MOHAMED OMAR: Den måttfulle imamen

I Voltairs roman Candide (jag har läst den i svensk översättning av Olof Nordberg) driver han med den tidens naiva och optimistiska filosofi. ”Vi lever i den bästa av världar”, upprepar Candide – namnet betyder ”troskyldig” – samtidigt som han upplever fasor och galenskaper av alla slag.

Vid denna läsning uppmärksammade jag något som jag inte tänkt på förut. En av de fasor som skildras i romanen är det islamiska sexslaveriet. Det har alltid varit känt i Europa, ända sedan medeltiden, att sexslaveriet och haremen är något som utmärker islamvärlden.

I romanen möter vi en gammal kvinna som berättar om hur hon togs till fånga av jihadpirater på Medelhavet:

”Knappt hade vi gjort det förrän sjörövare från Salé i Marocko dök ner på oss och äntrade fartyget.”

Sedan berättas om hur hon och hennes mor förslavades och utnyttjades.

I kapitel tolv förekommer en from och klok imam. Vi kan kalla honom måttfull. Det pågår ett krig mellan ryssar och turkar. Under en belägring drabbas den turkiska armén av svält. De bestämmer sig då för att äta upp sina slavinnor:

”Översten som var en stor fruntimmerskarl förde med sig hela sitt harem och inlogerade oss i ett litet fort vid Azovska sjön där vi vaktades av två svarta eunucker och tjugo soldater. Man dödade massor av ryssar men de blev inte svaret skyldiga. Azov stacks i brand och flöt av blod och ingen hänsyn togs till kön eller ålder. Till sist återstod bara vårt lilla fort och oss tänkte fienden svälta ut. De tjugo janisjarerna hade svurit att aldrig ge sig. Den våldsamma hungern tvingade dem därför att äta upp våra två eunucker av rädsla för att annars bryta sin ed. Efter några beslöt de att också äta upp oss kvinnor.”

Då ingriper den måttfulle imamen:

”Då fanns det bland oss en imam som var mycket from och hade ett gott hjärta. Han höll ett vackert tal till soldaterna och övertalade dem att inte döda oss helt och hållet.”

”- Skär bara av den ena skinkan på var och en av dessa damer, sa han, och ni kan leva utmärkt gott! Om det blir nödvändigt att göra likadant om ett par dar så finns det ju en till. Ni blir hjälpta och himlen ska vara er nådig för en så barmhärtig handling.”

”Han var mycket vältalig och lyckades också övertyga dem, och så underkastade man oss denna hemska operation. Imamen behandlade oss med samma salva som man smörjer gossar med efter omskärelsen, men alla var vi nära att dö.”

Det här fick mig att tänka på vad som räknas som måttfullt respektive extremt. Det beror hela tiden på vad man jämför med. I jämförelse med att äta upp en hel kvinna är det måttfullt att bara äta upp hennes ena skinka.

Därför har den islamapologetiske akademikern Mattias Gardell egentligen rätt när han beskriver Muslimska Brödraskapets chefsideolog Yusuf al-Qaradawi som företrädare för ”den islamiska mittfåran”.

Al-Qaradawi anser att det är helt riktigt att avrätta avfällingar. Men gör det honom till extremist? I västerländska ögon, ja. Men i islamiska ögon? Nej. Det är en ganska vanlig åsikt bland islamiska imamer och teologer att den som lämnar islam bör dödas. Så länge det sker i enlighet med islamisk lag.

På sidan 217 i boken Bin Ladin i våra hjärtan skriver Gardell:

”En googling på Usama Bin Ladin i januari 2004 gav 2530000 träffar. Inga av våra bekanta från tidigare kapitel kommer ens i närheten av Bin Ladin. Qaradawi som kan räknas som en av de mer namnkunniga representanterna för den globaliserade islams mittfåra erhåller endast 80000 träffar.”

Jämfört med Bin Ladin är al-Qaradawi måttfull. Han förespråkar heller inte att man ska utföra terrorattacker mot USA, som Bin Ladin gjorde, utan ”bara” mot Israel. Och i Syrien… Alltså: inte äta upp hela människan, bara ena skinkan.

Mohamed Omar