”Tillit” har på kort tid klättrat starkt uppåt på politikers och myndighetsföreträdares topplista över favoritord. Detta eftersom en relativt stor del av befolkningen betraktar myndigheter med misstro och rädsla. Som av en händelse bor den absoluta merparten av dessa myndighetsskeptiker i så kallade utsatta utanförskapsområden.

Det är därför polismyndigheten först måste avsätta en stor del av sina resurser till ”förtroendeskapande arbete” innan de kan sätta igång med sin kärnuppgift; att upprätthålla lag och ordning.

Gunnar Appelgren, kriminalkommissarie med särskilt fokus på Rinkeby, Botkyrka och Södertälje, säger så här 22 juni 2020 till Aftonbladet:

”– Vi har jobbat mycket med signalbrott, för att de boende i området ska märka vår närvaro. Syftet är att förtjäna tilliten hos de boende i området. Det kan man inte kräva, bara förtjäna. Sedan kan vi jobba med den dolda brottsligheten, säger Gunnar Appelgren.

– Runt 2016 var det väldigt stökigt. Sedan dess har vi fokuserat på synliga poliser som är stationerade i området över tid, vilket skapar relationer. Det ger oss en större taktisk förmåga som vi inte hade innan. Vi jobbar på ett helt annat sätt i dag, säger Gunnar Appelgren.

– Vad beror det på?

– Det är förstås en resursfråga, man kan inte vara närvarande över tid om man måste åka iväg på jobb hela tiden. Vi har också utbildat personalen i relationsskapande, och blivit fler.”

Detta kan sammanfattas med att polisen innan den kan börja upprätthålla lag och ordning måste:

– Vara närvarande och gärna också synlig i orten

– Därigenom skapa förtroende för polismakten

– Utbilda personalen i att skapa relationer

– Sedan skapa relationer till ortsbefolkningen

– För att därigenom förtjäna, inte kräva, denna befolknings förtroende

Socialtjänsten brottas med liknande problem och måste ta hjälp från fristående föreningar. Från Dagens Nyheter 5 november 2021:

”Brist på tillit till samhället pekas ofta ut som en av de största utmaningarna i de utsatta områdena. I Lövgärdet i Göteborg är rädslan för socialtjänsten så stor att en del hellre lämnar landet än har kontakt med myndigheten, enligt kulturtolkar med bas i området. En mamma tog sina barn till Jordanien efter att ha fått en kallelse från socialkontoret.”

På föreningen Tidigt Föräldrastöd jobbar 17 kulturtolkar och de senaste åren har de (även) arbetat med att öka förtroendet för svenska myndigheter:

”– Något vi ser hela tiden är att många är jätterädda för socialtjänsten. De är helt övertygade om att socialsekreterares jobb är att omhänderta barn. Rädslan sitter djupt hos en del. Så fort de får ett brev från socialtjänsten, bokar de ett flyg och lämnar landet, säger Rafif Saleh.

Hon är så kallad kulturtolk, en ny yrkeskategori av främst kvinnor med utländsk bakgrund som med hjälp av sina nätverk och kulturella kompetens hjälper till i kontakten mellan människor från andra kulturer och svenska myndigheter.”

Lite fakta: Föreningen Tidigt Föräldrastöd har beviljats inte mindre än 5 287 026 kronor från Allmänna arvsfonden till ett treårigt projekt som startade den 1 augusti 2019. Det drivs i Göteborg med föreningens kulturtolkar som nyckelpersoner.

Vidare från DN:

”Lövgärdetkontoret är en filial till det stora socialkontoret i Angered och fokuserar enbart på barn- och unga i området. Det startade 2017 med det uttalade syftet att minska mängden dokumentation, frigöra tid för klienter och skapa ökad tillit hos de boende.

Rikard Marteleur är förste socialsekreterare på socialkontoret i Lövgärdet. Kulturtolkarna har enligt honom spelat en viktig roll i det arbetet.

– De når människor som vi inte hade nått annars. Så sent som i går hade jag ett samtal med en grupp föräldrar som de hade fångat upp. Då kunde vi förklara vad socialtjänsten är, att vi hjälper till med problem som vårdcentralen och skolan inte kan hjälpa med.”

Vilket kan sammanfattas med att socialtjänsten, för att kunna ägna sig åt sin lagstadgade och reglerade myndighetsutövning, först måste:

– Ta hjälp av en förening som fått dryga fem miljoner från Allmänna Arvsfonden för ett treårigt projekt

– En förening som alltså har 17 utlandsfödda så kallade kulturtolkar i tjänst

– Vilka ska förklara för sina landsmän i utanförskapet vad socialtjänsten egentligen sysslar med om dagarna

– Så att dessa potentiella klienter ska bli mindre rädda för socialtjänsten och våga söka hjälp

– Vilket leder till att socialtjänsten kan kräva ännu mer resurser från skattebetalarna för att klara av alla sina nya arbetsuppgifter

Detta är en fullkomligt absurd samhällsutveckling. Allt fler bostadsområden i Sverige förvandlas i rask takt till vad som kan liknas vid fattiga och instabila katastrofområden av den typ som vanligtvis återfinns i U-länderna.

Myndigheterna anpassar sig till de nya förhållandena och agerar som utomjordingarna i science fiction-filmerna brukar säga:

– We come in peace!