Idag är det fettisdag, då vi äter Ture Sventons favoritbulle, ”lagom bruna och med mycket grädde, som pöste över åt alla håll”.

Förr, när jag hette Omar och presenterade mig, brukade jag lägga till ”Omar, som i herr Omar. Du vet, i Ture Sventon”. På det sättet kunde jag avvärja eventuella associationer till Mulla Omar i Afghanistan.

Åke Holmberg gav ut sin första bok om Sventon 1948, året därpå kom Ture Sventon i öknen. Handlingen kretsar kring semlor, hur de ska förvaras och transporteras. För Sventon vill ju ha sina semlor året om och överallt:

Det bästa Ture Sventon visste var (fyllda) semlor, och det enda konditori i hela Stockholm, där man året om kunde köpa semlor, var konditori Rosa.

Det är ingen nyttig last, nej, men betydligt nyttigare än de substanser som missbrukas av Sventons engelske kollega Sherlock Holmes.

Sventon ska resa till Arabien. Hans största besvär är hur han ska få med sig semlor, för några sådana finns inte i Arabien. Ingenjör Hjortron förser honom med superkylskåpet Nordpolen! Sedan, efter en grammofonkurs i arabiska, bär det iväg på en flygande matta.

Den flygande mattan har Sventon köpt av sin arabiske medhjälpare herr Omar. Holmes har sin Watson och Sventon har sin Omar. Den alltid artige och lugne herr Omar som ofta inleder sina meningar med: ”Det vore för mig en oförtjänt stor ära att…”.

Visst är det väl fint att en svensk som Sventon kan komma så väl överens med en arabisk muslim som Omar? Ett exempel på ett friktionsfritt mångkulturellt möte. Påhittat, men ändå.

Saken är den att denna mångkulturella idyll inte alls är mångkulturell. Herr Omar bär ett arabiskt namn och har en fez på huvudet, men han är väldigt europeisk till sitt sätt. Han skulle lika gärna kunna vara en europeisk gentleman utklädd till arab, det vill säga han gör en ”brownface”.

Omar är ett muslimskt namn, men någon islamisk tro ser man inte skymten av. Omar har för vana att buga i tid och otid. Han bugar djupt och han bugar extra djupt ibland. Så gör Omar var han sitter och var han står. Men i islamisk lag är det förbjudet att buga för människor, särskilt extra djupt, och att buga för varandra är inte en islamisk sed.

Hur många muslimer har du träffat som bugar sig? För till skillnad från när berättelserna om Sventon skrevs, så finns det idag muslimer i varenda svensk stad. De är inte längre några exotiska varelser långt, långt borta i Orienten.

Herr Omar ber inte fem gånger om dagen. Han går faktiskt aldrig till moskén. Han har ingenting emot att socialisera ledigt med det motsatta könet och föraktar inte hundar.

Arabien i Ture Sventon-berättelsen är väldigt svenskt, fast där inte finns några semlor. Där finns en tidning som heter Ökenkuriren och en fackförening som heter Tältsömmareföreningen. I radion spelar araberna svenska barnvisor, fast Olle har bytt namn till Ali:

Fars lille Ali i öknen gick
sandkorn i håret och solsken i blick.

Visserligen har Åke Holmberg även bytt ut mor mot far, vilket antyder att han var medveten om att den arabiska kulturen är mer patriarkal än den svenska…

I Arabiska öknen firar man också jul, vilket gör att det känns precis som hemma för Sventon. Herr Omar har ingenting emot denna kristna fest, hade han haft det hade de två kanske kommit mindre bra överens.

Äventyret slutar med att Sventon, syskonen Hjortron och herr Omar ser fram emot en god jul i oasen: ”Nu skulle man i lugn och ro fira julen i den vackra oasen, man skulle ta sig en ridtur på kamelerna och dricka kaffe under palmerna.”

De som gillar mångkultur, tänker sig den nog ungefär så här. Sventon, en svensk i plommonstop, och herr Omar, en svensk i fez. Skillnaderna är ytliga. Båda har i grunden i samma kultur och samma värderingar. För så fort man tar upp riktiga skillnader mellan kulturer så slutar de flesta svenskar att gilla mångkultur.

Dricka arabiskt kaffe går bra, men inte arabiska, kvinnoförtryckande seder. När man beslutade att Sverige skulle bli mångkulturellt var det nog så man tänkte. Eller så tänkte man inte så djupt. Herr Omar bugar djupare. Han bugar inte som en arab utan som en gammaldags, europeisk gentleman.

Hur många svenskar idag som hör orden ”muslimska invandrare” tänker på gentlemän som bugar artigt och ödmjukt? Snarare tänker man på oblyga krav på att det svenska samhället ska anpassa sig till islam – och kanske även på aggressiva koran- och Muhammedkarikatyrupplopp.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera till mig genom att swisha till 0760078008 (Eddie)