BIRGITTA SPARF: När styrka möter svaghet

I mina mest cyniska stunder, de kommer ofta numera, tycker jag att det är bra, det som sker. Jag avser här de hot från muslimska krafter som nu riktas mot Sverige i allmänhet och socialtjänsten i synnerhet.

Det är bra för våra politiker. De har inbillat sig att det går att låta en stor grupp aktiva och troende muslimer flytta till Sverige och att detta kan ske helt friktionsfritt och utan några som helst problem.

Våra styrande politiker har utgått från att samtliga muslimer som valt att flytta hit kommer att anamma och respektera vår sekulära samhällsordning och vår syn på jämlikhet och demokrati. Nu får de se att så inte alltid är fallet.

Det är bra även för de debattörer som hävdar att man måste skilja på muslimer och islamister. Vad exakt är skillnaden? Vilken annan religiös och politisk ideologi har islamismen växt fram ur, om det inte är islam?

På vilken sida ställer sig de så kallat fredliga aktiva muslimerna när det verkligen gäller? På vår eller islamisternas? Vågar de ens stå upp mot islamisterna, även om de skulle vilja?

Vad ska man kalla de muslimska föräldrar som fått sina barn omhändertagna och nu hotar enskilda socialsekreterare och hela förvaltningar? Muslimer eller islamister?

Jag välkomnar det muslimska partiet Nyans. Partiet gör det tydligt, inte bara för våra naiva politiker utan även för den sovande delen av det svenska folket, vilka starka krafter som numera hotar vår demokrati och vår säkerhet.

Partiet Nyans lyfter LVU som en särskild valfråga. Det är också bra. Alla kulturella motsättningar som politikerna under 30 års tid vägrat att se, frågor som tabubelagts och stämplats som rasistiska, kommer slutligen upp till ytan.

Vad ska vi då göra åt detta? Magnus Ranstorp säger i Studio ett 220209:

– Jag tror att vissa plattformar, Youtube tar ju inte ner några videos, men man behöver ha en intensifierad dialog med Youtube. Dom här individerna som sprider, dom här superspridarna, man behöver föra en dialog med dom länder dom är baserade i.

Här antyder Ranstorp möjligen att han vill att Youtube ska ta bort filmer som hetsar fram hat och möjliga islamistiska terrordåd mot Sverige. Det är i alla fall så jag tolkar honom.

Därför vore det fint om alla yttrandefrihetens försvarare träder fram och än en gång gör sina röster hörda.

Alla de som är beredda att gå i döden för till exempel Joe Rogans rätt att tillsammans med sina gäster sprida desinformation om Coronavaccin. De kan nu kämpa för islamisternas lika ovillkorliga rätt att sprida desinformation om socialtjänsten och enskilda socialsekreterare.

Direkta hot är ett brott, men att påstå att namngivna socialsekreterare, med angiven adress, är idioter som kidnappar barn är inte olagligt. Inte ens när tiotusentals uppretade och upprörda muslimer i Sverige påstår detta, uppbackade av hundratals miljoner på plattformar i arabvärlden och annorstädes.

Man kan alltid, i vänlig ton, upplysa islamisterna om att de har helt fel om socialtjänsten. Det är så vår yttrandefrihet fungerar, båda sidor får komma till tals. Funkar jättebra.

Saeed Azam i Malmö, ordförande i det svenska fatwarådet, har försökt med just det. Alltså att upplysa islamisterna om att de har fel. Nu pågår ett hat- och hotdrev mot honom, men det är smällar man får ta, för yttrandefriheten.

Många muslimer som flytt från islamismen och nu bor i Sverige kämpar idogt mot islams destruktiva krafter. Men de har inte bara naiva politiker emot sig, som med mångmiljonbidrag årligen stöttar organisationer där denna farliga ideologi växer och sprids. De har även en sovande svensk befolkning emot sig, som inget vet, inget ser och inget hör.

Därför anser jag att det är bra att allt detta händer. Det är bra att konflikterna äntligen kommer upp till ytan så att alla tydligt kan se hur djupa och starka kulturmotsättningarna egentligen är. Och vad naiv tolerans mot de intoleranta kan leda till.

När styrka möter svaghet, när islamsk totalitär ideologi möter en undfallande och förstående västerländsk demokrati, startar en ojämn kamp där den svage riskerar att förlora.

Birgitta Sparf