En del saker går det med insats av avsevärda resurser att forska kring och förhoppningsvis få goda resultat. Till exempel har batteriforskningen på senare år kommit fram till bättre metoder att tillverka mer långlivade batterier som låter elbilar gå allt längre mellan tankningarna.

Det är svårare med sådant som Kritisk Rasteori. Critical Race Theory började utvecklas vid amerikanska universitet vid andra världskrigets slut. Teorins anhängare hävdar, ungefär, att rasismen är hårdkodad i det västerländska, i grunden vita, samhällets dna och att kraftfulla insatser måste sättas in i skolornas första klasser för att rycka ut den här medfödda rasismen med rötterna. Här inser man lätt att det är laddat för bråk. Det amerikanska skolväsendet är decentraliserat och de administrativa enheter som sköter skolan – motsvarande kommunerna i Sverige – är för det mesta mycket små. Beslut om läroplaner som i Sverige fattas av Riksdagen kan i USA fastställas av obetydligaste stadsdelsnämnd. I praktiken innebär detta att det i USA blir folket som röstar om huruvida hjärntvätt ska tillämpas inom de lokala skolorna (eller vilket slags hjärntvätt som ska tillämpas om du vill var petnoga).

Just i dessa dagar har det blivit ett jättebråk i amerikanska skolor rörande denna fråga. Det är mycket man, i varje fall jag, inte förstår. En första fråga är varför det amerikanska bråket inom pedagogiken skjutit fart först i modern tid, kanske under de senaste åren bara. En annan fråga är varför något motsvarande bråk inom svensk pedagogik inte gett sig till känna.

Att få ett vetenskapligt svar på dessa och närliggande frågor skulle ta en massa tid och oändliga pengar. Jag har ingetdera och använder därför en annan forskningsmetod som är att fråga den intelligenta läsekretsen och lita till massornas visdom till dess att mer tillförlitliga forskningsmetoder hunnit utvecklas. Tills vidare är denna artikel därför min forskning. Tala om vad du tror och där är mitt forskningsresultat!

Ett faktum är, påstår jag, att idéinnehållet i den kritiska rasteorin och i den svenska inom våra skolmyndigheterna utarbetade värdegrunder är detsamma. Den går ut på att några medborgare är förtryckta och att politiker måste vidta motåtgärder. Under hela efterkrigstiden har de USA-utvecklade pedagogiska idéerna utvecklats i USA men aldrig fått riktigt fäste där medan de i stället funnit bra grogrund i Sverige där medborgarna aldrig behövt tillfrågas om vilket slags pedagogik deras barn ska utsättas för. Skolinspektionen och de andra berörda myndigheterna har skött allt sådant. I USA har man fram till nu haft en instinktiv motvilja mot fördjupade politiska insatser.

The Wall Street Journal redovisar svaren i en opinionsundersökning. Vad tror amerikanerna att en övergång till pedagogik baserad på Critical Race Theory skulle få för effekter på utbildningskvaliteten?

Den andel av amerikanerna som tror att inverkan skulle vara skadlig är dubbelt så stor som den andel som tror på ett positivt utfall. Bara 16 procent ger starkt stöd till Critical Race Theory medan 29 procent är starkt negativa.

På mer än femtio år har de amerikanska skolmyndigheterna inte vågat fråga föräldrarna vilket slags pedagogik de vill ha till sina barn och när myndigheterna till slut frågar blir deras förslag avvisade av föräldrarna. Under tiden har motsvarande svenska myndigheter pö om pö och utan att fråga installerat den i USA utvecklade pedagogiken med nedslående resultat i Pisa-undersökningarna.