Att världen är så ond som den är kan man verkligen inte skylla mig för eftersom jag har ett ständigt lika konstruktivt sinnelag. Knappt kommer jag på ett problem så vill jag lösa det. Fort går det också, ritsch, ratsch, även om det förekommer att mina fiender, som nästan uteslutande är män, gör vad de kan för att sticka käppar in mina ständigt lika konstruktiva hjul.
För nästan precis sex år sedan publicerade jag en – även för att vara från mig – ovanligt konstruktiv text. Det var inte snutet ur näsan kan jag tala om. Först skulle problemet analyseras, sedan skulle världen övertygas om att analysen var riktig så att den betalade för den app som behövdes för att lösa världens återstående problem, sedan skulle appens styrelse könsintegreras. Hur det hela skulle crowdfundas blev en nästan oöverkomlig uppgift om det inte varit för min rent personliga charm. För lite mer än sex år sedan kunde följande text slutgiltigt lanseras:
The International Council for the Conduct of White Men (ICOCOW) är ett FN-organ som utarbetar regelverk för vita mäns beteende och, för att etablera praxisbildande prejudikat, uttalar sig om specifika fall till ledning för nationella domstolar. Följande utdrag ur regelverket gäller Vita Mäns förhållande till den Andre.
§ 1. Med Vit Man menas i detta sammanhang varje Vit Man såframt han inte är homosexuell, kriminell, bidragsberoende, tillhör en förtryckt minoritet eller av andra vägande skäl inte bör betraktas som en Vit Man.
§ 2. Med den Andre menas alla som inte är Vita Män.
§ 3. Det är i varje situation möjligt att härleda alla problem, förtretligheter och motgångar som drabbat eller drabbar den Andre till gärning av eller uppfattning hos en eller flera Vita Män i det förgångna eller i samtiden.
§ 4. Vita Män är skyldiga att känna till detta regelverk och de följdregler som rimligen ligger i regelverkets förlängning även om dessa följdregler inte uttryckligen stipuleras.
§ 5. Mot bakgrund av att Vita Män alltid föraktat och alltid kommer att förakta den Andre och därvid givit den Andre föraktade namn ska dessa föraktade namn tidvis förnyas. Det ska till exempel inte heta lapp, zigenare och mohammedan utan i stället same, rom respektive muslim.
§ 6. Förbjudna namn ska vara evigt förbjudna. Den som uttalar dem ska drabbas av ett förskräckligt öde, där utstötning ur den mänskliga gemenskapen bara är förnamnet. Goda människor ska skämmas och rysa när de hör förbjudna namn uttalas.
§ 7. Vita Män ska, till följd av sin medfött hatiska attityd gentemot den Andre, avhålla sig från att göra uttalanden om den Andre, vars sanna situation Vita Män ändå aldrig kan begripa sig på.
§ 8. Vita Män ska med saktmod tåla den Andres betraktelser och, vid behov, förbannelser över Vita Mäns skändligheter upp till tjugo släktled bakåt, dock att denna gräns kan överskridas om så är befogat.
§ 9. Föremål som Vita Män stulit från den Andres förfäder ska omedelbart återlämnas till den Andre. Med den Andre jämställs i detta sammanhang presidenten i den Andres hemland som har att fördela eventuella rikedomar efter eget skön.
§ 10. Synen på Vita Mäns skuld är en levande, dynamisk materia som utvecklas i takt med att nya exempel på Vita Mäns nedrighet i historien och i samtiden upptäcks och dokumenteras. Vita Män är skyldiga att noggrant följa forskningsläget.
§ 11. När den Andre blir särskilt upprörd över Vita Mäns gemenhet kan han förkunna en Vredens Dag och demonstrera på ett torg. Vita Män har inte rätt att begränsa antalet eller på annat sätt kontrollera Vredens Dagar exempelvis genom att besluta att den 6 juni alltid ska vara en statlig Vredens Dag eller att döpa om fredag till vredsdag. Den Andres rätt att kalla till en Vredens Dag ska vara oförytterlig och helig.
§ 12. Alla relationer mellan Vita Män och den Andre ska betraktas i detta regelverks anda.
DET GODA SAMHÄLLET 