Jordan Peterson har påpekat att ju mer jämlikt ett samhälle blir, dess större skillnader blir det mellan mäns och kvinnors yrkes- (och andra) val. Jordan brukar använda Skandinavien som exempel. 

(Är det inte underbart hur den kvinnliga debattören i klippet ovan utnämner fakta till teorier när fakta besvärar henne? Det motsatta tricket är också vanligt: att utnämna föreställningar, teorier till fakta när så passar. Dessa enkla knep utövas förstås i många sammanhang, av både kvinnor och män).  

Ju mer jämlikt ett samhälle blir, dess mer våld kommer att utövas, kunde han ha tillagt, och återigen använt Skandinavien, eller i alla fall Sverige, som exempel. 

Hur kan det vara så? I strävan efter jämlikhet ligger att var och en skall få utveckla sin egenart, bli det han eller hon vill. Det innebär att ”alla ska med”. Särskiljande, oavsett i vilket syfte och av vilken anledning så sker, är därför diskriminering. 

Skolan har utvecklats efter detta synsätt. Den nivågruppering som skedde i den gamla skolan, med dess uppdelning efter de första åren, har därför avskaffats, just därför att ingen skall ställas utanför. Av samma skäl har givna riktlinjer och regler för uppförande, dvs. disciplinen, avskaffats. I en klass med elever av alla begåvningstyper och intresseinriktningar vore antagligen något annat omöjligt. Man kan inte vänta sig att en invandrarelev som helt nyligen var analfabet, och som utanför skoltiden förbättrar inkomsterna genom drogförsäljning, skall ha samma vilja att åtlyda en gammaldags disciplin som tidigare svenska barngenerationer. Han måste få lösare tyglar.  

Man skulle förstås kunna tänka sig motsatt strategi, dvs just använda disciplin för att hjälpa denna elev. I så fall måste disciplinen vara mycket tydlig och genomdrivas med hårda medel. Detta skulle antagligen vara till nytta särskilt för denna elev och ge honom dels möjlighet att faktiskt lära sig något, dels hjälp att stå emot destruktiva normer i gettot. 

Men det är förstås en omöjlig tanke. Motviljan mot regler går så långt att man hellre ser att elever glänser framför varandra med dyra kläder, kanske inköpta just med drogvinster, än inför en enkel skoluniform som skulle göra sådant beteende omöjligt – och dessutom förstärka jämlikheten, den annars så åtråvärda. 

Jordans enkla iakttagelse att ökad jämlikhet mellan könen leder till mer olika yrkesval kan naturligtvis inte accepteras i ett land där ett fundament är att kvinnor, fortfarande, också i vårt land är missgynnade. Då skulle inkomst- och maktfördelningen kunna förklaras som en följd av kvinnornas egna val – och därmed grunden för fortsatt propaganda om kvinnornas missgynnade ställning ryckas undan. 

Därför framställs det som ett problem att färre (mindre andel) kvinnor väljer naturvetenskap och teknik och färre män väljer humaniora, trots att kvinnoandelen i högskolevärlden alltmer överväger männens (utom på de högsta nivåerna där motsatsen fortfarande gäller). 

Denna strävan att rätta till könsfördelningen – också på de högsta nivåerna inom universitetsvärlden – leder till fusk vid tjänstetillsättningar, vilket exemplet illustrerar.  

Detta fuskande är så otympligt och så sjaskigt att man – om man nu inte råkar vara den bortfuskade – är benägen att strunta i eländet. Det skall man kanske inte. Detta fuskande är bara ett uttryck för att kvinnor alltid gynnas och bör gynnas – enligt dagens makthavare. Också detta storskaliga fuskande och gynnande av kvinnor skulle man väl också kunna bortse från. Kvinnorna har ju under den mesta tiden före de senaste 50 åren faktiskt varit missgynnade på olika sätt. 

Men det egentliga problemet, det stora problemet är mycket allvarligare. Kvinnliga värderingar har alltmer kommit att styra samhällsutvecklingen. Denna kantring mot det kvinnliga är förödande och rent destruktiv. 

Skolan, den högre undervisningen, invandringspolitiken och kriminalpolitiken har utformats enligt det kvinnliga synsätt som utvecklats av evolutionen och som varit avgörande för avkommans och därmed släktets fortlevnad: den nära omsorgen. För att ungarna skall överleva måste de ha värme, mat och skydd varje minut – oavsett vad detta kan ha för andra följder. I primitiva, småskaliga samhällen har det inga, eller mycket små, skadliga följder. I vårt samhälle är detta, uttryckt som en allmän värdering, förödande.  

Visst, det är synd om den ensamme pojken som uppger sig ha ett skyddsbehov och vill in i landet. Varje moder, varje kvinna som ser honom vill ta emot honom med öppna armar. Att han sedan är utsänd av en välbeställd familj för att bereda vägen för den, att han får tiotusentals och sedan hundratusentals efterföljare, att kostnaderna därmed skenar och varje invandrare som kommer hit och uppger skyddsskäl i genomsnitt leder till livslånga kostnader av flermiljonsbelopp – det ser inte modern/kvinnan. Sådana följder har hon aldrig sett, inte sedan människosläktets begynnelse någon gång på savannen. 

Visst, mördaren har kanske haft ett eländigt liv. Så också våldtäktsmannen och misshandlaren. Det är också naturligt att han, om han kan göra det troligt, hänvisar till sin icke-straffmyndiga ålder. Så kan även mördaren i stort sett undgå straff. Denna praktik har lett till att allt yngre pojkar används också för de grövsta brotten. 

Allt detta är lätt att förutse, men kvinnan/modern ser inte till följder. Hon ser bra till den till synes nödlidandes behov i stunden – vare han så en brottsling, också en grov brottsling. Och brottsoffret är ju ohjälpligt dött, våldtaget eller sönderslaget. Dem kan man inte så lätt hjälpa i efterhand. Men förövaren lever och kan hjälpas. 

Så har vi fått ett samhälle alltmer styrt av destruktiva, kvinnliga värderingar. Och värre kommer det att bli. Vågmästarpartierna i de nya blocken – Mp och V – är båda extremt styrda av kvinnliga värderingar. Också de styrande falangerna inom S och C hyllar kvinnligheten och styrs av samma värderingar.  

Men, det finns ett litet hot mot en samhällsutveckling styrd av dessa partier och värderingar. Den svenska demografin kommer oåterkalleligt att ändras. Invandrare och deras barn kommer att bli i majoritet i allt fler delar av landet – och till slut i hela landet. Redan 2030 kommer drygt 45 procent av männen 15–44 år att ha invandrarbakgrund. 

De flesta av dessa människor, denna blivande majoritet hyllar islam och dess värderingar. De kommer inte tolerera ett samhälle styrt av de kvinnliga värderingar som gett dem möjlighet att komma till och slutligen ta makten i Sverige. 

Kommer detta att ske? Sannolikt. Det är ändå kvinnan bakom allt.