Nästan varje dag träffar jag en person, ej sällan vit och manlig, som säger att han för det mesta knyter händerna i byxfickan när han lyssnar på den statliga radion eller ännu mer när han ser på den statliga televisionen. Då ler jag vänligt och konspiratoriskt mot honom för att visa att vi båda är medlemmar av motståndsrörelsen.

Men varför är sådana som jag skeptiska mot statsmedia om man bortser från att svaret är så självklart att frågan inte skulle behöva ställas? Jo, därför att inte ens de djupast känslor blir riktigt klara ens för sig själva om de inte uttrycks i klara verba. Det är därför mänskligheten uppfunnit poesin. Om man inte säger ”min äskling du är som en ros” eller något annat lika högstämt är man kanske inte ens kär.

Så här inledde jag häromdagen en krönika:

Jag tillhör den, som det känns, växande skara radioapparatsinnehavare som inte lyssnar på statsradions sommarpratare och som nästan skryter med denna avhållsamhet. Med det menar jag inte att alla statsradiopratare skulle vara dåliga, ty så är det inte, men inslaget av politiskt korrekta och värdegrundmässigt inställsamma tänkare är så stort att risken för att jag ska bli på dåligt humör om jag lyssnar är långt större än chansen att jag ska bli glatt förvånad över motsatsen.

”Politiskt korrekta och värdegrundsmässigt inställsamma”, jojo, det låter något det. Men den riktigt exakta, ja, vetenskapliga, beskrivningen av statsmedias karaktär fick jag när jag av en händelse råkade titta i ett exemplar av Svenska Dagbladet, där krönikören Alexander Dominici kommenterade det famösa och av Morgan Johansson hyllade sommarpratarinslaget i vilket polisen Nadim Ghazale framförde teorin att han och alla andra invandrare förtryckts och blivit satta på undantag av Sverige och svenskarna.

Dominici tyckte att programmet var tillrättalagt och undrade varför en del pinsamma inslag i polisens förflutna inte kommit med. Han gav själv svaret:

Den typen av lite knivigare frågor får stå tillbaka här för att få en rakare berättelse med dramatisk båge som inte meandrar iväg för mycket. I ”Sommar i P1”:s mall är ett genomgående… mönster att livshistorier skalas av och renodlas så att den röda tråden blir så uppenbar som bara möjligt.

Där satt analysen mitt i prick. Ordet är ”propaganda”. Att jag inte gillar statsetermedia beror på att de nästan uteslutande, framför allt i populära program som Sommar i P1, sysslar med propaganda. Sanningar skalas av och renodlas så att propagandans önskade verklighetsbild blir så uppenbar som bara möjligt. Jag stämmer av med Wikipedia om propaganda:

Propaganda (av latinets propagare, ‘fortplanta’, ‘utbreda’) är en term som avser främst politiska kampanjer och budskap som är avsedda att föra fram en agenda, ett visst budskap eller väcka positiva eller negativa känslor för något (t.ex. en ideologi, policy, religion eller förändring) eller någon (t.ex. innehavare av eller kandidat till politiskt eller religiöst ämbete eller befattning). Syftet är således inte att informera utan att påverka, och innehållet brister ofta i saklighet, är avsiktligt ofullständigt, vinklat eller rentav falskt. Propaganda är en viktig del av psykologisk krigföring, och den som sänder budskapet är som regel part i målet.

Nu vet jag varför jag inte gillar statliga etermedia. De håller på med propaganda. De ljuger för mig. Nu förstår jag varför – apropå Morgan Johanssons beröm till den invandrade polisen som så tjänstvilligt förtalar svenskarna – en märkvärdig bild av andra nöjda informationsministrar, gärna i uniform, lite suddigt framträder i mitt inre.

Överkurs: Varför gillar Morgan Johansson att Ghazale anklagar svenska folket för diskriminering och förtryck? Enkelt, min käre Watson. Den svenska invandringspolitiken har kollapsat. Vems fel är det? Är det Johanssons och hans kollegers som formulerat den och verkställt den? Så kan det inte vara om du frågar Johansson. En mer sannolik förklaring måste väl vara att svenskarnas envetna och obändiga rasism stuckit käppar i hjulet för årtionden av välplanerad integrationspolitik från hela det svenska politikerväldets sida? Tack, Ghazale, för att du hjälper till att placera skulden rätt.