BIRGITTA SPARF: Trångt i täten på luciatåget

Jag sitter redan nu och skissar på nya förslag inför nästa års Luciadebatt. Tycker det behövs lite nya friska tag inom området. De nuvarande argumenten för att Sankta Lucia inte ska få vara en svensk tjej, vitklädd med ljus i hår, känns ärligt talat lite trötta.

För närvarande ska Lucia tydligen först och främst vara ickebinär. Redan vid det ordet måste jag Googla. Enligt Wikipedia:

”Ickebinär är att identifiera sig mellan, bortom eller med båda könskategorierna kvinna/man. Ickebinär kan även användas som en paraplyterm för könsidentiteter som bryter mot tvåkönsnormen. Genderqueer är ett annat begrepp som används liknande ickebinär.”

Jaha? Det där blev jag ju inte mycket klokare av. Snarare tvärtom. Verkar vara lite flytande gränser där, tycker jag. Fast det där med ickebinär känns redan passé. Såå 2020!

Lika passé som att Lucia ska vara en liten invandrarpojke från Somalia, eller whatever. Vilket Åhléns reklammakare tyckte var lämpligt 2016. De utsattes för en så stark kritikstorm att de tog bort bilden.

Efter det har Åhléns lärt sig läxan och istället övergått till att helhjärtat propagera för hijab, året runt. Vilket är mera safe.

Jag tänker nästa år förorda Micael Bydén som SVT:s Lucia. Stjärngossar får Jonas Gardell och Mark Levengood vara. Och som pepparkaksgubbar slänger jag in tre imamer från Imam Ali-moskén i Järfälla. Med de väna Helle Klein, Louise Boije af Gennäs och Alexandra Pascalidou som ljustärnor.

Då borde väl alla bli nöjda och glada! Men troligtvis inte. Det finns ännu fler marginaliserade Lucia-kandidater som står på kö. Till exempel rörelsehindrade kambodjaner och funktionsvarierade uigurer.

Nästa års Luciatåg blir nog väldigt långt, med trångt i täten!

Birgitta Sparf