Detta är ett förkortat resonemang, utan alla de om och under förutsättning att, som en försiktigare person till ingen nytta skulle ha tillagt. 

I nästa val får det konservativa högerblocket en betryggande majoritet. I denna grupp är SD största parti. Detta parti, men också de andra i gruppen, har förklarat att de vill förändra invandringspolitiken, men de har inte sagt hur detta skall ske. SD har dock sagt att plus skall passera över noll och bli till minus – en nettoutvandring skall åstadkommas. 

Hur? Det har varken SD eller någon annan förklarat. Det enklaste är förstås att strypa all invandring till noll, varvid den spontana utvandringen, av svenskar och andra nationaliteter som varit här en kortare tid för att arbeta, kommer att åstadkomma ett rejält minus. 

Sannolikt är det inte denna enkla lösning man åsyftar. Om enbart svenskar och arbetsföra, kompetenta invandrare utvandrar åstadkoms ytterligare en ekonomisk – och social – förlust. Denna utvandring sker därför att dessa personer förfogar över ett socialt och ekonomiskt kapital. De för med sig färdigheter som gör dem åtråvärda i de flesta samhällen. 

Annorlunda är det med de invandrare som utgör den främsta ekonomiska och sociala belastningen i vårt land, flyktingarna. De är ofta outbildade, ibland analfabeter och därför i stor utsträckning oförmögna att skaffa sig ett arbete. Denna oförmåga gäller inte sällan också deras barn. 

De vill inte utvandra från Sverige. De kan inte någon annan stans få samma goda försörjning som här – också när de försörjs enbart genom bidrag av olika slag.  

För att få dem att lämna Sverige måste man vara brutal – eller förse dem med en sporre så att de själva väljer att lämna landet. Det kan ske genom att ge dem kontant det svenskar och arbetsinvandrare som väljer att utvandra redan har i huvudet: ett ekonomiskt kapital. (För att det inte skall bli ett onödigt utflöde av kapital till denna senare grupp kan beloppen begränsas till dem som inte varit självförsörjande under ett antal år). Det kan uppgå till miljonbelopp – och ändå vara en vinst för landet. Se denna redovisning av en ESO-rapport som visar på ett genomsnittligt årligt underskott om 74 000 kronor för flyktingar som valt att ta sig till Sverige. Det finns ingen beräkning av vilket till- eller underskott som deras barn genomsnittligt ger till landet, men man vet att de är mer brottsbenägna än sina föräldrar, vilket sannolikt till stor del är en följd av de många studiemisslyckandena i denna grupp, och den tidiga inträning i brottslighet som ofta sker i de så kallade utanförskapsområdena.  

För att förstärka viljan att återvandra kan också alternativet att fortsatt leva i Sverige göras mindre attraktivt. De ofta groteskt stora bidragen kan sänkas rejält, utan att någon ställs på bar backe. En enkel, men viktig åtgärd vore att avskaffa de ökande barnbidragen för flerbarnsfamiljer. Mycket annat av samma slag kan ske – och kommer att ske, eftersom det offentliga inte kommer att kunna upprätthålla standarden i den så kallade välfärden, varken för svenskar eller invandrare. 

Men en viss brutalitet, så kallade hårdare tag, måste också användas. Det kan enklast ske genom att utvisning blir närmast obligatorisk för en icke-medborgare som begått och döms för brott. Ändå kommer många av de grövsta brottslingarna att vara skyddade av sitt svenska medborgarskap. Den mest effektiva åtgärden är att köpa ut också dem. Om de avsäger sig sitt svenska medborgaskap och väljer att återvandra till sitt hemland, kan straffet efterskänkas, samtidigt som de förses med samma kontanta kapital som övriga berättigade utvandrare. (invändningen att därmed också mördare skulle gå fria är inte särskilt vägande. Det gör de flesta redan nu).  

Detta är inga storslagna åtgärder, snarare lite revisorsaktigt petande. Det behövs ingen storslagenhet, inga försök att genomföra en total omsvängning av invandringspolitiken. De spår som alla tidigare försök till utopibyggande lämnat efter sig gör varje storslagenhet löjlig – och farlig. 

Oavsett hur denna nya riksdagsmajoritet, det konservativa blocket, väljer att utforma sin nya invandringspolitik kommer det mesta av dagens problem att finnas kvar. 

Sjukvården kommer fortsatt att underprestera. Många problemskolor kommer fortsatt att skapa funktionella analfabeter. Polisen kommer inte att prestera mycket bättre än idag. Etablerade medier kommer också fortsättningsvis att beljuga verkligheten, så som de gör idag. 

Endast envetet, målmedvetet arbete kan på sikt – på lång sikt – förändra något av allt det som idag fungerar illa. 

Det gäller också invandringspolitiken. Det behövs arbetskraftsinvandring – också för enkla arbeten. När mina kusiner i Norrland var lediga från skolan arbetade de för skogsbolagen. Ofta planterade de träd. Det är omöjligt att få svenskar – pursvenskar och invandrade lika – att utföra detta jobb. Det behövs tusentals tillfälliga invandrare för att klara av detta säsongsjobb.  

Och det behövs självklart kvalificerade invandrare. Det behövs tusentals ingenjörer och tekniker för den återindustrialisering av Norrland som redan startat. 

Självklart följer problem också med denna invandring. Tillåts arbetskraftsinvandring kommer också avarterna: Låtsasanställningar som på papperet, det som granskas, ser bra ut, som har kollektivavtalslön och försäkringar, men som i verkligheten ersätts av ett annat, faktiskt avtal med mycket sämre villkor. 

Detta fusk kan inte tillåtas stoppa arbetskraftsinvandring. Det är däremot ytterligare ett skäl att granska alla förhållanden på arbetsmarknaden närmare; det finns också andra slavliknande villkor på marknaden. 

Hela den offentliga sektorn måste reformeras, oavsett hur invandringen utvecklas. De sämsta skolorna och den sämsta vården, liksom den sämsta allmänna ordningen, finns i gettona. Så kommer det att vara också sedan högerblocket tagit makten.  

Det går inte att bara önska bort dessa missförhållanden, vilket är vad man i praktiken fortfarande nu gör. Det behövs praktisk, detaljerad, enveten och långsiktig politik. 

Denna politik kommer i mycket hög grad att riktas mot gettona, enklaverna i vilka svenska håller på att bli är ett minoritetsspråk och ordningen upprätthålls av invandrarnas egna föreningar – brottsliga eller inte.  

För enklaverna finns två val. Riv dem – eller acceptera dem. De går inte att reformera inifrån. Det har redan gått så långt att andra värderingar än de i Sverige gängse styr dem. 

Man kan riva dem och bygga nytt. Om samtidigt de nya områdena tvingande begränsar andelen invandrare till, kanske, under tio procent, skulle det kunna tänkas fungera. Ändå är det i praktiken ogörligt. Svenskarna skulle flytta därifrån så fort de fått tag i något annat alternativ. Efter tio år eller något längre skulle gettot, enklaven, ha återuppstått. 

Den enda görliga politiken är nog, tyvärr, att acceptera gettona, vilket innebär att dagens situation kommer att permanentas. Efter kanske ett halvt århundrade kan områdena bli mer lika de som nu bebos av svenskarna. Det kan ske genom stopp på flyktinginvandringen, genom fortsatt framlockad och framtvingad utvandring av invandrare som inte klarar att försörja sig här eller som tvingas bort efter något utfört brott. 

Viktigast ändå är att locka fram en utflyttning från gettona till områden som bebos av svenskar. Det kan ske, och bara ske, genom att enskilda får tillfälle att ta sig över gränsen till det svenska. Dessa internflyttare kommer att accepteras om de till exempel gifter sig med svenskar, om de har skaffat sig en så god utbildning att de kan försörja sig på den öppna arbetsmarknaden – och om de därigenom eller på annat sätt skaffat sig värderingar som får dem att acceptera det svenska och svenskarna att acceptera dem. 

Uppenbart kommer de flesta utvandrare från gettot och invandrare till det egentliga Sverige att vara kvinnor. De har mest att vinna på flytten och de är bäst utrustade. De klarar alltid skolan bättre än pojkarna. Andelen män i gettona kommer alltså att stiga, med lätt förutsebara följder 

Jag tror det är så här det kommer att bli. Det kommer att ta ett halvt eller ett helt århundrade. Det vore då förstås trevligt om gettogangstrarna fick ett inte fullt så stort inflytande som de har nu – i och utanför gettona.