I en artikel (9/8 2021) på Dagens Nyheters kultursida uttrycker Kristofer Ahlström sin oro över att inte fler svenskar lider av klimatångest.

IPCC (Förenta nationernas klimatpanel) har nämligen kommit med sin sjätte rapport om klimatförändringar. Det Goda Samhällets chefredaktör Patrik Engellau skrev om rapporten här (11/8).

Rapporten består av 3 949 sidor. Engellau erkänner att han inte läst alla sidor. Har Kristofer Ahlström läst hela? Jag vet inte. En sak vet jag dock: han hade lika mycket klimatångest innan rapporten kom ut. Det är bara att googla. Klimatet är ett av Ahlströms favoritämnen.

Ett annat favoritämne är invandring. Ahlström anser att ”godhet” betyder att släppa in alla som vill komma in i Sverige. En ”godhet” som vi vet lett till att rasismen ökat i Sverige, det vill säga rasismen mot ”svennar” eller ”gammelsvenskar”, samt andra etniska konflikter, gängkriminalitet och islamisk fundamentalism, ökad otrygghet för kvinnor med mera.

Han verkar inte ha tänkt på att invandrarna kommer från länder där väldigt få människor lider av klimatångest. I Somalia och Irak bryr sig folk om verkliga problem. Det finns mer av ”verklighetens folk” i de länderna, och mindre av kultursidesnissar.

Den genomsnittlige irakiern och somaliern är förmodligen mer oroliga för helvetet än för klimatundergången. Enligt en opinionsundersökning genomförd av Pew Research Center 2012 tror 93 procent av irakierna på helvetet. Somalia finns inte med.

Om Ahlström får som han vill och Sverige öppnar sina gränser på vid gavel kommer andelen invånare som lider av klimatångest att minska.

Ju större andel av Sveriges befolkning som har bakgrund i Afrika och Mellanöstern, ju mindre kommer klimatångesten att bli i landet.

Låt oss göra ett extremt tankeexperiment. Om vi skulle byta ut hela Sveriges befolkning idag mot somalier, hur tror ni då att vår klimatpolitik skulle se ut?

Om Ahlström vill att regeringen ska kunna genomdriva en sträng klimatpolitik i Sverige måste han ha en befolkning som är orolig för klimatet. Alla behöver förstås inte vara lika oroliga som Ahlström och övrig vit medelklass på Söder i Stockholm, men det behövs en betydande opinion.

Om Ahlström fick igenom sin ”goda” invandringspolitik skulle andelen invånare i Sverige som har ångest för att stekas i helvetets eld öka, medan andelen som har klimatångest skulle minska.

Det skulle bli lättare för regeringen att driva genom politik som skulle hjälpa människor att leva ett rättfärdigt, islamiskt liv för att undslippa helvetet, samtidigt som det skulle bli svårare att driva en politik som skulle lindra människors ångest inför den stundande klimatundergången, till exempel högre skatt på plastpåsar.

Hur många sopsorterar i Rinkeby jämfört med på Södermalm? Det hade varit intressant att ta reda på. Särskilt för Ahlström, som ju förespråkar en invandringspolitik som kommer att förvandla hela Sverige till ett stort Rinkeby.

Teckningen föreställer en domedagsprofet på Gothams gator. Ur Frank Millers Batman: The Dark Knight Returns (1986):

Ahlström upprördhet över att inte fler lider av klimatångest påminner mig om vissa mycket allvarligt troende muslimer som jag har känt. De gick omkring på gatorna förvånade, upprörda och sorgsna över att så många människor runt omkring dem tycktes vara obekymrade.

”Vet de inte att de kan dö när som helst?” tänkte de. ”Vet de inte att ett fruktansvärt straff väntar i helvetet?”

Dessa allvarligt troende muslimer tänkte ständigt på döden och domen, på himmel och helvete, och de var fyllda av fruktan.

De ansåg att folket omkring dem som levde sina liv utan denna fruktan var fåvitska och galna.

Klimatångesten är som mest utbredd i västvärlden där folk har det bra. Jag tror att sökandet efter kriser att engagera sig i, att tro på och att oroas över, till viss del handlar om ett sökande efter mening.

Du kan visa din uppskattning för skribenten genom att donera via swish till 0760078008 eller bli månadsgivare på Patreon