Statens medieråd. 

När radion kom till Sverige hade Sverige kort fri, kommersiell radio 1922–1925. Därefter gick staten och kapitalet samman: 

AB Radiotjänst (sedermera SR) bildades 21 mars 1924. Företaget, som ägdes av den svenska pressen, nyhetsbyrån TT och intressenter inom radioindustrin, fick då statens tillstånd att bedriva rundradioverksamhet i Sverige. 

Under 1950-talet kom TV till Sverige, men fram till 1969 endast i en kanal. En tredje radiokanal fick Sverige permanent inte förrän 1964. Privat lokalradio blev tillåten i Sverige från 1993, efter ansökan och eventuell auktion. Det finns dock fortfarande ingen möjlighet att få tillstånd att driva en nationell privat radiokanal i vårt land. 

Den 31 december 1987 började privata TV3 sända kommersiell TV från England. Det krävdes parabolantenn för att kunna ta emot den och det restes politiska krav på att sådana därför skulle förbjudas. 

Internet tog sin början omkring 1970. World Wide Web kom 1990, och 1993, efter att webläsaren Mosaic släppts, stod det strax klart för den teknikintresserade att ett nytt medium hade anlänt med information, tidningar, och, som vanligt för nya medium, porr. 

Muren föll 1989, till stor del tack vare Ronald Reagan (det går att läsa mer om det här och här), men också på grund av insatser från Margaret Thatcher och Johannes Paulus II. Sovjet upplöstes 1991. Det blåste, helt kort, frihetliga vindar i världen, något som gjorde att regleringar av något nytt och okänt som internet inte låg i tiden. 

Samtidigt var det också så att våra politiker inte förstod vad som hade hänt. Ines Uusman sade inte ordagrant att internet var en fluga, men tanken var till stor del där. Valérie Pecresse behövde 1998 handgripligen visa den franske presidenten Jacques Chirac hur webben fungerade. 

Politikerna tog inte internet på allvar och förstod inte mycket av det i början heller. Givet de lagar som idag gäller tar de nog inte internet på allvar ens nu. När en trettonåring kan porrsurfa hur mycket han vill är det lite svårt att se vad syftet är med en 15-årsgräns för många filmer på bio. När vi strömmar nyheter, poddar och filmer på nätet är det svårt att förstå varför vi inte får ha nationella kommersiella radiokanaler. 

Politikerna tror kanske fortfarande på något oklart vis att de omkring 9 miljarder kronor per år som går till statlig radio och statlig TV ska värna svensken från påstådda osanningar och kommersialism. 

Vi kan dock inte lita på att våra politiker kommer att fortsätta sväva i denna bubbla av illusioner och okunnighet. Glöm porren. Jag är mest förvånad över att centerkvinnorna inte har gått ut och yrkat på förbud mot baddräktsreklam på internet. 

Internet, och media rent allmänt, borde grundlagsskyddas. Och då inte med några långrandiga men bristfälliga lagar som vår Tryckfrihetsförordning. Istället behöver vi något i stil med det amerikanska första tillägget, ett tillägg som till sitt innehåll är unikt i världen. Alltså, något i stil med: 

Riksdagen får inte stifta lagar och regeringen får inte utfärda förordningar beträffande tillgången eller frånvaron av utbud av elektronisk kommunikation, beträffande innehållet i elektronisk kommunikation eller beträffande det innehåll brukarna tar del av. 

Undantag gäller vid fördelningen av utrymme i fysiskt begränsade resurser som radiospektrum där det offentliga också har en roll för att stävja monopol, oligopol, kartellbildning och annat samarbete. Detta undantag gäller inte beträffande innehållet av dessa media. 

Erik Lidström är Tekn Dr, författare till böckerna Representativ demokrati – Vad det är, varför Sveriges brister, och hur den kan förbättras och Befriad utbildning – Vad som krävs för att återfå goda skolor, lärdom och yrkeskunnande.