BIRGITTA SPARF: Om inkvoteringens konsekvenser

Nadim Ghazale är en ganska ordinär polis i Borås vars familj flyttade hit från Libanon när han var barn. På grund av sitt exotiska ursprung blev han inkvoterad som sakkunnig till programmet ”Veckans brott” i den svenska statstelevisionen.

På samma goda grunder blev han även inkvoterad som sommarpratare i statsradions P1 2021. Där han gavs tillfälle att utgjuta sig över alla fruktansvärda orättvisor som han och hans olycksbröder drabbats av i det genomrasistiska Sverige. Som att vita straighta män är inkvoterade överallt och aldrig har behövt kämpa för något överhuvud taget. Till skillnad från honom.

Det visade sig senare att han på sociala medier uttryckt välavvägda och balanserade åsikter om det vita svenska gubbväldet, att Israel är att jämställa med cancer och att ”Fuck SD kan suga hästkuk”.

Nu är han igång igen. I Expressen 19 april skriver han om Paludan:

”En barnsexchattande högerextremist ger sig ut på en fisketur av kaos. Som han fångade sitt livs största fisk!”

Ghazale är lite besviken på muslimerna. Att kravalla är inte Ghazales grej, liksom. Eftersom det bara gör det värre för dem själva och de redan är Sveriges mest utsatta grupp:

”Många av de redan hårdast drabbade och marginaliserade i vårt samhälle kommer bara få det ännu värre.”

För att understryka muslimernas extremt utsatta läge i Sverige fortsätter han:

”Vi behöver också stärka skyddet för redan utsatta medborgare, för riktiga muslimer som blir uppriktigt ledsna, sårade och uppgivna över de provokationer som genomförs under missbrukandet av yttrandefriheten. Islamofobin breder ut sig och är ett av de mest anmälda hatbrotten. Att tillstånd ges och att brännandet av Koranen inte är ett självklart hatbrott påvisar hur långt den svenska lagstiftningen har kvar för att skydda vissa utsatta folkgrupper.”

Här blir det lite svårt att hänga med i Ghazales något förvirrade resonemang och förmenta försvarstal för demokratin.

Hittepå-begreppet ”Islamofobi” är mig veterligen inte rubricerat som ett brott. Eller får jag alltså inte längre gå omkring i mitt hem och avsky islam bäst jag vill, utan att riskera att bli gripen, åtalad och dömd för hatbrott?

Vidare har jag åklagarord på att hatbrott mot muslimer inte alls är något av de mest anmälda brotten. Där leder hatbrotten mot judar, till största delen begångna av muslimer.

Och hur missbrukar man egentligen yttrandefriheten? Ghazale kanske själv gör sig skyldig till samma förseelse?

Jag blev som riktig svensk uppriktigt ledsen, sårad och uppgiven över hans provokationer i sitt sommarprat om att mina förfäders enorma umbäranden och slit enbart baserades på att mina förfäder var vita, inkvoterade och aldrig har behövt kämpa för någonting alls.

Trots att mina förfäders praktiska, politiska, intellektuella och ihärdiga arbete under århundraden skapade den rika välfärdsstat som gjorde att familjer som Ghazales kunde flytta hit. Och här få absolut allt serverat, som en gratis lyxräkmacka framburen på ett silverfat av hovsamma servitörer.

Ghazale igen:

”Ingen är trygg förrän alla är trygga och det finns ingen rättvisa om den inte gäller för samtliga.”

Här måste jag kanske visa viss förståelse för Ghazale. Han har naturligtvis ingen kännedom alls om att det var exakt så det var i Sverige innan familjer som hans flyttade hit från Mellanöstern och Afrika och började ställa krav på muslimsk särlagstiftning för egen del.

Invandring och inkvotering har tveklöst sina konsekvenser, positiva som negativa. Ghazale är ett lysande och tydligt exempel på de negativa.

Birgitta Sparf