Då och då upptäcker jag nya sociala problem bara för att strax finna att de flesta upptäckt dem långt tidigare än jag. Min senaste skrämmande erfarenheten av detta slag gäller den svenska elproduktionen. Det var bara ett år sedan, eller till och med mindre, som jag blev medveten om att de politiskt motiverade ingreppen i det svenska energisystemet – politiskt motiverade kan här betyda att de är drivna av rädsla för kärnkraft eller ångest för global uppvärmning eller av skräcken att förlora miljöpartiets stöd och därmed regeringsmakten – hotar det svenska elsystemets stabilitet.

Jag fick klart för mig att Sverige fram till ungefär 1980 hade vad många bedömde som världens säkraste och mest pålitliga elsystem och att de ansvariga ingenjörerna i olika myndigheter ansåg att systemet i stort sett var färdigbyggt.

Men hej vad ingenjörerna bedrog sig ty vid det laget avhöll Sverige folkomröstning om kärnkraften och det fanns tre alternativ för väljarna att rösta på där alla alternativen syftade till avveckling av kärnkraften. Därmed var anden ur flaskan ty nu tog politikerna kommandot över energipolitiken vilket var ungefär så illa som det kunde bli eftersom energisystemet är den troligen tekniskt mest komplexa storskaliga apparat som det moderna samhället utvecklat – undrar just om månfärder är mer komplicerade? – och jag vid en snabbletning inte hittar ens ett dussin tekniskt utbildade riksdagsledamöter. Nu bestämdes det att vindkraften i stället för kärnkraften och vattenkraften skulle bli framtidens melodi. Ingen politisk beslutsfattare verkade ha tänkt på att det med vindkraft inte produceras någon elektricitet alls när det inte blåser.

Det var detta jag till min förfäran insåg för ett år sedan. Diffust anade jag även andra olycksbådande förvecklingar än att man måste ha reservkraft för vackra, kalla vinterdagar när det behövs mycket el men inte blåser. Vad händer om det plötsligt kommer en storm och sätter fart på varenda vindsnurra? Fungerar det som en rak höger i solar plexus på energisystemet? Blir det en knock-out som släcker min villa?

Mycket riktigt visade sig allt sådant vara noggrant utrett och dokumenterat av landets ingenjörer varav många jobbade inom statliga energimyndigheter. Det var bara jag som inte hade varit tillräckligt uppmärksam. Om jag hade besvärat mig med att öppna ögonen och leta på internet så hade jag redan åtskilliga år tidigare hittat fullt med varningar mot de riskabla beslut om energin som okunniga miljöromantiker och klimatalarmister till politiker av oaktsamhet höll på att fatta.

Till exempel kom alldeles nyligen skriften Elsystemkrisen författad av journalisten Svenolof Karlsson och utgiven av Second Opinion som drivs på uppdrag av branschorganisationen Energiföretagen Sverige. Här talar experter även om det är experter som, säger jag som tror att jag vet hur det fungerar i vårt land, rimligtvis vaktar sina tungor eftersom branschen består av oligopol, åtskilliga har blandade roller och alla i sista hand är beroende av staten. Men här är några citat som illustrerar tillståndet i Sveriges energiförsörjning:

Kunskapen om elsystemets behov brister och en övergripande plan saknas om vilken typ av elförsörjning Sverige ska ha. Den planen behövs snabbt.

Särskilt bekymmersamt är det att lagförslagets definitioner cementerar otydligheten kring vem som har det långsiktiga ansvaret för att elöverföringen i Sverige fungerar.

Kort sagt finns ingen plan och ingen ansvarig. Det kanske inte behövs men tills jag blivit övertygad om det är jag, liksom tydligen de svenska energiföretagen, orolig.

En representant för en stor österrikisk elproducent uttalar sig:

Experter förutspår en storblackout i Europa inom fem år. På grund av kaskadeffekterna går det inte att i förväg med någon säkerhet förutse händelseförloppet [vilket är] en konsekvens av den europeiska trenden mot förnybar el, som för med sig en allt större volatilitet i elproduktionen… De flesta experter i Europa utgår från att det vid en överregional blackout kan ta tio till tolv dagar innan människor återfår strömmen. Att det leder till [inbördes]krigsliknande scenarier kan man inte utesluta.

Å ena sidan är det alltså mitt eget fel att jag inte uppmärksammat de allvarliga hot som Sveriges moderna energipolitik tycks torna upp sig inför framtiden. Det handlar om problem som ingen riktigt förstår men ingenjörerna till skillnad från politikerna åtminstone är medvetna om. Å den andra sidan har jag inte märkt att medborgarna i allmänhet har uppmärksammats på denna ödesfråga för framtiden. Föreställ dig ett totalt elstopp söder om Norrköping under några veckor i februari.

Återigen har man anledning att rikta ett anklagande finger mot Sveriges journalistkår. Eller som författaren Svenolof Karlsson formulerar det:

Det trista, sett till min egen journalistyrkeskår, är att den i energifrågorna så illa förmår att utföra det uppdrag som den så gärna hänvisar till: att granska fakta och fördjupa frågeställningar.