Det finns en grupp här på FB som granskar SR och SVT. Ungefär hälften av medlemmarna i gruppen tycks ha som sin främsta livsuppgift att framhålla att de aldrig någonsin ser på SVT eller lyssnar på SR. Ändå vill de vara med och granska. Eftersom de betalar skatt. Så för dem är det en självklar rättighet, även om de inte har en susning om vad de granskar.

Det är ungefär som om du startat en grupp för rosenodlare. Hälften av medlemmarna hävdar att det bara är idioter som ägnar sig åt att odla rosor och att de själva sedan länge slutat med denna fördärvliga och föraktliga verksamhet. Men de vill ändå vara med i gruppen för att om och om igen påtala att de slutade odla rosor redan för 14 år sedan.

En annan intressant kategori är de som fördömer mig för att jag prenumererar på både DN och SvD. ”Hur kan du läsa den där skiten?” och ”Det trodde jag inte om dig!” är vanliga kommentarer. Jag borde, enligt dem, veta bättre.

Men det allra vanligaste fördömandet gäller SVT och SR och deras nyhetsrapportering. Jag bevakar både SVT och SR som en outtröttlig hök. Tittar och lyssnar varje dag.

En ganska vanlig reaktion på detta är att jag inte borde titta eller lyssna. Gör jag det så bör jag hålla tyst om vad jag sett och hört. Eftersom SVT och SR ska tystas och falla ned i barmhärtighetens glömska.

Vilket på något mystiskt sätt ska ske genom att ingen tittar eller lyssnar på SVT och SR längre. Vilket ska uppnås genom att ingen påtalar deras ensidiga propaganda.

Det är ungefär lika begåvat som att hävda att dissidenterna i forna Sovjetunionen hade gjort klokast att strunta i vad Pravda på order av regimen skrev. Och slutat läsa och reagera. Eftersom det ändå bara var idioter som läste Pravda. Absolut inga jämförelser i övrigt.

Det tycks finnas många som tror att de kan påverka utvecklingen genom att ingenting se och ingenting höra av all destruktiv propaganda som produceras och framförs inom våra regimmedier.

Jag tror inte att det är så vi löser alla våra nuvarande problem!