BIRGITTA SPARF: Ortenpoesin lever, på vår beskostnad

Enligt statstelevisionens Kulturnyheter nyligen:

”För första gången på fyra år hålls den hyllande och uppmärksammade poesitävlingen Ortens bästa poet i bland annat Stockholm, Göteborg och Umeå.”

Första deltävlingen drar igång idag, söndag, i utanförskapsområdet Vivalla i Örebro. Vi får i inslaget höra en liten del av när Jami, 2017 års vinnare, inför en hänförd publik bland annat bestående av unga kvinnor i mycket sedesamma heltäckande hijaber, läser upp sin dikt ”Romer” på engagerad och klingande ortensvenska:

”1940 de sa gränserna är stängda!

Hitler, han var efter oss, han ville se oss brända!”

Saman Sokhanran, konstnärlig ledare, förklarar:

– Vi ville bygga en poesiscen i förorten och flytta ut kulturen, en konstscen ute i förorten och vi ville flytta ut alltså kulturen, en konstscen till folk som bor härute.”

I december 2018 rapporterade statstelevisionen att tävlingen läggs ned på grund av bristande finansiering. Från SVT 2018:

”Förra året fick föreningen drygt en halv miljon i bland annat kulturstöd från Stockholms stad. Förutom det fick de ytterligare nästan 1,3 miljoner kronor från landstinget, studieförbund och privatpersoner, som delvis använts för att finansiera tävlingen ‘Ortens bästa poet’.

Inför årets tävling har föreningen fått 300.000 kronor i kulturstöd från Stockholms stad och 250 000 kr från statens kulturråd. Men de får ändå inte projektet att gå ihop.

– Vi har inte nått upp till de nivåer vi behöver för att finansiera tävlingen, säger Bipasha Huq, från Förenade förorter.”

De fick 2018 låna Ungdomens Hus i Rinkeby gratis, plus skattepengarna, men de var naturligtvis ändå inte nöjda utan ville ha mer:

”– De pratar bara om lokalen men vi har velat ha ett genuint samarbete med dem också, där vi får hjälp av fritidsledare från hela stadsdelen, säger Bipasha Huq, från Förenade förorter.

Hade ni kunnat göra mer från stadsdelsförvaltningen?

– När det gäller personal har vi ett pågående skyddsstopp i Ungdomens hus just nu som förhindrar våra medarbetare att befinna sig i lokalen kvällstid, men de har fått låna lokalen gratis i tre dagar och angående kritiken kan vi ta det på ett uppföljande möte, säger Susanne Tengblad, avdelningschef i Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltning.”

Rinkeby-Kista hade alltså ett skyddsstopp för sin personal och Ungdomens Hus var därför stängt. Men poeterna fick ändå hålla till i de stängda lokalerna. Skyddsstoppet berodde på att stadsdelens personal och därvarande ungdomar utsatts för hot från beväpnade gängkriminella.

Hur mycket Stockholms stad och regionen har bidragit med i år till detta svenska poetiska mästerskap i vem det är mest synd om ute i orten har jag inte fått fram.

Visst är det bra att ortens unga vuxna håller på med poesi istället för att skjuta ihjäl varandra i knarkuppgörelser. Men varför ska jag, och alla andra skattebetalare, vara med och betala för en poesitävling som kräver närvaro av kommunala fritidsledare? Blir de aldrig någonsin vuxna och kan finansiera sina speciella fritidsintressen själva?

Jag konstaterar att ortenpoesin lever. På din och min bekostnad.

Birgitta Sparf