RICHARD SÖRMAN: En av utvandrarna flyr sitt äktenskap

Mycket har sagts om Vilhelm Mobergs utvandrarserie. Bönderna från Ljuder i Småland utvandrar till Nordamerika för att söka materiellt välstånd och religiös frihet. Karl Oskar Nilsson är trött på fattigdom och Danjel Andreasson är trött på att inte själv få fira nattvard. Men det finns en självägande bonde till som ansluter till sällskapet. Och det ”roliga” är att han, Jonas Petter, inte flyr vare sig fattigdom eller statskyrklig dogmatism utan sin outhärdliga hustru. Det kan vara en bra påminnelse för alla de som nu förbehållslöst anammar ett konservativt tänkande: Vi kan inte leva utan sammanhang, men vi kan inte leva utan frihet heller.

Historiens pendel svänger som bekant fram och tillbaka. Det som gällde igår gäller inte idag, och det som gäller idag kommer inte att gälla imorgon. Det är därför vi nu ser ett nyvaknat intresse för traditioner och konservatism. Efter decennier av liberalism och individualism svänger pendeln tillbaka: Fler unga söker efter sammanhang, historia och gemenskap.

Och då blir somliga lite väl entusiastiska. Allt som är modernt är ont och allt som är gammalt är gott. Bland annat tror man på livslånga äktenskap igen. Man tror på löften och trofasthet. Och det är bra: Det är bra att andra värden än dem som hedonismen och materialismen definierar åter kommer till heders. Men vi ska inte bli fartblinda. Det finns anledningar till att människor lämnade traditionalismen bakom sig.

Häromåret läste jag om Vilhelm Mobergs utvandrarserie. Jag upptäckte då en intressant detalj i berättelsen som jag aldrig sett någon kommentera. Det gäller de tre bönder som med sina familjer utvandrar till Nordamerika. Karl Oskar Nilsson lämnar sitt hem för att skapa en bättre framtid åt sin familj. Han är trött på fattigdom och svält. Danjel Andreasson (som spelas av Allan Edwall i Jan Troells filmatisering) lämnar Sverige med sin familj för att fritt kunna praktisera sin kristna tro. Vi är i början av frikyrkorörelsen och Danjel tillåter sig att själv dela ut nattvarden i sitt hem. En natt uppmanas han av Gud att likt Abraham bryta upp och låta sin vän Karl Oskar Nilsson visa vägen till ett land där han ska vara fri att leva ut sin tro. Precis som man hade kunnat förvänta sig beskriver alltså Moberg hur företagsamma smålänningar lämnar ett förstelnat Sverige för att söka utkomst och andlig frihet i det nya landet i väster. Men det finns en bonde till som ansluter sig till sällskapet.

Jonas Petter heter en man (Hans Alfredsson i Troells film) som i många år har levat i djup osämja med sin hustru. Strax innan Karl Oskar ska avresa bestäms det att hans bror Robert, som ska följa med, ska gömma sig fram till avfärden hos Jonas Petter eftersom han har rymt från sin husbonde och riskerar att bli tagen av länsman. Hos Jonas Petter märker Robert att bonden och hans hustru sällan talar med varandra.

En dag verkar det vara värre än vanligt. Makarna har nyligen haft ett gräl haft ett gräl och sedan dess undviker de att tilltala varandra överhuvudtaget. (Någon som känner igen beteendet?) Vad hustrun dock inte vet är att Jonas Petter tänker följa med till Amerika. Och för att göra hustrun beskedlig under den tid han fortfarande måste leva med henne har han hotat ta livet av sig med en kniv. Nu vill han skrämma upp henne rejält och ber henne dra slipstenen medan han själv under tystnad vässar den kniv han brukar använda vid slakt.

Med sin berättarröst beskriver Moberg indirekt för läsaren vad bondhustrun tänker där hon står och håller i veven.

Hon hade under deras äktenskap alltid varit angelägen om att rätta honom. När han begick något fel eller gjorde något galet. När han betedde sig orätt, om det nu var av rent oförstånd eller med vilja, så brukade hon säga honom det; sådant fick en hustru aldrig förgäta. Men nu tålde han inte längre att hon tillrättavisade honom. Hon förehöll [påpekade för] honom fortfarande alla de galna och oförståndiga gärningar han företog sig, om de var stora eller små. Men han ville inte höra på henne längre. Han kallade det tadel och klander, och han ville inte mer lyssna på tadel och klander. Ändock fortsatte han att handla och bete sig på att sådant sätt, att hon var tvungen att visa honom till rätta. Då blev han ond, vid minsta ord från henne blev han ond. Så blev hon i sin tur både ledsen och uppretad och svarade honom och sade honom som sanningen var: Att hon tyckte han var ett elakt manfolk, som inte brydde sig om vad hon tyckte eller tänkte.

För hans besvärliga sinnes skull hade grälen dem emellan kommit allt tätare och blivit allt bittrare och ondare och varat allt längre. Och efter varje gräl tröt orden alldeles dem emellan, så att de gick och teg och inte fick en stavelse över läpparna på flera dygn. Så varade även tigandets tid allt längre, den kunde numer räcka i veckotal.

Avsnittet talar för sig självt. Hustrun känner sig manad att påpeka alla fel som maken gör och denne har till slut tröttnat på det. Och nu har han alltså bestämt sig. Jonas Petter utvandrar till Amerika för att fly sitt äktenskap.

Historien om Jonas Petter är en byggsten i Mobergs romanverk som ger det både djup och humor. Moberg undviker att framställa enbart det som vi hade kunnat förvänta oss. Hans personer flyr den gamla världen inte bara för att undkomma fattigdom och religiös ofrihet utan även för att undfly det heliga äktenskapet.

Även sammanhang och gemenskap kan alltså bli en plåga. Svaret på våra mänskliga dilemman ligger sällan i endimensionella lösningar. Varken frihet eller sammanhang gör oss lyckliga, men däremot kanske ett fungerande samspel däremellan. Exakt hur det samspelet ska se ut är det nog ingen som vet. Vi får prova oss fram. Just nu behöver vi mer av sammanhang; det är uppenbart. Men vi ska inte förbehållslöst anamma ett tänkande vi en gång har lämnat bakom oss. Vi ska inte behöva fly till en annan värld för att undkomma våra närstående.

Richard Sörman