Nu ska jag säga en sak som jag tänkt många gånger – och du har troligen också gjort det – men knappt vågat skriva. Det är att statens första uppgift inte, som många tror, är att vårda värdegrunden utan att vårda sitt våldsmonopol. Detta har världen vetat om i varje fall sedan 1600-talet när Thomas Hobbes skrev boken Leviathan. Leviathan är ett fruktansvärt monster från Jobs bok i Gamla Testamentet som Hobbes framhåller som förebild för den statliga våldsapparaten:

Anfall honom du –
den kampen glömmer du aldrig,
och du gör inte om det.
Där kan ingen hoppas på framgång,
vid blotta anblicken fälls man till marken.

Han är alltför grym,
ingen törs reta honom.
Vem kan hålla stånd inför honom?
Vem kan oskadd utmana honom,
vem under hela himlen?

Vem klär av honom hans hölje,
vem tränger genom hans dubbla pansar?
Vem öppnar gapets dörrar –
de blottade tänderna väcker fasa.

Ljuset gnistrar när han fnyser,
hans blickar lågar likt gryningens öga.
Kvastar av eld far ut ur hans gap,
gnistor sprutar fram.

Ur hans näsborrar stiger rök
som från en kokande gryta på elden.
Hans andedräkt tänder glöd,
lågor slår ut från hans gap.

Styrka bor i hans manke,
skräck löper framför honom.
Hans köttiga buk är inte slapp,
den är fast, som vore den gjuten.
Hans bringa är hård som sten,
hård som understenen i kvarnen.

När han reser sig darrar de mäktiga,
och havets bränningar ryggar tillbaka.
Angriparens svärd biter inte på honom,
ej heller spjut och lans och pil.

Ingen på jorden råder över honom,
han är skapt utan fruktan.
de övermodiga bävar för honom,
alla stolta rovdjurs konung.

Sådan ska, enligt Hobbes, polismakten vara. Alla som befinner sig – lagligt eller olagligt – inom nationens gränser ska vara så skräckslagna inför det potentiella statliga våldet, personifierat av polisen, att de inte kommer på tanken att ens stjäla en frusen fläskfilé i ICA-butiken i tunnelbanan ty minsta stöld är våld mot äganderätten och våldet ska vara polisens privilegium.

Den skräck för polisen som Hobbes anser nödvändig för lugnet och ordningen i samhället finns inte i Sverige. Det beror på att den svenska politiken är besatt av en utomjordisk människosyn enligt vilken det bästa sättet att bekämpa brottsligheten inte är att skrämma buset utan att omskola Leviathan till förskolelärare. Detta är, enligt min mening, så feltänkt som det kan bli. Det är utsiktslöst att träna Leviathan i lågaffektivt bemötande. Om du skulle lyckas är han inte längre Leviathan utan ett mjukt och luddigt gosedjur. Det är dit den svenska polisen kommit, inte av misstag utan som ett resultat av ondskefulla ambitioner hos några som vill oss illa, nämligen det politiskt korrekta etablissemang som styr nationens tänkande och dess politik.

Jag tror de flesta kan hålla med mig om att Sverige vore ett tryggare land om buset hade mer respekt för polisen. En sund fruktan för ordningsmakten har alltid varit rättssamhällets fundament vilket Hobbes så noggrant påpekade. Men han var långt ifrån den förste. I Romarbrevet underströk Paulus att ”gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves”. Sådant har varit självklart för mänskligheten i årtusenden. Utan att vara helt säker skulle jag satsa en bra summa på att Sverige är det första landet i världshistorien som – naturligtvis utan framgång – försöker vända upp och ned på denna sanning.

Däremot är jag inte så säker på att alla skulle följa med på nästa steg i resonemanget som handlar om att den saknade respekten för den svenske Leviathan borde återskapas. Om det hade funkat med de metoder som politiker brukar använda, till exempel ett extraanslag till polisen på någon miljard kronor för respektskapande uppmaningar till buset att sluta skjuta, så hade nog många bejakat projektet. Problemet är att det inte funkar. Jag tror att den enda metod varmed Leviathan kan återta sin förlorade glans är att utöva våld för att skapa den nödvändiga bävan. Det finns ingen annan metod att inge buset skräck och respekt för ordningsmakten och därmed återskapa något slags ordning i samhället än att hota med samt bruka våld. Det kan nog behövas en hel del.

Berätta för mig om jag har fel.