BITTE ASSARMO: Skjutningar, sprängningar – och onödig körning

De ljusa försommarnätterna är här och SVT rapporterar just nu energiskt om de störande bilburna ungdomarna i Arvika. ”Här dunkar bilfesten runt i stan varje helg: ‘Blir ett krig’” är en av rubrikerna och vi får veta att polisen under den senaste månaden jobbat intensivt med att bötfälla de bilburna för onödig och störande körning.

När man läser SVT:s reportage, där man bland annat får ”följa med på en lördagsnatt i Arvika”, känns det som att färdas tillbaka 40-50 år i tiden, till någon av det tidigare 70-talets många veckotidningsreportage om den bilburna ungdomen. Tillbaka till en tid när onödig körning var ett av de stora problemen en ljus försommarnatt.

Det var den tiden jag växte upp i. Från senvåren och en bra bit in på den tidiga hösten var raggarcruisingen i stort sett det enda störande momentet på gator och torg.

Vi unga tyckte förstås inte det var särskilt störande överhuvudtaget – snarare tvärtom. Jag och mina kompisar missade aldrig en chans att samlas på stan och kolla in jänkarbilarna som långsamt gled förbi på stråket och än idag blir jag glad och varm inombords när jag hör ljudet av en v8-motor. Men det är klart att de vuxna och de äldre hade synpunkter på både det ena och det andra.

Föga anade vi då att cruising, med tillhörande hög musik och en och annan överförfriskad skrålande halvbuse, inom bara några decennier skulle vara ett av de minsta problemen i vårt samhälle. Att ljudet av v8-motorer och hög musik skulle bytas mot ljudet av skottlossning och sprängningar och att störande bilkörning skulle komma att betyda vansinnesfärder i stulna bilar, ibland med dödlig utgång som i fallet med återfallsförbrytare som fått straffrabatt och körde ihjäl en medelålders man bara ett stenkast från där jag bor.

Den där medelålders mannen kunde lika gärna ha varit min make. Som taxiförare på natten har han kört i den där korsningen ett oräkneligt antal gånger och det är väl egentligen ett under att det aldrig hänt honom något. Däremot har han sett både det ena och det andra under sina dryga trettio år som taxichaufför – och han har även sett hur trafiken sakta men säkert förändrats och blivit alltmer hänsynslös och hetsig. Det går inte en enda natt utan att han blir omkörd på någon av vägarna i eller utanför Stockholm, inte av bilburna ungdomar som cruisar utan av gangsters i BMW som väljer att köra i 140 på 70-vägar utan minsta hänsyn till omgivningen.

Med det i åtanke har jag svårt att ta problemen med de bilburna ungdomarna i Arvika på särskilt stort allvar. Däremot förstår jag mycket väl varför SVT gör så stor affär av det. Det är klart att det måste kännas oerhört angeläget för regim-TV att lyfta svenska ungdomar som ett samhällsproblem. Det behövs balans i rapporteringen, annars kan ju folk tro att stora delar av kriminaliteten är ett importerat problem och så är det sannerligen inte. Sverige hade problem med ”onödig och störande körning” långt innan multikulturalismen kom att berika våra offentliga platser och problemen kvarstår.

Men hur mycket förståelse jag än må ha för att folk vill sova ostört på nätterna kan jag ändå inte låta bli att bli lite avundsjuk på Arvikaborna. Jag menar, om onödig och störande körning är det största problemet i en svensk stad i dag är det ju bara att gratulera.

Bitte Assarmo