BIRGITTA SPARF: Varför denna ensidighet?

Sverige har blivit masspsykosernas förlovade land. Här pågår alltid minst en men oftast flera samtidigt. Dessa överdrivet starka och irrationella känsloengagemang styrs till stor del av vår public service och de stora mediehusen i förening.

Fram till hösten 2020 var det av yttersta vikt att vi varje dag fick minst 23 uppdateringar om den amerikanske presidentens alla göranden och låtanden. Vi visste betydligt mer om honom än vår svenske statsminister. Detta gällde dock bara så länge presidenten hette Donald Trump. När sedan Joe Biden tog över hamnade USA i total radioskugga.

Korrespondenterna som alltid stod i snålblåsten utanför The White House tycks ha packat ihop sina pinaler och åkt hem.

Samma verkar även gälla med de ständigt pågående krigen i Mellanöstern. En total och närmast sjuklig fixering vid Afghanistan har blossat upp. Man skulle kunna tro att allt detta händer i Norge. Naturligtvis är det av största vikt att vi får veta vad som händer, men varför denna ensidighet?

Det pågår stridigheter i Jemen sedan minst 1992 som hela tiden trappats upp och nu beskrivs som det värsta kriget i världen. Eller ”konflikten”, om man vill vara snäll. ”Jemen bevittnar sedan 2015 ett krig som FN har beskrivit som det värsta i världen. FN-organisationer har beräknat att 20 miljoner jemeniter riskerar svält om kriget inte upphör och stora mängder av förnödenheter kan föras in.”

Hör vi något om detta på daglig basis? Nej, inte så mycket. Jag var själv tvungen att googla för att ens få en uppfattning om var landet i fråga ligger. Och jag hör inte heller något om att vi måste evakuera jemeniter till tryggheten i Sverige. Vilket självfallet beror på att det finns för få av dem här. De har dragit en nitlott i Sveriges stora Godhetslotteri. Ingen vinst den här gången heller. Men guldregn över Afghanistan!

Om nu Sverige har tagit på sig att rädda jordens alla folk från allt krig och elände så rimmar det illa med denna ensidighet. Eller är strategin att man tänker ta ett land i taget? Tills vi slutligen har räddat hela världen?

Birgitta Sparf