HITTAT PÅ NÄTET: En våldsam jordbävning

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA En anteckning i Statistiska centralbyråns arkiv berättar att en jordbävning kändes i delar av Sverige den 13 april 1851.

Utdrag ur Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

Till prästerskapets skyldigheter hörde ej blott att till tabellkommissionen lämna uppgifter angående förändringar i folkmängden samt antalet födda, vigda och döda utan även att meddela närmare upplysningar om dem som dött i högre ålder än 90 år, dem som vådligen omkommit, vilka missgärningar de begått, som lidit dödsstraff, ”vilka sjukdomar och vid vilka årsens tider de mest grasserat” samt ovanliga naturtilldragelser och andra märkliga företeelser inom församlingen. Svaren härpå, av vilka de äldsta äro för år 1748, äro delvis än i dag förvarade i Statistiska centralbyråns arkiv och innehålla ett rikt material av både kuriositetsintresse och kulturhistoriskt värde.

[…]

En våldsam jordbävning kändes också den 13 april 1851 i Småland, Västergötland, Bohuslän och en stor del av Norge. I Jönköping skallrade fönsterrutor och väggspeglar, och personer, som sutto i soffor eller på stolar, kände sig liksom lyftade upp. På andra ställen rasade gärdsgårdar och asade tegelpannor ned ifrån taken. I Långelanda på Orust rusade kyrkfolket ut genom fönster och dörrar, i tanke att tornet störtat ned. ”I Lysekil slutades det underjordiska dånet med en knall såsom ett kanonskott av grov kaliber. Husen skakades, så att dörrar sprungo upp, kärlen på hyllorna darrade emot varandra, fruntimren svimmade och männen intogos av panisk förskräckelse under de nära trenne minuter oväsendet varade. På havet i nejden var fenomenet lika kännbart. Manskapet på en engelsk skonert kände både fartyg och master skakas, och under sig erforo de en stöt, som om skonerten stött på grund. I Vänersborg ringde klockorna på väggarna. I Uddevalla ’vrålade’ luften, ljuskronorna slängdes, böcker hoppade tumshögt från sina hyllor, kalkrappning och stenar nedrasade i kyrkorna.”

Fortsätt läsa här

Redaktionen