PATRIK ENGELLAU: Käre Gud,

Du kanske undrar varför jag skriver till Dig när jag kanske inte tror att Du finns. Men jag har läst boken om Dig. Du verkar vilja människorna väl. I varje fall straffar Du oss ganska ordentligt när Du ser oss vandra villovägar. Jag tänker till exempel på den där gången när Du så blev rasande över vår ondska att du skickade en enorm översvämning som tog död på praktiskt taget alla människor och djur utom den där Gubben Noak som Bellman sedermera förevigade i en sång.

Det står i boken att Du, till din förvåning kan man anta, upptäckte att ”människornas ondska var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro allenast onda”. Jag har funderat en del på det där. Jag antar att människorna nu för tiden är ungefär likadana som de var när Du skickade syndafloden och det gör att jag måste fråga Dig vad Du menar med ”ondska”. Sedan vill jag be Dig om en grej.

Jag har alltid föreställt mig att Du med ”ondska” velat säga att människorna är illvilliga och elaka och att det är därför du måste bestraffa dem vilket för det mesta inneburit att Du förintat i varje fall dem som särskilt väckt Din ilska. Om det är det Du menat finns det säkert fog för Dina uppfattningar men själv tycker jag inte att elakheten ser ut att vara huvudproblemet nu för tiden.

Visst kan jag hålla med om att groll och hätskhet förekommer och kan åstadkomma stor skada i plötsligt uppflammande dispyter som gängslagsmål och krig. Men långsiktig och stabil förstörelse kommer nog snarare av naiv, romantisk välvilja än av eldsprutande illvilja. Denna skadliga välvilja är särskilt lömsk som den normalt förklär sig till förkroppsligad godhet. Det är just svårigheten att skilja mellan falsk och äkta välvilja som gör det svårt att bekämpa den kamouflerade ondskan.

Jag kan ge dig ett modernt exempel. I Sverige finns en statlig värdegrund som hävdar att alla människor har samma värde. De flesta förmår inte göra motstånd mot denna barnsliga föreställning eftersom den låter bra. I själva verket kommer den att leda till allt djupare samhälleliga konflikter ju mer folk tar den på allvar. Muslimer tolkar värdegrunden som en oinskränkt fullmakt att följa sina egna kulturella traditioner, till exempel att aga barn som ett självklart inslag i barnafostran och att tukta kvinnor som inte accepterar sin föreskrivna underordnade roll.

Men när det kommer till kritan menar svenskarna inte vad de säger om allas lika värde. När det gäller barnuppfostran och kvinnans ställning anser vi inte att alla kulturer och därmed alla människor lika mycket värda. Där menar vi att det svenska sättet är det rätta. Om det svenska sättet inte respekteras är vi villiga att upphäva värdegrunden och exempelvis tvångsomhänderta barn som agas i muslimska familjer. Det leder till ett lågintensivt krig mellan radikala svenska muslimer och den svenska socialtjänsten. Muslimerna kallar det att socialtjänsten kidnappar deras barn. En internationell muslimsk propagandakampanj mot Sverige har inletts. Detta har kan bara förvärras ty ingen av parterna tänker ge sig. Kultur står mot kultur.

Ett renare spel hade varit att upphäva den statliga värdegrunden och säga vad vi i Sverige egentligen menar, nämligen att svenska regler och beteende har företräde i Sverige. Här kan de förment goda krafterna på lite sikt leda oss i fördärvet. Har inte Du också stött på sådan skenbar välvilja som i praktiken visar sig härbärgera onda avsikter? Var det kanske just detta Du menade med Ditt tal om människornas ondska?

Jag skulle kunna skriva en hel bok med exempel på hur barnslig, ogenomtänkt välvilja förstör vårt land för att de bygger på lögner som vi är enfaldiga nog att inte genomskåda. Det gemensamma för alla dessa föreställningar är att de påstås göra världen bättre genom politiska åtgärder. Jorden ska räddas genom att människornas levnadsstandard reduceras till förindustriell nivå. Samhället ska bli lyckligare av att skolan skapar likvärdighet i stället för kunskaper. Det finns ingen gräns. Allt handlar om att politiken ska styra mer eftersom den antas besitta ett högre förnuft och övermänsklig förmåga precis som trollkarlarna i de sagoböcker där det svenska folket tycks ha hämtat sin världsbild.

Men jag ska inte skriva den där boken, i varje fall inte just nu, och jag vill inte besvära Dig i onödan. Du förstår säkert vad jag menar. Men jag har en avslutande bön till Dig. Likaväl som Du en gång lät en syndaflod med vatten komma över jorden så kan Du väl skicka en chockflod med sunt förnuft att skölja över planeten så att allt elakartat fjortistrams förintas eller i varje fall förvisas till de barnkamrar där de hör hemma.

Patrik Engellau