Bara ett par månader sedan Tidöavtalet publicerades verkar Dagens Nyheters ledarredaktion med förfäran ha förstått vad avtalet innebär. Det innebär att sverigedemokraterna har minst lika mycket att säga till om som om partiet suttit med i regeringen. Tidningen upprörs över vad sverigedemokraterna har mage att lägga sig i:

Mest häpnadsväckande av allt: Expressen berättar att Sverigedemokraterna förväntar sig att få vara med och bestämma om Anders Thornberg kan fortsätta som rikspolischef. Och vill ha ett ord med i laget om vem som ska efterträda honom den dag han lämnar.

Så här står det på sidan 18 i det 62-sidiga avtalet under rubriken Direktiv samarbetsprojekt Kriminalitet:

Samarbetsprojekten bereder politiska frågor från ax till limpa, från problemanalys till genomförande av reformförslag. Inom ramen för projekten genomförs beredningsprocesserna i sin helhet avseende exempelvis utredningsdirektiv, propositioner till riksdagen, förordningsändringar som följer av ny lagstiftning, EU-ärenden som påverkar de frågor som samarbetsprojektet omfattar, samt i förekommande fall också uppdrag, utredare eller regleringsbrev till myndigheter i samarbetsprojekten.

Rikspolischefen Thornbergs öde faller någonstans mellan uppdrag och regleringsbrev och där ska sverigedemokraterna alltså vara med att bestämma vilket tidningen till sin förtrytelse nu verkar ha konstaterat. Och det är inte bara i Thornbergs fall som sverigedemokraterna tränger sig fram. De visar sig också, i enlighet med avtalet som det förefaller, kräva inflytande på klimatpolitiken, något som Dagens Nyheter inte uppskattar:

Regeringen ska ta fram en egen klimathandlingsplan. Det är ingenting som SD behöver ge sitt godkännande för, konstaterade klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari. När ledande sverigedemokrater protesterade tog dock såväl Pourmokhtaris statsminister som hennes partiledare snabbt samarbetspartiets sida.

Den som liksom jag läste Tidöavtalet när det offentliggjordes kunde inte undvika att redan då känna en dissonans i den allmänna debatten. Det var som om alla de som kunde förväntas ogilla en borgerlig regering med sverigedemokrater i släptåg inte kunde tänka sig att det där med paradigmskifte var på allvar. Jag tänkte att alla dessa, inklusive borgerliga partier som faktiskt skrivit på avtalet, var så vana vid att gå till val och regera med hjälp av floskler och löften som aldrig var avsedda att infrias att de tog Tidöavtalet med samma klackspark. När jag upptäckte att ingen systemförsvarare tycktes oroa sig för den revolutionära potentialen i avtalet så lugnade jag mig lite. Inte ens Magdalena Andersson anmälde invändningar. Då är det väl inte på mer allvar än det brukar vara, tänkte jag.

Det första missljudet som hördes – och då inte mellan regering och opposition utan inom regeringen – var när sjukvårdsminister Ankarberg plötsligt börjar protestera mot avtalspunkten om att tolkhjälpen för invandrare skulle skäras ned. Det sa mig att ministern inte besvärat sig med att läsa regeringsprogrammet ens där det berörde hennes eget ministerium. Och om Acko Ankarberg inte kände till det regelverk hon framledes skulle följa så var det säkert andra som inte heller orkat läsa på om paradigmskiftena.

Men nu har polletten alltså fallit ned på Dagens Nyheters ledarredaktion. Det ”mest häpnadsväckande av allt” var att sverigedemokraterna ville lägga sig i rikspolischefens framtida öde. I jämförelse med de stora paradigmskiftesprojekten, till exempel planerna på återvandring och rejält skärpta medborgarskapskrav är Thornbergs framtid, som jag ser det, en struntfråga.

Hur kommer det att låta i Sverige när alla de hundratusentals personer som kommer att bli berörda, till stor del illa berörda, när vågor av paradigmskiften rullar in över landet? En nyhet i Svenska Dagbladet ger fantasin vingar.

Regeringen vill tvinga en del mottagarländer av svenskt bistånd, till exempel Irak och Somalia, som inte vill ta tillbaka egna medborgare som ska avvisas från Sverige. Tvånget ska ligga i avdrag på biståndet. Men då visar det sig ofta att biståndet inte går direkt till mottagarlandet utan administreras av svenska frivilligorganisationer som känner marken gunga under fötterna vid hotet om indragna pengar. Biståndsminister Johan Forsell (m) vill inte träffa dem vilket är lätt att förstå:

Henrik Fröjmark, vice ordförande för biståndsplattformen Concord som samlar 81 organisationer inom civilsamhället, säger till tidningen att de gjort upprepade försök få att få till ett möte med Johan Forssell under hösten, utan resultat.

Vi får se om det blir något paradigmskifte. Till stor del bestäms saken nog av om moderaterna vill ha något. I så fall kommer nog kristdemokraterna blygt att hänga på sedan de skrivit ett antal brasklappar för eventuellt framtida bruk. Liberalerna hoppar av och då blir det extraval som de tre återstående partierna vinner. Sedan kan den nya regeringen ta fram Tidöavtalet igen.