Historiens gång medför förändringar. (En del föreställer sig att historien på något vis numera går fortare för att det kommer fler iPhone-modeller per år än tidigare men det tror inte jag.) För västerlandet har förändringarna under mer än ett sekel på det hela taget varit förbättringar och vi tror därför, eller vill tro, att framstegen är inkodad i tillvarons DNA.

Numera kommer allt tydligare tecken på att det gamla fina mönstret inte längre håller. På punkt efter punkt kan man ana förfall i stället för stadig förkovran. Även om Sverige är svårt drabbat så är vi inte ensamma ty samma tendenser visar sig i andra av de länder som brukar kallas jämförbara. (I en del stycken är vi särskilt hårt drabbade. Tidningen Forbes rangordnade nyligen länderna efter olika kriterier, till exempel befolkningens genomsnittliga intelligens. De sex klyftigaste länderna var asiatiska och sedan kom Finland på sjunde plats. Sverige hamnade på plats 22 och når inte ens det ”genomsnittliga” IQ 100, vilket är precis där Mongoliet ligger.)

Jag hade vant mig vid den gamla behagliga utvecklingen och gillar inte alls dagens tendenser. Jag gillar inte att mitt land blir omkört i de internationella rankinglistorna. Och framför allt tycker jag att det är så onödigt. Det borde inte hända om vi bara hade vett att åtgärda.

Ett lands kvalitet bestäms av kvaliteten hos dess folk, sa John Stuart Mill (tror jag). Vi vet vilka kvaliteter hos folk som krävs för att det ska klara sig bra. De som var med under rekordåren då Sverige växte med fem procent om året kommer ihåg mentaliteten hos den tidens människor. De som inte fick uppleva rekordåren kan studera dagens situation och bedöma vad som utmärker de människor som det går bra för.

Det handlar inte om några svåra saker utan om sådana enkla dygder som till exempel scoutregeln att göra minst en god gärning om dagen. De andra kraven ligger på ungefär samma svårighetsnivå när det gäller att fatta. Att göra kan förstås vara knepigare. Man ska borsta tänderna, göra läxorna, komma i tid (och bädda sin säng, som Jordan B. Peterson särskilt påpekar). Man ska ta ansvar för sig själv och inte ligga andra till last. Man ska sköta sin familj och om man är barn ska man lyda sina föräldrar. Lägg gärna Tio Guds bud på regelhögen fast jag är osäker på om man verkligen behöver följa tredje budet om att hålla sabbatsdagen helig. Man har dessutom ett antal plikter som bör respekteras. Det var troligen dumt av Sverige att avskaffa värnplikten även om den nu är återinförd i något urvattnat skick. Man klarar nog inte att älska sin nästa som sig själv men man kan åtminstone försöka, i varje fall om nästan visar motsvarande goda intentioner. Man ska spara, inte slösa, och inte gå på den nysådda gräsmattan, särskilt när en skylt förbjuder detta. Att cykla på trottoarerna och utsätta fotgängare för fara är verboten.

Man kan skriva böcker med alla möjliga sådana förhållningsregler och det har också gjorts i århundraden för att uppmuntra folk till ett hyggligt och utvecklingsfrämjande tänkande och beteende. Den amerikanske grundlagsfadern Benjamin Franklin publicerade under ett kvarts sekel en årlig skrift som hette Poor Richard´s Almanack med underhållande och sedelärande berättelser. En märkvärdig sak är att det faktiskt fungerade. Här ligger hemligheten till våra framgångar. Det är viktigare att alla människor kommer i tid och uppfyller sina löften än att några uppnår doktorsgraden i astrofysik.

En annan märkvärdig sak är att det var så enkelt. Vem som helst är nog bekant med dygdekatalogen fast på den punkten är jag inte säker. Skulle ensamkommande afghanska barn förstå vad jag talar om eller är detta för dem rappakalja? Jag vet inte ens om en normal svensk sjuåring känner till dessa dygder eller om sjuåringar farit vilse i den statliga värdegrunden där det aldrig framhålls hur betydelsefullt det är att eleverna lyder mor och far och lärarna eftersom dessa har överlägsen livserfarenhet och därför har nyttiga saker att lära ungdomarna. Samt att ungdomarna ambitiöst gör sina läxor.

En tredje märkvärdig sak är att kraften hos sådana värderingar och attityder verkar helt obekant för politiker och andra opinionsbildare vars uppfattningar fyller etern och den offentliga pratsfären. Åtminstone hör jag aldrig någon av dessa viktiga personer framföra sådana synpunkter. Känner de inte till Poor Richard´s Almanack? Detta är mycket besvärande eftersom det var föregångarna till dessa eliter som tidigare inpräntade de enkla och självklara framgångsvärderingarna hos folk i allmänhet och därigenom lade grunden till våra medgångar.

Det är möjligt att dessa mysterier inte alls är mystiska utan i stället djupt rotade i den mänskliga hjärnan. Tregenerationsteoremet förvärva, ärva, fördärva är välkänt. En variant av detta, eller kanske den ursprungliga formeln, är att välstånd korrumperar. Sverige changerar på grund av våra framgångar. Vi kan inte annat än låta oss förföras av tanken att framgångarna inte beror på att vi ansträngt oss utan på att vi är utvalda av ödet och att vi därför kan sluta anstränga oss eftersom det kommer att gå bra för oss i alla fall.

Hur djävla dum kan man bli?