ANDERS LEION: När man ser på hur barn´a växer upp och står i Kan man undra om barn´a nånsin får det som vi?… 

Har dom fläsk och potatis, kan dom ta sig ett bad? 
Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl 
Men man hoppas att barna ändå får ett glas öl… 

Detta klassiska nummer från Svenska Ord-fabriken har blivit allt aktuellare. Jag skrev nyligen om motsättningen mellan å ena sidan (den stora) staden och å andra sidan de små städerna och landsbygden. Det är också en motsättning mellan de urbana, välutbildade och världsvana och de som kan beskrivas med dessa adjektivs motsatser. 

Denna motsättning har kommit att prägla politiken i alla fler länder. Den ligger bakom långtradarnas protest i Kanada och bakom en liknande protest som just nu (fredagen den 11/2) får bilägare i tusental att i kolonner köra in mot Paris. Regeringen där är skärrad och fruktar en ny gula-västarna rörelse. (Man protesterar mot vaccinationstvång och restriktioner, men det kan snabbt förvandlas till en protest mot ekonomiska svårigheter). 

En invändning mot påståendet att det skulle vara de mindre välutrustade som demonstrerar är iakttagelsen att det ändå främst är medelklassfolk som protesterar. (Långtradarna körs t. ex av sina ägare, företagare alltså). Vad har de att klaga över?    

De är rädda för att deklasseras. De är, som Hasse Alfredsson i visan, bekymrade över sina barns och barnbarns framtid. 

Det är jag också, det vill säga barna har klarat sig men jag undrar hur det skall gå för de åtta barnbarna och de två barnbarnsbarna.  

Länge förundrades jag över att den fullständigt omöjliga situationen på bostadsmarknaden aldrig nämndes i den politiska debatten. I många år har det blivit allt omöjligare för ungdomar att med egna medel kunna skaffa sig en bostad – inte bara i de största städerna, utan också i många andra. 

Sedan en tid tillbaka har ändå bostadsmarknaden kommit att något diskuteras, om än ytligt och okunnigt. (Frågan skulle ha kunnat vara löst redan för 60 år sedan. Då lade bl.a. Assar Lindbeck fram ett klokt förslag om hyresregleringens avskaffande. Det saboterades av Bertil Ohlin – dennes största politiska bedrift). 

Skolan diskuteras ständigt, utan att dess prestationer förbättras. Det kanske inte är så underligt när regeringen och dess vasaller anser att skolans problem beror på att vissas friskolor går med vinst. Står man för denna ”analys” säger man i själva verket att man inte har en aning om vad som skall göras. Man flyr bara undan. 

Sämst skolgång får barnen i de s.k. utsatta områdena. Deras situation diskuteras också ständigt. Allt mer pengar öses över skolorna i dessa områden. Någon förbättring sker inte. Regeringen har ingen aning om vad som bör göras. Den försöker bara fly från frågan. 

Dessa skolor producerar – istället för utbildning – arbetslöshet och brottslighet. 

Därmed produceras också allt mer motsättningar mellan svenskar och invandrare. Hatet från invandrare, främst från muslimska grupper, blir allt mer synligt. Inte bara svenska ungdomar utan också svenska myndigheter drabbas, som bekant. 

Så framtiden kan verka dyster. Ändå är det inte dessa stora brister i samhället som leder till en reaktion. Det är drivmedels- och elpriserna, i Sverige och på andra håll. 

Varför då? Därför att ingen kan fly från dem. De drabbar direkt, och de slår hårdast just mot de orter och de människor som redan länge varit missgynnade, men inte bevärdigats något av den uppmärksamhet som förortsgettona ständigt får.  

Politikerna har utgått från att det gällt snälla svenskar, som inte brukar bråka utan hukar sig under stigande pålagor och ständigt sväljer förtreten över allt sämre samhällsservice. 

Det är slut med det nu. Det har redan börjat synas i opinionsundersökningarna. Magdalena Andersson fick en kort smekmånad. Kanske kan barna få en öl ändå? 

Anders Leion