HITTAT PÅ NÄTET: En amerikansk besökare på 1800-talet – ”svenskarne äro nämligen ett laglydigt folk”

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA I boken Sverige och svenskarne eller från slott till koja. Minnen från en flerårig vistelse i Sverige (1893) skildrar amerikanen amerikanen William W. Thomas Jr. (1839-1927) Sverige och svenskarna.

Författaren tituleras ”Amerikas förenta staters envoyé och extraordinarie och ministre plénipotentiaire i Sverige och Norge”.

Han var själv inte svenskättling, men hade stor kärlek till det svenska folket och dess historia och kultur. Han grundade en svensk koloni i norra Maine, New Sweden, år 1870.

I förordet till boken Sverige och svenskarne eller från slott till koja berättar Thomas Jr. att det nu gått nära trettio år sedan han kom till Sverige första gången. Han blev då sänd av Abraham Lincoln till Göteborg som konsul:

Här var det jag först lärde känna, hvilket ädelt, storsint och gästvänligt folk svenskarne äro, i sanning värdiga afkomlingar af Gustaf II Adolfs krigare och Carl XII:s ”gossar blå”.

Efter att ha lärt känna svenskarna såg Thomas Jr. det som sin livsuppgift att i Amerika sprida kunskapen om detta folk, dess kultur och historia. Han höll föredrag och publicerade artiklar i tidningar och tidskrifter.

Utdrag ur bokens skildring av Stockholms skärgård med en anteckning den 28 april:

En dag, då jag ensam ströfvade omkring på en liten klippholme, alldeles midt emot bugten vid Långvikskär, träffade jag på en ejderhona, som rufvade på ägg. Hon tillät mig att nalkas, ända tills min hand nästan rörde vid henne, flög sedan ut i sjön, slog ned inom ett halft bösshåll, och simmade snabbt fram och tillbaka med utsträckt hals, hela tiden uppgifvande sina oroliga läten kåck— kåck— kåck. Hennes bo låg under de framskjutande grenarna på en låg buske. Hon hade gjort en urhålkning i den grofva sanden samt rundt omkring lagt några qvistar och litet torrt gräs och inuti fem stora, olivgröna ägg, nästan lika stora som gåsägg. Eundt omkring dem låg det mjuka, svällande, vackra dunet, som hon plockat från sitt bröst, och icke blott omkring dem, utan
dunet var nätt och omsorgsfullt instoppadt mellan alla äggen, så att det nästan betäckte dem. Då jag såg efter närmare, fann jag två ejderbon till under samma buske, det ena med fem och det andra med sju ägg. Detta lilla skär ligger inom hörhåll från boningshusen, och jag tviflar icke på, att det finnes ett dussin eller kanske tjugu ejderbon däruppå, och inom Långvikskärs öflock häcka, därom är jag öfvertygad, två hundra par ejdrar. Det är intressant att veta, att dessa nyttiga och vackra fåglar snabbt förökas i Stockholms skärgård, sedan förbudet att plundra deras bon och att efter den 28 April skjuta dem utfärdats och, hvad mera är, blifvit åtlydt; svenskarne äro nämligen ett laglydigt folk och det behöfves inga detektiver för att hålla uppsigt öfver dem.

Fortsätt läsa här

Redaktionen