Konstitutionen, exempelvis den svenska regeringsformen, består av instruktioner till landets ledare hur landet ska styras. Konstitutioner är hårdvara där det exempelvis står hur ofta val ska hållas (om samhället ifråga är en demokrati; även absoluta monarkier kan förstås ha konstitutioner där det står något annat).

Men det finns mjukvara också. Mjukvaran förpackas i ideologier där olika människogruppers allmänna attityder till maktutövningen på ett någorlunda, kan man hoppas, sammanhängande sätt artikuleras. De sedan demokratin infördes i västerlandets mest kända ideologierna har varit socialismen, liberalismen och konservatismen samt diverse hybridvarianter, exempelvis socialliberalismen, samt mer eller mindre framgångsrika utbrytarfilosofier som anarkismen och miljörörelsen.

Det gemensamma för huvudideologierna har varit, påstår jag fast jag vet att påståendet kan vara kontroversiellt eller rentav fel, är att de stått på en gemensam grund som är det sunda förnuftet. Det sunda förnuftet, när det förekommer, är en märkvärdig social företeelse som vi i allmänhet inte talar så mycket om eftersom vi tar den för given vilket vi, enligt mitt argument i denna text, egentligen inte borde göra.

Det sunda förnuftet, som naturligtvis kan förekomma i vansläktade och urartade former, är ett slags allemansvetenskap. Liksom den akademiska vetenskapen bygger den på empiri och observationer även om den inte jobbar med mikroskåp och andra avancerade instrument utan med de fem sinnena varmed alla människor är utrustade i olika riklig mängd. Liksom den akademiska vetenskapen sysslar det sunda förnuftet också med att sammanföra observationerna till logiska system, teser och teorier, som praktiskt kan användas till mänskliga förbättringar, till exempel att uppfinna nya vacciner eller fastställa lämplig dag att inleda höskörden.

Jag vill alltså påstå att de traditionella politiska ideologierna under lång tid har vilat på det sunda förnuftets stabila bas. Då invänder du kanske att socialismen måste vara ett undantag med tanke på hur illa det gick när den skulle förverkligas. En socialist skulle då kunna replikera ett de försök som gjorts bara har varit experiment och att den vanliga vetenskapen ofta gjort en massa fel innan den prickat rätt, kom ihåg att läkare länge jobbade med blodiglar, utan att för den sakens skull har ansetts bryta mot det sunda förnuftet. Horder av begåvade människor har under lång tid försökt använda sitt förnuft till att förädla den socialistiska drömmen om att göra jordelivet till ett paradis för människorna (lite som Jesus; ifall svårförverkligade drömmar kan räknas till sunt förnuft kan förstås diskutera).

I åtminstone ett avseende är det sunda förnuftet överlägset den akademiska vetenskapen nämligen däri att förnuftet verkar mer benäget att ta rimliga risker och använda praktiska tumregler än vetenskapen. Ta munskydd som exempel. En vetenskapsman som Tegnell vill – eller ville inte till helt nyligen – tillåta munskydd eftersom det inte fanns stabila vetenskapliga bevis för att de fungerar. Samma sak med Hydroklorokinet. Där hade emellertid sunda förnuftet inga spärrar. Själv tog jag länge klorokin vilket är en ofarlig drog som jag använt utan men under vistelser i tropikerna.

Å andra sidan manar sunda förnuftet i allmänhet till försiktighet och till ”vislig tröghet” som det hette om tvåkammarriksdagen första kammare. Det sunda förnuftet ger rättesnören åt medelklassen och åt de mindre bemedlade. Förnuftet manar sin innehavare att inte falla i de mångfaldiga fallgropar som livet hela tiden gillrar i människans väg såsom lusten att skaffa sig dyrbara utbildningar som aldrig kommer att ge pengarna tillbaka, se bara på alla utarmade och arbetslösa skådespelare. Det är bara mycket rika personer som har råd att inte låta det sunda förnuftet tygla deras lustar. Rikedom har en tendens att trumfa det sunda förnuftet.

Den i Sverige numera dominerande politiska ideologin är emellertid ingen av de ovan nämnda utan den politiska korrekthetens lära, PK-ismen, det teoripaket som på engelska kallas ”wokeism” och som under några årtionden utvecklats vid amerikanska universitet och som nu erövrar det ideologiska tänkandet inom stora delar av det amerikanska demokratiska partiet. PK-ismen är alltså, påstår jag, en ideologi i samma bemärkelse som konservatismen, socialismen och liberalismen men samtidigt väsensskild i betydelsefulla avseenden. (Det borde ha stått ”de fyra stora” i bilden.)

Det som karaktäriserar alla PK-istiska teser och utgör deras minsta gemensamma nämnare är att de alla, för att kunna förverkligas, för eller senare kräver ingrepp från politikernas sida vilket betyder mer skatt och mer makt för politikerna. Se om du kan komma på något enskilt PK-krav som inte har denna egenskap. Hur mycket har det inte kostat skattebetalarna att byta det system där skollärarna hade auktoritet att få lugn och ordning i klasserna till dagens reformerade system där lärarna inte får bestämma utan det i stället ska vidtas åtgärder i form av mer resurser ska tillföras skolan. Journalisten Ludde Hellberg har räknat ut att en elev i utsatta områden i Stockholms kommun kostar minst 123 500 kronor om året medan en elev i icke utsatt område kostar 79 000 kronor.

Den kanske viktigaste skillnaden mellan PK-ismen och de traditionella ideologierna är att den politiskt korrekta ideologin inte stödjer sig på det sunda förnuftet. Förtöjningarna är kapade och därför kan PK-ismen troligen hävda vad som helst utan att det stöter på någon intellektuell blockering. Ett exempel är PK-ismens öppenhet för tankar att det finns ett oklart antal kön men i alla fall närmare sextio än två. Där tvärnitar folk med sunt förnuft och kan inte längre följa med. Det finns två kön och kanske några blandningar eller osäkra kombinationer men en teori som går ut på att förvirrade tonåringar på skattebetalarnas bekostnad ska opereras till något hittills känt eller nyupptäckt kön ligger definitivt bortom det sunda förnuftets fattningsfömåga. Sådant kan svårligen förklaras på annat sätt än att PK-ismen kan välla fram därför att det västerländska samhället har blivit så ekonomiskt framgångsrikt och övermodigt att det inte längre behöver hållas tillbaka av det sunda förnuftets kloka råd.

En annan av många tossiga uppfattningar i PK-ismens idélåda är att alla människor har lika värde. Det må vara sant i den traditionella kristna uppfattningen att Gud älskar alla människor lika mycket, men i detta jordelivet kan människor med sina fem sinnen i behåll lätt konstatera att det inte ligger till på det sättet. Det finns till exempel bara en världsmästare i stavhopp.

Den nya ideologin PK-ismen har tagit kommandot över de gamla ledande ideologier genom att spränga sönder deras en gång säkra grund som var det sunda förnuftet. När en liberal blir berövad sin intellektuella plattform kan han inte resonera på ett principiellt sätt utan börjar schackra om procentsatser i arbetslösersättningen. Med samma trick har den svenska PK-ismen desarmerat all politisk opposition och förslöat hela det politiska samtalet i nationen. Vi skulle behöva en politisk rörelse som bejakade det sunda förnuftet i stället för att undergräva det.