Kvinnan bestämmer över sin kropp, vilket hon stolt förkunnar i alla sammanhang, oftast kanske i diskussioner om abort. Samtidigt, när hon också utnyttjar sitt imperium, tar hon ett liv, vilket hon inte vill bli påmind om.  

Jag konstaterar bara. Det är oundvikligt att kvinnan tar makten. Hennes ställning är en ofrånkomlig följd av den fortgående individualiseringen och den tekniska utvecklingen. Det lönar sig inte att ha åsikter om det. Det återstår bara att anpassa sig. 

Kvinnans ord väger tyngst i mål om våldtäkt. I de fall det gäller en överfallsvåldtäkt är det i allmänhet inget problem. Det är uppenbart vad som hänt, och oftast också hur det hänt. 

I andra fall kan det vara tveksammare. Ofta är den anklagande kvinnan och den anklagade mannen överens om att det varit fråga om samlag – men hon påstår att det skett mot hennes vilja, viket han inte säger sig ha uppfattat eller förstått. I vissa fall kan anklagelsen framföras år efter den påstådda våldtäkten. 

Det är uppenbart svårt för rätten att avgöra frågan. Säkrast, av många anledningar, är att döma till kvinnans fördel. Ibland, när tveksamheter avslöjas, t.ex. motstridiga fakta i kvinnans berättelse, har dock rätten möjlighet att fria mannen. 

Fortplantningen är, självklart nog, livsavgörande för den enskilde och för samhället. 

Situationen är nu sådan att mannen har mycket litet inflytande över denna – om någon motsättning mellan honom och kvinnan skulle uppstå.  

Också på många andra områden har kvinnorna tagit makten. Det kan man, om man är lagd åt det hållet, beklaga. Pojkarnas allt sämre prestationer i skolan är till dels en följd av att utbildningen tagits över av kvinnor, till exempel. 

Men det lönar sig inte att klaga. Kvinnoväldet är här för att stanna.  

Det är likadant med det parallellsamhälle som vuxit sig fram i de s.k. utsatta områdena. De är här för att stanna. Där råder visserligen gamla, patriarkala värderingar som kvinnorna i resten av samhället länge vänt sig mot, och alltså numera lyckats förinta hemma hos sig, så att säga. De låter däremot männen fortsätta att härja fritt i de utsatta områdena. Det är inte, tror jag, ett uttryck för likgiltighet. De, kvinnorna, inser att det är omöjligt. Parallellsamhället är också här för att stanna. 

På ett område sker dock ibland möten mellan de två samhällena. De flesta överfallsvåldtäkter utförs av invandrare mot svenska kvinnor. Detta är ett accepterat faktum, men brukar inte föranleda någon kommentar från majoritetssamhällets kvinnor. De vet vad som gäller. (Se ovan). 

Optimistiskt lagda vänner av den välordnade framtiden är sannolikt bekymrade över denna låsning mellan de två samhällena. (Att kvinnorna tagit makten stör dem inte). De söker efter någon möjlig lösning, en lösning som åtminstone i någon mån skulle kunna upphäva skillnaderna och spänningen mellan de två samhällena. 

Jag har ett positivt, optimistiskt förslag. Inför legaliserad prostitution! 

Detta förslag kommer givetvis att mötas med förfärade protester främst uttalade av kvinnor, rysande av vällustigt obehag. 

Ändå är det sedan länge en etablerad ordning i det land som är ”ett Sverige för vuxna” enligt Horace Engdahl. 

I Tyskland är prostitutionen laglig. Den senaste lagregleringen beslutades i början av seklet på förslag från bl.a. Socialdemokraterna. 

Jag tror inte att införandet av legaliserad prostitution på ett avgörande sätt skulle förbättra de prostituerades situation eller i andra väsentliga avseenden förbättra förhållandena mellan könen. Men det skulle bidra till en förbättring. (Också på så sätt att en del invandrare skulle byta ut våldtäkten mot ett bordellbesök – men aktiviteterna är för de flesta av dem antagligen inte utbytbara: att få förnedra en svenska har sitt särskilda värde). 

 Erfarenheterna från alkoholhantering här hemma och på andra håll ger en vägledning. Alkoholförbudet i USA ökade brottsligheten kraftigt, korrumperade politiker och gav smugglarna goda inkomster. De fick också tid att organisera sig bättre.  

Den nuvarande kriminaliseringen av prostitutionen leder till människohandel, verkligt sexslaveri, våld mot kvinnorna utövade av deras ”beskyddare “, ackumulerande av inkomster och inflytande hos dessa och ett uppbindande av polisiära och andra resurser. Inte allt men mycket av detta skulle försvinna om prostitutionen blev laglig.  

Dessa förhållanden och mekanismer är väl kända. Gangsterväldet som skapades under förbudstiden har skildrats i många böcker och filmer. 

Legaliseringen skulle innebära samma skillnad som den mellan en gangsterstyrd hantering av alkohol under förbudstiden i USA och det som skedde efter förbudets upphävande. I Sverige var motboken bättre än totalförbud och dagens system bättre än det som gällde under motboksåren. (Även om den starka efterfrågan på svartsprit gav min pappa möjlighet att tjäna pengar under spännande äventyr.) 

Och en legalisering skulle göra slut på det vittspridda hyckleri som tvingar – bland andra – politiker av olika kulörer att betala böter efter ett avslöjat sexköp och därefter avgå från sina poster. 

Legaliseringen skulle också minska människohandeln. Det skulle göra de prostituerades arbete tryggare. De skulle skyddas mot sina mer eller mindre brutala beskyddare. 

Det skulle också göra det enklare för mannen. Han skulle ju ha kvitto på att samlaget skedde frivilligt. 

Samma villkor gäller på samma slags marknader: Förbud mot sprit, narkotika och prostitution ger framförallt makten åt gangsterbossar. Samtidigt ger det förljugna politiker, journalister och andra skönandar tillfälle att glänsa med sin självrättfärdighet. Och det är tydligen så vi vill ha det på dessa marknader, med ett – visserligen begränsat – men dock undantag: alkoholhanteringen.  

Sverige inte gjort för vuxna. Sverige är drömmarnas, utopisternas och lögnarnas land. Den som inte vill se verkligheten blir med nödvändighet en lögnare. 

BILD: Mor och barn. Målning av Emil Österman (1870-1927).