I The Wall Street Journal läser jag en artikel där en kinesisk men USA-vänlig mamma jämför sonens erfarenheter av skolgång i Kina respektive USA. Berättelsen är precis den du tror och därför ska jag återge den för att samla glödande kol på ditt huvud ty den amerikanska sjukdomen är likadan som den svenska. Den stora skillnaden är att USA är ett systemviktigt land för mänsklighetens framtid medan Sverige bara är en inbilsk och självbelåten mopsliknande nation som kan gå under utan långsiktigt besvärande effekter för andra samhällen.

I Kina hade mamman ägnat åtskillig tid åt att i hemmet träna gossen på sådant han skulle syssla med i skolan, till exempel matematik. Hemläxorna var svåra och över helgen gavs de i dubbelt mått eftersom barnen ju hade tid att plugga mer i hemmet när skolan var stängd. Mamman skriver att sonen inte precis är något mattegeni men att det kinesiska pedagogiska tänkandet lär att sonen i så fall måste ägna mer tid att plugga eftersom talang kan inläras. Skolan och föräldrarna måste därför vara hårda mot barnen om de vill att barnen ska klara sig bra i livet. ”Kinesiska elever ligger högst i internationella tester av matematik och naturkunskap.”

Uppgivet förklarar mamman att rådande pedagogisk filosofi i USA byggde på ett annorlunda tänkande. Den första fredagen i den amerikanska skolan kom gossen förbryllad hem utan några läxor alls. ”Hur ska USA kunna konkurrera med ett Kina som bestämt sig för att utbilda de bästa matematikerna, vetenskapspersonerna och ingenjörerna?”

Mamman hävdar att både Kina och USA genomgår kulturrevolutioner av maoistiskt slag. Denna termin har de kinesiska skolbarnen fått ett nytt ämne på schemat, nämligen ”Xi Jinpings Tänkande”. Den kinesiska regeringen har nyligen förklarat att skolorna måste ”så tre frön i de ungas hjärtan: kärleken till partiet, landet och socialismen”. På andra sidan havet, säger mamman, ”får de amerikanska eleverna lära sig att USA är medfött rasistiskt oavsett den enskildes handlingar och avsikter.”

Kinesiska och amerikanska barn är utsatta för olika slags hjärntvätt. Vad det ska bli av miljontals sådana hjärntvättade kinesiska barn är svårt att föreställa sig (säger jag, inte mamman). Ambitiösa, plikttrogna, offervilliga och potentiellt aggressiva unga människor som är villiga att göra allt för sin ledare har vi sett tidigare. Hitlers SS-trupper var ett exempel. Mamman påpekar att kineserna noggrant studerar hur USA utbildar sina unga och vad det är för figurer som examineras från amerikanska skolor och universitet: ”Kinesiska medborgare gillar att nedlåtande kalla västerländska ungdomar för ’snöflingor’. Det blir mindre roligt att tänka på vad denna utveckling kommer att betyda för USA när Kina inte längre försöker dölja sin fientliga hållning till Amerika.”

Vid närmare eftertanke inser jag Sveriges potentiellt betydelsefulla roll i detta drama. Vi ligger några årtionden före USA i politiskt korrekt tänkande även om USA som vanligt tagit ut svängarna mer än andra. Vi hade skrivit in värdegrunden och det övriga PK-tänkandet i läroplanerna innan det var ens påtänkt i USA (även om idégodset först utvecklades vid amerikanska universitet). Ju mer Sverige misslyckas, desto mer skulle vi kunna fungera som ett avskräckande exempel för den övriga världen. Det vore en nyttig roll för Sverige. Att offra sig själv för andras välgång, det måste väl vara ett värdigt mål för en humanistisk stormakt?