BIRGITTA SPARF: Om utopier och verklighet

Vi har under minst 25 års tid matats med ”sanningen” att Sverige behöver invandring för att inte gå under ekonomiskt. Detta på grund av låga födelsetal och att ett stort antal svenska före detta skattebetalare gått i pension och nu bara sitter och gaggar på långvården och kostar massor av pengar.

Jag låter ett uttalande av Arbetsförmedlingens tidigare generaldirektör Mikael Sjöberg, från SVT i december 2016, stå som ett exempel på denna redan då något uppseendeväckande slutsats:

”Sverige behöver ett årligt invandringstillskott med 64.000 människor i arbetsför ålder under lång tid. Det säger Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg.

– Det föds helt enkelt för få för att vi ska klara oss utan invandring.

– Vi har en stor kompetensreserv bland utrikes födda, och vi har som ambition att fler av dem ska komma i arbete.”

Hur har det då gått för denna kompetensreserv, efter 2016? Inte så bra, kan man konstatera utan att överdriva. Cirka 700 000 utlandsfödda är idag inte självförsörjande. Från SvD 210522:

”Enligt beräkningar från Entreprenörskapsforum överskrider antalet utrikes födda vuxna (20–64 år) som inte fullt ut kan försörja sig själva sannolikt 700 000 personer. 2019 var det 675 000 och inget talar för att den siffran har minskat. Tvärtom har migrationen och pandemin sannolikt pressat antalet över 700 000.”

Men hav förtröstan, gott folk! Nu har regeringen skapat en ny arbetsmarknadsinsats som förhoppningsvis ska kunna trolla bort invandrare från den besvärande arbetslöshetsstatistiken, en gång för alla. Åtminstone en liten del av dem.

Denna nya innovation kallas ”Etableringsjobb” och går i korthet ut på att en arbetsgivare anställer en arbetslös invandrare till en lönekostnad om 8 000 kr. Resten, upp till avtalsenlig lön, ska staten skjuta till om jag förstått saken rätt.

Regeringen har filat på denna nya revolutionerande sysselsättningsinsats sedan 2017. Från Regeringskansliet, Arbetsmarknadsdepartementet samma år:

”Arbetsmarknadens parter och regeringen avser att gemensamt arbeta för att satsningen, fullt utbyggd, ska omfatta minst 10 000 individer.”

Jag skrev den 19 januari i år en text på Det goda samhället om Arbetsförmedlingens utbud av insatser avsedda att minska arbetslösheten. 26 av totalt 35 insatser var direkt eller indirekt riktade mot arbetslösa invandrare.

En inte allt för vild gissning, utan att ha tagit del av statistik från Arbetsförmedlingen, är att dessa 26 insatser haft varierande framgång, eftersom man nu tagit fram ytterligare en som ska lösa problemet.

Av för mig okänd anledning måste denna nya insats ha EU:s godkännande. Och EU har nu slutligen, efter fördröjningar, givit klartecken. Så nu är det bara att köra!

Lite märkligt är det att de som fått flytta hit för att rädda vår ekonomi och vår välfärd till stor del inte gjort annat än kostat skattepengar sedan minst 25 år tillbaka. Jag konstaterade redan för många år sedan att detta bygger på kalkyler som vida övergår mitt förstånd.

Ska man tro på utopier eller verkligheten? Jag väljer utan tvekan verkligheten, men regeringen fortsätter uppenbarligen att göra helt andra val.

Birgitta Sparf