Den femte juli publicerade skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren (bilden) en förbluffande debattartikel i Dagens Nyheter. Efter att, som det verkar, på ett mycket noggrant sätt ha undersökt resultaten i Pisa och andra vetenskapliga internationella studier av skolbarns kunskaper samt dessa färdigheters utveckling över tiden kommer han fram till att det inte alls är som man, i varje fall jag, trodde. Det uppseendeväckande är att skolan är bättre än man anade, inte sämre. Den svenska grundskolan ”är bland de bästa i världen”.

Jag trodde naivt nog att detta skulle leda till en vidlyftig debatt samt att alla skulle bli jätteglada över den svenska skolans oväntat lyckade tillstånd. Men något sådant har inte märkts av under de tre månader som gått sedan publiceringen. Ingen tycks vilja prata om Heller Sahlgrens omvälvande tolkning och sådana som jag själv, som varit trygga i vår uppfattning om skolans bristande förmåga, har mest gått och muttrat.

Heller Sahlgren börjar med att karaktärisera det allmänna stämningsläget i nationen vad gäller skolan. Det råder konsensus om att skolan är under isen:

I kölvattnet av 2000-talets kunskapsfall i internationella prov rasar debatten om skolans misslyckanden vidare. Höger­ut skyller man på ordnings­problem och regeringens politik; vänsterut skyller man på marknadskrafterna. Men de flesta verkar vara överens om att skolan fortsätter att lida av stora kvalitets­problem.

Heller Sahlgren har därför i de internationella studierna för varje land separerat barn med en eller två infödda föräldrar från invandrarbarn, alltså utlandsfödda barn och barn med en eller två utlandsfödda föräldrar och jämfört resultaten dels mellan länder och dels över tiden. Det visar sig att barn med inhemsk bakgrund i alla länder på det hela taget klarar sig mycket bra medan elever med utländsk bakgrund sackar efter och drar ned genomsnittet, särskilt i Sverige där de är så många. Så här sammanfattar Heller Sahlgren själv:

Faktum är att Sverige är ett av ytterst få länder som når toppositioner inom OECD i alla tre prov som genomförs på högstadiet, bland elever med inhemsk bakgrund. Sett över alla tre undersökningarna når Sverige också klart bäst resultat av samtliga nordiska länder, inklusive Finland.

Den svenska grundskolan är alltså i dag bäst i Norden kunskapsmässigt, och bland de bästa i hela OECD, när man jämför lika med lika. Med tanke på hur ofta Sveriges skola har dömts ut av politiker från vänster till höger – och av forskare samt debattörer, jag själv inkluderad – är detta minst sagt fascinerande. 

Heller Sahlgren drar slutsatsen att politikerna kan lugna sig med sina förslag om radikala förändringar av det svenska skolsystemet. När det gäller utanförskapsområdena kan det räcka med att införa disciplin och ordning och katederundervisning enligt gammaldags modell:

Tänkbara åtgärder inkluderar införandet av rejält auktoritetsdrivna skolkulturer och traditionella undervisningsmetoder i utanförskapsområden, något som internationell forskning visar kan höja kunskaperna kraftigt.

Men som sagt verkar knappt någon ha uppmärksammat och uppskattat dessa faktiskt glädjande besked om att det inte finns några systemfel i den svenska skolan annat än att det kommit för många invandrare. Uppenbarligen vill Sverige inte lyssna på Heller Sahlgrens vetenskapliga rön. Det borde jag ha fattat från början om jag hade orkat reflektera en stund.

Såklart att Sveriges dominerande politiskt korrekta opinionsbildare inte vill lyssna på fler exempel på att det politikerdrivna invandringsprojektet medför ännu fler och mer iögonenfallande olägenheter än man tidigare velat ta till sig. Alla de statsfinansierade pedagogiska forskarna på universiteten och deras samarbetspartners i skolmyndigheterna vill förstås inte höra att de kan lägga ned sina pedagogiska experiment och utvecklingsidéer eftersom allt som behövs är en kateder och en sträng lärare i varje klassrum.

Men hur ska en sådan som jag klara chocken att den svenska skolan är förstklassig? Kanske lever jag i en filterbubbla. Eller kan det vara så att länderna är mer lika varandra än man tror? Det kan bli sämre överallt utan att det märks eftersom vi bara jämför oss med andra, precis lika skrala, nationer.

PS Tråkigt för mig att få fel om skolan. Men Heller Sahlgrens teser ger näring åt en annan av mina äldsta och mest vältränade käpphästar, nämligen min vid det här laget femtioåriga framtidsföreställning att Sverige kommer att bli en dualekonomi. Tänk dig Nigeria, där en del av folket bor i förortsvillor med moderna västerländska bekvämligheter medan en annan del bor på sophögar. Numera börjar det scenariet ligga alltmer i farans riktning.